Plötsligt händer det!

En gång i tiden, när jag valde yrke, så hade jag en tanke/dröm/vision om att jag ville försöka få alla elever att hitta glädjen i handens arbete. Jag ville få alla att hitta lusten i skapandet, för att det ger en sådan tillfredsställelse.
Kan väl erkänna att jag många gånger tvivlat på den tanken och förstått att det inte går att omvända alla till att tycka/känna som jag.
Men så plötsligt händer det!

Har varit en otroligt intensiv arbetsdag idag med elever som gjort färdigt och skrivit utvärderingar. Jag har ju redan satt betygen, men eftersom dagens sista två klasser  varit så dåliga på att lämna in de sista, så lurade jag i dom att jag fått dispens med att sätta deras betyg till på måndag, så att det var väldigt viktigt att dom måste bli färdiga i dag. Och gissa om det blev intensivt arbete. Hade elever kvar till klockan 17, fast dom slutade kl 15!!
Och sen var mitt skrivbord överfullt! Började gå igenom och läsa, och det var då jag hittade följande, skrivet av en ganska tuff kille i årskurs nio;



Roligt att höra att du tycker det jag gjort är bra!
Jag gjorde ju ett till märke av legenderna i sex pistols. Jag valde dom lite udda färgerna rosa och grön. Det var för att det skulle typ ”lysa” om den. Och självklart kommer jag att göra fler. Som punkare har man aldrig nog med märken. Och sen extra coolt när det är DIY. Jag använde samma tekniker på båda två men stygnen på den andra är mycket säkrare och bättre. Det gick liksom dubbelt så snabbt att göra pistols märket. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva mer i och med att allt med märkena är väldigt lika. I framtiden kommer jag nog fortsätta att brodera på fritiden! Så tack för det! :)
Kan lägga till att jag är riktigt taggad på att köpa en skinjacka jag kan sy fast märkerna på. Då får du se hur allt blev.


Att få höra ovanstående mening; "I framtiden kommer jag nog att fortsätta att brodera på fritiden! Så tack för det!", det var som ljuv musik för mina öron! Visst händer det att elever säger att det är roligt på slöjden och framförallt så märker jag det, men att få läsa det så här, skrivet av en femtonårig pubertetskille.... Ja, nu känner jag att jag nått dit jag vill!
Kanske är det dags att sluta jobba, medan man är på topp??!!

I vilket fall som helst, så tar vi helg-ledigt nu!!