Blåsten friskade i och kom från norr, så den var bistert kall. Löv från träden och de som redan fallit till marken virvlade runt i byarna och ett tag flög det även snöflingor i luften.
Jag har ändå haft en mysig söndag. Tog bilen till Hot Yoga-lokalen i Svartbäcken och började dagen med yin-yoga i värme. Därefter åkte jag och inhandlade en ny gravlykta och nya gravljus, på lördag är det ju dags att gå till kyrkogårdarna. Blev också en present inhandlad till maken, som fyller år på lördag.
Hemma lagade jag lunch och sen tog jag itu med alla gamla mat-tidningar, rensade och rev ur recept. Bryggde en kanna te och unnade mig ett par dadel- och chashewnötsbollar till.
Så förflöt eftermiddagen i stilla mak, och nu har jag en hög med nya recept att testa när detoxen är över för den här gången.
Kvällsmörkret sänkte sig tidigt och jag klädde mig varmt, trotsade den kalla blåsten och cyklade ner till biograf Royal och såg den här franska filmen;
Den var som en liten energi-injektion!
Dagens rubrik kommer från en sång av religiös karaktär skriven av missionspastor Anders G Bergh, aktiv inom IOGT, 1889.
Så bister kall sveper nordanvinden om stuguknuten den sena kväll.
I stugan sitter så blek om kinden en liten flicka vid spisens häll.
Den bleka hyn och de tärda dragen de vittnar tydligt om sjukdom, nöd.
Och hennes pappa har hela dagen för krogen glömt skaffa barnen bröd.
Nu kommer det några kvällar när man tänker; Klockan är 22.15, men egentligen 23.15.....
Bäst att man gör sig färdig för sängen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar