Inget bus eller godis här inte

Det där med halloween är inte riktigt "my cup of tea".
Visserligen har det genererat nya idéer till slöjden. Flera elever har gjort kort eller sytt masker som dom smyckat.
Jag tovade en prydnadspumpa för några år sedan som jag har ställt fram som bordsdekoration och den pryder sin plats, men sen är det stopp. Det där med spindlar, skelett, fladdermöss och blod har jag inte mycket till övers för.
På stan i kväll mötte jag två vitsminkade zombies som var på väg på någon fest. För det är ju ikväll som det är. Kom på det när jag cyklade hem, att jag inte hade något godis hemma.
När jag satte nyckeln i låset kom ett gäng utklädda ungar ut från grannen, tre radhus bort. Jag skyndade mig in i hallen, låste dörren och tände aldrig ljuset. Famlade i mörkret för att ta av mig ytterkläderna och smög upp på övervåningen där jag tände ljuset i sovrummet som vetter mot trädgården. Sen kikade jag ut att kusten var klar innan jag gick ner och fixade käk. Men för säkerhets skull åt jag i vardagsrummet och behöll alla ljus släckta mot framsidan. Det kunde ju varit fler gäng med utklädda barn på väg....

Studiedagar

Eleverna i skolan har denna vecka höstlov. Vi lärare har studiedagar.
Tänker att en studiedag är en dag då man studerar och lär sig något som man har nytta av i sitt yrke.

Det var längesedan jag hade en sådan studiedag. De flesta studiedagar går åt till arbete på skolan, det kan vara utvärderingar av olika slag, pedagogiska diskussioner, att vi får tid för omdömesskrivning eller helt enkelt klassrumsvård.
Idag var vi beordrade att gå på en föreläsning om Unikum, en digital lärportal  som Uppsala kommun köpt in för skolorna. Här skriver vi in planeringar och uppgifter och ger feedback på dessa när eleverna lämnat in sina arbeten,  här betygsätter vi, skriver omdömen, för utvecklingssamtal mm.  Vi har haft det drygt ett läsår bara, så det finns mycket kvar att lära, och det var väl med den förhoppningen jag cyklade ner till Fyrisskolans aula i morse.
För det första så visade det sig att vattnet i skolan var avstängt på förmiddagen, så vi bads att inte gå på toaletten om det inte absolut var nödvändigt.....
För det andra så var föreläsningen en ren reklamkampanj om Unikums förträfflighet av tre personer som visade en powerpoint. Dom som föreläste sa sig ha lång erfarenhet inom skolans värld både som lärare, specialpedagoger och rektorer (hur nu det gått till för dom såg inte ut att vara mer än 35-40 år), men dom pratade som säljare och jag hakade upp mig på att dom hela tiden tjatade om devices istället för enheter och feed forward istället för framåtsyftande.
Vi fick de sista fem minuterna reda på att det finns en sida som heter Unikum academy (engelska igen...) där det finns korta instruktionsfilmer på allt vad man behöver veta.
Kanske hade vi haft mer nytta av att ha suttit på skolan och jobbat med dom.
Behöver jag säga att mina kollegor var minst lika besvikna....

Behållningen med dagen var att jag efter föreläsningen kunde gå på lunchgympa, duscha och sen i lugn och ro och dagsljus med strålande sol, cykla tillbaka till skolan och fortsätta jobba.
Nu behöver vi mer ån någonsin ta tillvara dagsljuset! Solen går ner redan kl 15.59!

Så bister kall sveper nordanvinden

Inte nog med att vi gick över till vintertid, det kändes som det blev vinter direkt!
Blåsten friskade i och kom från norr, så den var bistert kall. Löv från träden och de som redan fallit till marken virvlade runt i byarna och ett tag flög det även snöflingor i luften.

Jag har ändå haft en mysig söndag. Tog bilen till Hot Yoga-lokalen i Svartbäcken och började dagen med yin-yoga i värme. Därefter åkte jag och inhandlade en ny gravlykta och nya gravljus, på lördag är det ju dags att gå till kyrkogårdarna. Blev också en present inhandlad till maken, som fyller år på lördag.
Hemma lagade jag lunch och sen tog jag itu med alla gamla mat-tidningar, rensade och rev ur recept. Bryggde en kanna te och unnade mig ett par dadel- och chashewnötsbollar till.

Så förflöt eftermiddagen i stilla mak, och nu har jag en hög med nya recept att testa när detoxen är över för den här gången.
Kvällsmörkret sänkte sig tidigt och jag klädde mig varmt, trotsade den kalla blåsten och cyklade ner till biograf Royal och såg den här franska filmen;



Den var som en liten energi-injektion!

Dagens rubrik kommer från en sång av religiös karaktär skriven av missionspastor Anders G Bergh, aktiv inom IOGT, 1889.

Så bister kall sveper nordanvinden om stuguknuten den sena kväll.
I stugan sitter så blek om kinden en liten flicka vid spisens häll.
Den bleka hyn och de tärda dragen de vittnar tydligt om sjukdom, nöd.
Och hennes pappa har hela dagen för krogen glömt skaffa barnen bröd.

Nu kommer det några kvällar när man tänker; Klockan är 22.15, men egentligen 23.15.....
Bäst att man gör sig färdig för sängen!

Lust att skapa

Efter en dag på syfestivalen i Älvsjö. Trött i fötter och rygg, lite trött i huvudet av ljudvolymen, men fylld av skaparlust och nya intryck!
Så mycket skaparlust det finns i detta land. Så mycket kunskap och kreativitet!
Handens arbete ger frid i själen, tänker jag. Det är därför alla dessa kvinnor (för det var onekligen mest kvinnor) vallfärdar till syfestivalen, får nya ideér, shoppar garner och tyger och lär sig något nytt.
Och så alla dessa fantastiska företagare ute i vårt avlånga land, som orkar hålla på med detta, för säga vad man vill, men inte skär dom guld precis

LullUll, där jag tänkt köpa en materialsats till dessa ljuvliga vantar, men hon hade sålt slut, och några nya kunde hon inte producera förrän hon hunnit färga nytt garn!

Solkustens spinnverkstad som hade festivalens snyggaste monter.

Fingerfärda med de underbaraste broderier.

Ölands ullcentrum med sitt sköna 2-trådiga ullgarn i fina färger.

Strumpfabriken från Gotland, där jag köpte varma, sköna ullsulor till mina gummistövlar.

Tant kofta med hemfärgade garner i regnbågens alla nyanser.

3exet, med roliga knappar och tillbehör, sköna trikåer och fina spetsar.

Tant Ulltuss som nyligen kommit ut med en ny rolig bok med vantmönster.

Det finns verkligen hur mycket som helst! Jag har dock blivit duktig på att hålla igen med handlandet. Trött på att lägga på lager, bara handla det jag verkligen kommer att använda direkt!

Så idag blev det förutom de där ullsulorna, sidenband till skolan, ett duktyg i halvlinne och ett kit med blixtlåstampar som går att sätta på trasiga blixtlås.

.Det skulle också blivit de där vantarna om dom inte varit slut, och en resår med tyllvolangkant, om inte den varit slut.
Men jag är nöjd med det som blev.
Och för att råda bot på skaparlusten, så blir det en kväll i soffan med mitt broderi!

Det är fredag! Livet är gott!

Två tredjedelar av detoxen är avverkad. Det har gått väldigt bra den här gången, ingen huvudvärk, ingen kaffeabstinens, ingen trötthet, möjligtvis lite frusnare än vanligt. Men det kan också bero på att värmen i huset inte hunnit ställa om sig ännu, innetemperaturen ligger på 17 grader. Trots att maken luftade elementen och fyllde på vatten i systemen innan han drog till Portugal. För dit flög han i onsdagsmorse och kommer hem fredag om en vecka. Det är någon kurs inom tandvård.

Så nu äter jag mina detoxmiddagar alldeles ensammen. Men titta på bilden så ser ni väl att de inte är synd om mig! 

Med massor av stearinljus tända, en yllefilt om benen och en poncho över axlarna så har jag suttit i soffhörnet och broderat bokstäver och ord till mina Ernst-citat! I bakgrunden har teven stått på. Jag lyssnade på Benny Andersson hos Skavlan, halva Ack Värmeland, tv-nyheterna och slutet på Idol.

Nu ska jag krypa till sängs och läsa min spännande deckare.

Det är fredag! Livet är gott!

I-landsproblem

I morse var jag tvungen att ringa dels min bank och dels en fotofirma för en beställning som jag hade frågor om.

Varför får man alltid så mycket information av inspelade röster när man ringer? Det tar en evighet innan man får prata med en vanlig människa och framföra sitt ärende!

Först är det 5-6 alternativ man ska välja, ofta hör man inte vad dom säger så man får trycka stjärna och börja om från början. Sen är det många gånger nya alternativ som man ska välja när man tryckt på det första alternativet. Så ska man trycka personnummer och personlig kod. Sen får man veta att samtalet kan komma att spelas in i kvalitetssyfte. Så kan det vara kö och väntetid och då får man en lång berättelse om att man kan gå in på hemsidan och göra ditten och datten.

Det är så himla omständligt!

Kom i alla fall fram tillslut och fick ordna mina ärenden.

Och ja! Jag vet att det är ilandsproblem.....

Rör på dig!

Idag pratade vi bl a om arbetsbelastning på personalmötet.
Två av mina kollegor är hemma med utmattningssymptom för tillfället, en är halvtidssjukskriven av samma orsak. Många lärare har en väldigt tuff arbetssituation.
Själv är jag ändå ganska förskonad, kan bero på att jag har bara ett ämne, halvklass och långa pass. De som har flera ämnen, helklass och kortare pass blir såklart mer splittrade.

Vår rektor tar det på allvar och vi kommer att jobba med att få det bättre, men hon sa också att var och en behöver tänka;

Ett jobb, är ett jobb, är ett jobb.

Familjen är viktigast.
Sömn behöver vi
Träning gör att vi mår bättre och stärker hjärnan.

Och så pratade hon om en bok "Hjärnstark; hur motion och träning stärker din hjärna" som vi ska läsa så småningom. Författaren heter Anders Hansen.

Jag hittade honom på You Tube. Lyssna om du vill. Intressant!

Tyvärr så höll mötet på lite för länge, så jag hann inte på min träning som jag planerat.....

Men jag får väl fokusera på sömnen nu så gör jag i alla fall  något bra.

Ett gott skratt förlänger livet!

Ordspråket lär stämma, att skratta är som gymnastik för flera av våra inre organ.
Det sägs att vuxna drar på smilbanden eller skrattar 15 gånger per dag medan barn gör det 400 gånger!
En gång var jag på "skratt-yoga-dans". Det ska jag aldrig gå på mer!! Vi var kanske 20 vuxna, barfota kvinnor som skulle skutta, sväva och röra oss fritt i rummet samtidigt som vi skulle framkalla olika typer av skratt, alltifrån fniss till gapflabb. Gissa om det kändes fånigt!!

Men idag fick jag skratta alldeles äkta!! Och ändå har det varit en grå, regnduggig måndag i oktober!

Jag hämtade mitt barnbarn på dagis. Han var ute och lekte i full galonis-mundering. Han hade blöt sand och gegga över hela sig, ända upp i ansiktet, blandat med snorsträngar från näsan! Att ta upp en sådan unge i famnen har sina sidor. Tur att jag var klädd i regnställ! Att ta emot en puss från en sådan unge är inte direkt underbart, men kärleksfullt!
Vi cyklade hem till hans gård, tog bara en omväg förbi en sopbil som stod och blinkade. Där stod vi en stund och tittade på när sopåkaren hävde upp tunnor som bilen tömde bak i sitt gap. Det var mycket spännande.
Sen stannade vi ute på gården och lekte. Körde traktor, grävde i sandlådan, gick balansgång, red på gunghästarna, åkte i karusellen, sparkade boll och kastade löv som ramlade ner över oss igen.
Allt medan den lille gossen kiknade av skratt! Ett sådant där smittande skratt som värmer en enda ner i magen. Det var framförallt när jag tog bollen ifrån honom, när vi kastade upp löven och när vi snurrade i karusellen som det var som allra roligast.
Och dom där skratten, dom smittade!!

Så en bra start på den här arbetsveckan!
Undrar om den fortsätter lika skrattigt med tonåringarna i skolan i morgon......

En perfekt söndag!!

Vid frukostbordet i morse sa jag till maken; Jag vill till vatten idag! Jag behöver höra vågorna klucka och blicka ut över en sjö eller ett hav!
Vi hade planerat att höst-städa i trädgården men maken, som är en snäll man, föreslog en cykeltur med lunchmatsäck direkt efter frukost. Då skulle vi hinna både ock!
Friluftskläder, cykelhjälmar och mountinbikes, en ryggsäck med äggmackor, kaffe och kexchoklad till maken och en termos vegetarisk gulash-soppa till den detoxande hustrun!

Över stock och sten på smala skogsstigar och en bit på asfalterad bilväg ledde oss så småningom till Hammarskog och sen Vreta udde nere vid Mälaren.

Jag fick mitt vatten, det både kluckade och glittrade och doftade.

Här gick det lätt att andas. Här stillades sinnet och själen blev lugn.

Själva cykelturen gick inte heller av för hackor. Tusen gånger heller cyklar jag i skogen än på en spinningcykel, och träningen blir minst lika effektiv. Maken kör ganska fort, och jag trampar på för att hinna med. Och som landskapet ser ut nu, kan man inte få nog av att vara ute!

Och visst hann vi med trädgården. Klippte ner buskar, grävde om land, klippte gräset och åkte till miljöstationen med flera säckar kvistar och grenar.

Bastu på det och så middag med skön söndagsmusik och tända ljus medan mörkret sänkte sig utanför fönstren. 

En perfekt söndag!!

Städlördag

Jag kände mig glad när jag vaknade i morse! 

Ändå var planen för dagen att städa! Det är faktiskt flera veckor sedan det gjordes ordentligt. Idag blev det fint, och det känns nästan färdigt i hall och trapphus. Bara lite belysning och en stol som saknas.

 

Jag blev så nöjd, det blev så ljust och fräscht när den mörknade furuspaljen och de bruna trappstegen ersattes av vitt och grått!

Fint ute på trappan också med en liten höstplantering.

Innan solen gick ner tog vi en promenad till kyrkogården och höst-städade även på graven och tände ljus. Det var så skönt och vackert ute att vi fortsatte med en långpromenad. Solen stod lågt och höst-färgerna blev intensiva och vackra. Det var minusgrader en natt i veckan och temperaturen har sjunkit snabbt nu ikväll, så förmodligen är det inte lång tid innan alla löv faller. Men nu är nu, och nu är det fantastiskt vackert ute. Och inne!
Trevlig lördagkväll!

Vardags-logistik

Alarmet ringer 06.20, väcker mig med 10 minuters mjukyoga i sängen.
Går ner i källaren och sätter på en tvättmaskin. Gör gröt och brygger te.
Medan jag äter frukost, läser jag först tidningen och sen funderar jag, och skriver ner frågor till dagens medarbetarsamtal.
Förbereder dagens middags-soppa, medan den kokar sitter jag på nätet och letar Ernst-citat, till en present jag ska brodera.
Hänger tvätt. Gör mig i ordning och cyklar till jobbet kl 10.
Medarbetarsamtal, två lektioner, lunch, två lektioner, e-postkorrespondens.
Cyklar till blomsteraffären och handlar lite nytt kl 16.45.
Hem och fixa i ordning blommorna jag inhandlat. Byter om och cyklar ner på stan till ett skivstångspass 18-19.  Hem och duscha.
Värma soppan jag lagade i morse. Medan jag äter den, ser jag på Svt Play och ett avsnitt av Kärleksrelationer med Christer Björkman och hans livspartner. Börjar samtidigt spela wordfeud, som fortsätter hela kvällen. Diskar och gör matlådor till morgondagen.
Sätter mig vid symaskinen och fixar i ordning det som jag ska brodera Ernst-citaten på.
Dricker te och börjar brodera.
Och nu gäller det att sluta i tid, så jag hinner sova 7 timmar innan nästa dag tar vid.
Fredag! Som arbetsdag är den oerhört intensiv, och i morgon måste jag sitta kvar och jobba mig igenom högarna på skrivbordet, arbeten som ska bedömas och skrivas in digitalt. Sen ska jag agera farmor på fredagkvällen, så då behöver jag vara pigg och alert.
Inte brodera för länge nu Barbro!!

Pinsam powernap....

Känslan när man väcker sig själv med en snarkning och upptäcker att man ligger på yogamattan på Friskis & Svettis med fullt av andra yogisar runt omkring......

Jag cyklade direkt från jobbet kl 18. Skönt att sträcka ut kroppen i olika positioner;  månhälsning, solkrigare, fisk och andra. Som avslutning blev det död mans pose och jag slocknade direkt.

Det kändes pinsamt när jag väckte mig själv ett par, tre minuter senare  med den där snarkningen. Jag hoppas att det bara var en enda, så att jag inte legat där på rygg med öppen mun och toksnarkat hela avslappningen. Sneglade mig lite försiktigt runt omkring, men ingen låtsades i alla fall om något.

Vilken djävla smäll!

Satte frukost-teet i halsen, när värsta smällen ekade, som en explosion!  Det var som om hela garagelängan  sprängts i småbitar. Fönsterrutorna skallrade och det skakade till i golvet.  Jag blev så rädd!
Men så kikade jag ut genom ytterdörren och såg ett ljussken på himlen och sekunden efteråt kom spöregnet. En enda ensam och fruktansvärt hög åsk-knall. Inte vad man förväntar sig i mitten på oktober!
Tydligen hade massor av människor ringt polisen och trott som jag gjorde först, att det var någon form av sprängning.  Pratade med eleverna i skolan och dom hade också blivit skrämda, den hade ekat över ett stort område, den där knallen.
Kom att tänka på Dynamit-Harry  i Jönsson-ligan; Vilken djävla smäll!

Kvällen har ägnats åt gardinsömnad och blogglyssnande. Nu hänger de nya gardinerna på plats i hallen, bara nya blommor som fattas.

Ett underbart flöde....

Jag har haft en "trött måndag", så det blev ingen "great start"på den här veckan.  Jag hade föresatt mig att hinna med massor av saker på eftermiddagen, men så blev det inte.
Läste i mitt horoskop, att jag ska ta det lugnare några dagar och inte ha dåligt samvete för det, så det var väl helt enkelt en sådan dag.
På torsdag ska dock ett underbart flöde dra igång. Jag ska bara ha ett öppet sinne och låta det okända bli min närmaste bundsförvant.....

Vad man nu ska tro om det?! Det flödar ymnigt av tårvätska ur mitt vänstra öga, som är irriterat av någon form av ögoninfektion sedan i fredags. Men det är ju inget underbart flöde direkt.

Men jag får väl försöka "öppna upp mitt sinne".
Fast nu ska jag bara stänga ner hela alltet och gå i säng. Godnatt.

Snabbvisit hos döttrarna

Fort går en helg....

10 timmars bilåkning fram och tillbaka, Uppsala-Borås-Göteborg. Men så värt för att få kvalitetsumgänge med döttrarna.

Hann även med att handla gardintyg på Furulunds i Knalleland i Borås. Ett mecka för en sömnads-intresserad. Två våningar med massor av beklädnads- och heminredningstyger.

 Och så fick jag prova det jag suttit och stickat i veckan. Valpen Frasse växer snabbt, så att den blev lite lång blir nog inte ett problem.

Avslutar söndagskvällen med lite ost och vin. Mitt sista glas på ett tag, i morgon börjar min höst-detox.

Regntunga skyar...

Igår tog stickningen över hela kvällen och jag orkade inte skriva eftersom klockan blev över midnatt innan jag stupade i säng och i morse skulle jag vara på provtagning på sjukhuset klockan 8.00.
Cyklade i ösregn fram och tillbaka så det var skönt att förmiddagen var ledig och jag kunde komma hem och och byta kläder och äta frukost i lugn och ro.
Men nu är det dags att trä på gummistövlar och regnjacka och cykla till jobbet. Idag ska jag ta emot en lärarkandidat, eller student som det ska heta nuförtiden.
Kvällen kommer jag att fortsätta med min stickning och efter jobbet i morgon bilar maken och jag direkt ner till Borås och Göteborg för en helg tillsammans med döttrarna!
Återkommer söndagkväll.

Ekorrhjulet...

Så kommer den tiden när morgonen inte längre är ljus och klar då alarmet ljuder. När man inte fattar hur man ska orka kliva upp. När ansiktet som möter en i spegeln är blekt med mörka skuggor under ögonen. När det är både linne och ylletröja, sockor och gummistövlar som gäller.

Arbetsdagen känns lång, uppgifterna på skrivbordet hopar sig, samtidigt som fler av mina mentorselever kräver extra tid och omsorg, materialskåpen behöver både städas och fyllas på, några symaskiner skulle behöva köras till reparation.
I kväll var det min cykel som stod ensam och sist kvar i skolans cykelställ.

Så skönt att komma hem och klä av sig både jobbkläderna och alla tankar på arbete.
Mörkret sänker sig tidigt utanför fönstret. Regnet slår mot rutan.
Tänder stearinljus. Kryper upp i soffan med stickningen, te och muffins.
Kvällen försvinner, liksom jag i tankarna. Får energi och stickar på.
Ända till klockan slår alldeles för många slag.
Inser att jag borde borstat tänder och krupit ner i sängen för länge sen.
Nu blir det lika svårt att orka kliva upp imorgon.....

Ingrid

Här sitter hon, min dotter Ingrid, på en strand på Öland, en sommar för 6 år sedan.
Hon är vacker och klok, hon är genomsnäll och empatisk, hon har ambitioner och planer med sitt liv.
Och idag var det hennes namnsdag - som jag glömde bort!! Namnet Ingrid betyder dessutom skön!

Våra barn fick lite gammaldags svenska kunga- och drottninga-namn som tilltalsnamn. Sen fick dom dessutom två "andranamn" var.
Vi firade namnsdagar när dom var små, på så sätt att den som hade namnsdag fick välja efterrätt. Ibland har jag köpt någon liten present, men nu på senare tid har det mest blivit bara att man hört av sig.
Men det gjorde jag inte till Ingrid idag! Hon skickade själv en snap på sitt ledsna ansikte med frågan;
-Har ni inte glömt en speciell dag idag?
Vi får väl kompensera henne till helgen, då vi åker söderut för att hälsa på bägge våra döttrar.
Nu får jag bara ta mitt dåliga samvete och krypa till sängs!

Världsligt men ändå förargligt...

Maken och jag har haft lite otur idag!

Det börjar nästan bli färdigt i hall och trapp efter vår ommålning och fix som startade i somras. Igår fick vi tag på fina lampor som maken satte upp. Idag hade jag tänkt sätta upp gardiner och han skulle fixa en ljuslist till trappen upp.

Jag vände ut och in på halva huset! Brukar spara på allt. Och med tanke på vad jag rotade fram ur linneskåp och klädkammare idag så kan man ju tro det! Gamla gardiner från vår första lägenhet, överkast och plädar från när barnen var små,  gardiner jag fått av andra som jag sparat i tron om att de skulle kunna sys om, urblekta gardiner som jag haft i många år. Men just de här som jag letade efter, dom fanns ingenstans. Köpta 2003 på Strömma outlet i Norrköping, satt i vårt vardagsrum i säkert 4-5 vintersäsonger. Skulle passat så bra i vårt hallfönster nu. Men dom finns ingenstans. Enda resultatet är att dotterns rum nu ser ut som ett bombnedslag. Där slängde jag in allt jag hittade i ren frustration.

Maken har suttit och tittat på klipp på You tube, hur man ska koppla led-slingan vi köpte igår. Han har försökt, försökt igen och igen. Men det fungerar inte. Förmodligen är det fel marknadsföring, det går inte att koppla på det vis vi behöver. Maken brukar gå iland med det mesta, men det här går han bet på.

Så lite småtjuriga var vi båda två på eftermiddagen.

