Vi pumpas med nyhetssändningar om katastrofer. 2 ggr i timmen på radion, många tv-utsändningar per dygn och ständigt, ständigt nya uppdateringar på nätet.
Det är kriget i Syrien, skolskjutningar i USA, båtar överfulla av flyktingar på Medelhavet, terrorister i Paris, hot och bränder i Göteborg-det är något hela tiden. Jag lyssnar och tycker det är hemskt och vidrigt, men låter det passera och lever i min lilla trygga bubbla. Skickar pengabidrag till olika insamlingsorganisationer för att "köpa mitt samvete fritt".
I morse, satt maken och jag med varsin del av tidningen vid köksbordet och åt vår frukost. Radion stod på och vi lyssnade lite halvslött på "Ring så spelar vi". Konstaterade att Özz Nujen inte är lika bra att prata med folk som Lisa Syren, kommenterade tidningsartiklar, skalade våra ägg och sörplade te.
Så kom nyheterna med det "gamla vanliga" och så en liten nyhet om ett studentflak i Stockholm i går, där en kille trillat av och blivit överkörd av det traktorstyrda släpet. Han dog.
Jag satte ner min te-kopp och blev bara alldeles tyst. Förstår du, sa jag till maken. Förstår du chocken. Han som körde, alla klasskamraterna, föräldrarna och släkten som väntade därhemma med den lövade och ballongprydda entrén, det dukade långbordet, all buffémat och det kylda vinet.
Han som nyss gått ut gymnasiet, levnadsglad och lycklig med en ljusnande framtid i sikte-han tvärdog, och han kommer aldrig mer att komma hem. En festens dag, förbyttes till en dag i chock, och en framtid som aldrig mer blir sig lik.
Maken förstod, men sa; Nej det där kan man inte tänka på, inte ta in.
Sen fortsatte vi vår frukost, han borstade tänderna och flög till Malmö. (Som tur var med Norwegian, eftersom SAS strejkar).
Jag cyklade ner på stan för att gå på massage och inhandla en studentpresent, till en brorson som kommer hit på uppvaktningsmiddag imorgon.
Men hela tiden hade jag den där nyhetssändningen i mitt huvud, det blev "så nära" och jag tänkte på mina egna barn i student-tiden. Det blev så hemskt, och jag har inte kunnat släppa det på hela dagen.
Till låns har vi detta livet. Bara till låns. Och vi vet aldrig vad som väntar oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar