En olycka kommer sällan ensam....

...säger man. Och idag är jag benägen att hålla med om att det stämmer!

Det där om att "sova ut", blev det lite si och så med. Vovven kom in och väckte mig 6.30, när matte gick upp!
Huset blev tomt och tyst en timme senare när resten av familjen drog till Kungsberget för skidåkning, och jag hade en skön förmiddag med frukost, långpromenad med vovven, ett skivstångspass, dusch och sedan lunch ute i solen på altanen!
Olyckorna blev jag varse först senare på eftermiddagen.
Yngsta dotterns pojkvän hade åkt in på akutmottagningen tidigt i morse pga magsmärtor Man misstänkte blindtarmsinflammation:
Vid 17-tiden kom skidåkarna hem. Yngsta dottern med mensvärken från helvetet, alldeles blek i ansiktet. Äldsta dotterns pojkvän kunde knappt gå. Han hade ramlat i ett hopp och landat tokigt med knät. Maken gick upp på vinden med skidgrejer, stegen från luckan gled undan och han landade med ett brak i golvet och blev liggandes, tappade luften.
Jag kokade ägg och dukade påskbord.
Yngsta dotterns pojkvän blev utskriven och kom hit, äldsta dotterns pojkvän åkte in till akuten med knät som svullande och värkte.
Vi blev bara 4 stycken vid påskbordet. Maken och yngsta dottern satt och kliade sig i kapp. Båda två har sedan en tid tillbaka haft oförklarliga utslag på rygg och bröst som orsakar klåda.
Nu började dom googla om det och vi spekulerade i allt möjligt, bl a skabb...
Klockan börjar närma sig midnatt och sjukhusbesökarna är fortfarande kvar på akuten, väntar på röntgenbesked och ortoped.
Jag har druckit några snapsar men håller yngsta dottern sällskap tills hon ska vara hämtchaufför. Maten står fortfarande kvar på påskbordet, eftersom "sjukhusbesökarna" ännu inte ätit.
Den här påskafton går till historien som en olycksdrabbad dag!!
Men snödropparna är vackra, och jag hörde lärkan i dag!!
Det finns nog hopp om liv, trots allt!
Glad påsk!!