På nytt fylld med energi blev i alla fall jag, när lagotton Massimo kom över. Han och jag tog en långpromenad i höstrusket. Regn och blåst, men han var så lycklig och sprang och skuttade. Jag höll i kopplet och skuttade efter. Glädjen smittade!
Hemma igen blev det bastubad.
Och nu har vi ätit stekt gös med kantarellsås till levande ljus och skön musik. Nu blir det ostbricka och rödvin.
Sedan är vi är redo för en ny arbetsvecka imorgon.....

ps. Vi hade vansinnigt trevlig i går kväll. Först på middag hos goda vänner som vi sedan tog oss ner på musik-puben Katalin och lyssnade på, och dansade till "Fröken Elvis"!! Mer dans åt folket!!

Trevlig helg!

Ikväll när jag cyklade hem från jobbet, klockan var kvart i sex, försökte jag minnas fredagskänslan från länge, länge sen.
Den där förväntansfulla, pirriga, glada känslan. Man ville hem och fixa i ordning sig för att gå ut! Träffa kompisar och umgås, dansa, äta, dricka.

Hur var det egentligen den känslan kändes??

Nuförtiden är fredagskänslan mer; gud så skönt att komma hem, krypa ner i badet, sätta på sig myskläder, dricka något gott, äta något gott och bara vara! Inga gäster på en fredag. Ingen aktivitet. Bara, bara vara.

Vad hände?
Förmodligen att åren gått

Ikväll var jag nöjd med detta, en god middag och stilla samtal med maken. Nu blir det stickning i tv-soffan. 

Men det finns hopp!

Imorgon kväll ska vi ut och roa oss!

Återkommer söndag!

Trevlig helg!

Tveksamt...

Fullmånen lyser starkt från sin plats över hustaken. Himlen är nattsvart och jag har släckt lamporna i köket. Sitter vid köksbordet med en kopp te och tittar upp på det runda klotet. Det är något speciellt med fullmånar!
Läste på en astrologi-blogg att oktobermånen i år är extra kraftfull, och man kan förvänta sig passion och kärlek.
Maken gick och la sig för någon timme sedan, medan jag satt och pratade i telefon med en gammal arbetskamrat. Själv har jag fullt med röda eksem i ansiktet och ett stort plåster över kinden. Dom har tagit bort en bit av mitt eksem och skickat iväg på analys, och så har jag fått cortisonsalva att smörja in mig med.
Ytterst tveksamt om månen kommer att skänka just detta hushåll någon passion i natt....

KA som i kanelbulle och kantarellmacka

Innan jag gick i säng i går, satte jag en bulldeg och bakade ut två plåtar kanelbullar. Jag täckte dom med plastfolie och ställde in i kylen över natten.
I morse satte jag på ugnen och så hade vi nygräddade bullar till frukost, på Kanelbullens dag!
Dottern skulle ta tåget tillbaka till Borås i morse, så jag ville bjuda på en lite extra god frukost innan hon for!

Tog med resterande bullar och bjöd första klassen på. Det hade dom inget emot kan jag säga!

Sena eftermiddagen, efter jobbet, blev inte heller så dum!
Först nya höstnaglar;

sen lämnade jag tillbaka jackan jag köpte i söndags och kände att jag inte var riktigt nöjd med.

När jag kom hem, strax efter klockan 19, doftade hela huset av kantareller. Maken skippade föreläsningen i Huddinge i kväll och hade tagit en cykeltur och plockat en hel korg full med höstkantareller.Nu stod han vid spisen och förvällde, sen gjorde han smaskiga kantarellmackor till kvällsmat! 

Dagar när man känner sig otillräcklig och hjälplös...

Vad rör sig i ditt huvud, du bräckliga och dystra tonåring?
Du som flackar med blicken, du som inte svarar på tilltal, utan i bästa fall nickar eller ruskar på huvudet, kanske rycker på axlarna. Du som skriver sms om att du inte orkar längre. Du som ritar otäcka teckningar på knivar i ögon. Du som inte törs gå ensam i skolkorridoren. Du som är duktig bara du kommer till skolan, även om du inte kan ta dig till själva lektionerna.

Vem är jag att uppmuntra och stötta? Jag är ju bara en vanlig medmänniska, räcker det? Kan jag nå in bakom din svartmålade fasad och slå an en ton av värme? Kan jag få dig att känna att livet är värt att leva? Kan jag få dina kamrater att förstå att det inte är deras ansvar att du mår dåligt? Att dom inte kan axla ansvaret att bära dig genom dagen.

Du är inte den första elev som mår så här, troligen inte heller den sista. Varje liv är lika värdefullt. För varje människa som mår så dåligt känner jag lika stor sorg. Livet som är så fantastiskt, som rymmer så många underverk, bara man kan se dom, uppleva dom. Varför är det inte självklart för alla människor-som har det materiellt bra och lever i denna del av världen-att känna så?

För egen del, fick jag ändå höra något väldigt uppmuntrande idag.
Ett syskon till en tidigare elev hade kommit fram till skolans kurator, med en hälsning från sin bror. Han tackade kuratorn och mig för att vi funnits där och hjälpt honom igenom högstadieperioden, det hade haft stor betydelse vad vi sagt och gjort då, för flera år sedan, nu går han på gymnasiet, trivs och utvecklas. Så glad jag blev av att få höra det. Att det finns hopp.

Kanske fick jag veta det just idag för att inte låta mig nedslås alltför mycket......

Som en tavla av Monet!

Jag älskar impressionisternas sätt att måla och just nu är oktoberlandskapet som en enda stor tavla av någon dylik konstnär, t ex Monet (det är han som gjort målningen ovan). Alla dessa löv som hamnar i drivor på marken, de som flyger i luften och de som dallrande hänger kvar i trädens grenar. Och färgerna, i en varm, dov palett.

Tänkte på saker som jag verkligen vill göra i livet.

Inte behöver jag resa jorden runt och besöka alla världsdelar. Inte behöver jag lära mig spela violin eller läsa franska - även om det säkert kunde vara trevligt. Inte traktar jag efter rikedom och lyx, ära och berömmelse.
Nej, men förutom att tillbringa mer tid i naturen, vandra, paddla kajak eller bara vistas vid vatten. Förutom att träna, förkovra mig i matlagning och bakning. Förutom att få ägna så mycket mer tid åt textilt skapande. Förutom att ägna mer tid åt skrivande. Förutom att bli bättre på trädgårdsodling. Förutom att få vara mer med mina barn och barnbarn och hjälpa dom i deras vardag.
Förutom allt det, så skulle jag vilja utvecklas i akvarellmålning. Det skulle vara så roligt! Att försöka fånga ögonblick av ljus och färg, avbilda natur och djur, vatten, solglitter, rörelse eller stillhet med hjälp av färg och pensel på akvarellpapper. Inte för att bli någon duktig konstnär utan för min egen skull.

Sådana tankar for genom mitt huvud medan vinden rufsade våra frisyrer och förde löv genom luften och medan regnet piskade mot våra regnjackor idag när dottern och jag tog en långpromenad med hundarna!

Hej Oktober!

En helg passerar alltför snabbt!

Denna helg har vi;
- börjat höststäda trädgården
- plockat, rensat och torkat svamp, MASSOR av svamp
- passat hund och barnbarn
- kompletteringsmålat trapp
- börjat montera trappstegsmattor
- inköpt och monterat nya ramar till familjefoton
- inköpt ny höstjacka och nya träningsskor

Det sistnämnda är jag dock tveksam till. Modellen på jackan är bra, men den fanns bara i svart, och det blir lite hårt till vinterblek hud. Får prova och fundera lite till, den är på öppet köp.

Innan jag gav mig ut idag blev det ett tjockt lager concealer i ansiktet. Vaknade upp i går med nya blåsor och utslag i ansiktet och i morse hade det dykt upp ännu fler, på bröstet och örsnibbarna. Det är blåsfyllda, ilsket röda blaffor som kliar och ser ganska äckliga ut. Var på provtagning på hudmottagningen i fredagsmorse, jag hoppas att dom ringer i morgon så jag kan få veta vad det är och få någon form av behandling.

För övrig välkomnar vi en ny månad idag!

Nu ska denna helg få ett värdigt avslut med bastubad, en spättagratäng med räkor och potatisstomp och en kyld Bourgogne!

Här kommer en riktig höstbild som jag fick på snap idag, från mina äldsta barnbarn. Den är så livsglad och underbar tycker jag!