Så kommer den tiden när morgonen inte längre är ljus och klar då alarmet ljuder. När man inte fattar hur man ska orka kliva upp. När ansiktet som möter en i spegeln är blekt med mörka skuggor under ögonen. När det är både linne och ylletröja, sockor och gummistövlar som gäller.
Arbetsdagen känns lång, uppgifterna på skrivbordet hopar sig, samtidigt som fler av mina mentorselever kräver extra tid och omsorg, materialskåpen behöver både städas och fyllas på, några symaskiner skulle behöva köras till reparation.
I kväll var det min cykel som stod ensam och sist kvar i skolans cykelställ.
Så skönt att komma hem och klä av sig både jobbkläderna och alla tankar på arbete.
Mörkret sänker sig tidigt utanför fönstret. Regnet slår mot rutan.
Tänder stearinljus. Kryper upp i soffan med stickningen, te och muffins.
Kvällen försvinner, liksom jag i tankarna. Får energi och stickar på.
Ända till klockan slår alldeles för många slag.
Inser att jag borde borstat tänder och krupit ner i sängen för länge sen.
Nu blir det lika svårt att orka kliva upp imorgon.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar