Kröp ner i sängen bredvid 3-åringen och hunden och försökte somna om, men det var inte så lätt, då tankarna var på bb, och jag mindes värkar och detaljer från mina egna förlossningar, natten igenom. Strax före kl 6 fick jag ett sms om att den nya lilla människan anlänt. Samtidigt vaknade 3-åringen. Tittade först yrvaket på mig, för att sekunden efteråt kasta sig ner emot mig, ta tag i min arm och lägga den runt sig själv, så låg vi där "i sked" och han pratade på om allt mellan himmel och jord innan han gick och hämtade en massa sagoböcker som vi låg och läste.
Vid nio-tiden klädde vi oss och gick ut med hunden och barnvagnen i skogen. Det snöade lätt och var precis lagom kallt, och det var både lycklig hund och lycklig pojke som rullade sig i snön, grävde, letade upp pinnar, hoppade från stenar, sprang och gömde sig under buskar, gjorde snöänglar och kastade upp snö i luften. När lilla barnbarnet vände sig mot mig mitt i ett hopp och med rödblommiga kinder och glittrande ögon utbrast; -Det är roligt farmor!, ja då svämmade mitt hjärta över av kärlek!
Vi tog oss hem till Flogsta och gräddade plättar till lunch, och när farfar kom hem och läste Bamse passade jag på att åka och köpa blommor för att binda en "mamma-barn-bukett".
Trodde jag skulle få överlämna den i kväll, men det visade sig att mamma. pappa och barn blir kvar på sjukhuset över natten, för det är läkarbrist, och ingen har hunnit titta till den lille ännu.
Så nu ska jag lägga mig bredvid en varm, gosig 3-åring med 3 nappar och massor av funderingar. Det måste vara oerhört omvälvande att få ett syskon.
Hört någon psykolog uttala sig om att de kan liknas vid ett dödsfall, för man förlorar lite av sin mamma och pappa till den nye familjemedlemmen!
Som för övrigt var rysligt punktlig, och verkligen kom på beräknad förlossningsdag.
Så någon Jesus blev det inte, för den här kommer att bära namnet Charles!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar