Ungefär så här som på bilden, kan min VAB-tillvaro sammanfattas!
Farmor läser för lilla Eric och då ska såklart lilla Majsan också vara med.
Det är en lustig hund! Eller vad ska man kalla det?! Hon är egentligen väldigt rädd för barn, går gärna omvägar förbi t ex en dagisgård där barn är ute och leker, och svansen åker ner mellan benen så fort någon liten person närmar sig och frågar; -Får jag klappa hunden?
Det törs vi för övrigt aldrig låta något barn göra, sedan hon förra julen morrade och visade tänderna mot en liten tre-årig släkting som ville klappa henne då hon låg i mitt knä.
Men med Eric är det något annat! Det verkar som att hon har någon form av moderskänslor för honom och är väldigt mån om att vara till lags. På morgnarna när Majsan hör att Eric vaknat och äter frukost, då måste hon också vara med. Dom leker tillsammans, han kastar boll åt henne och hon hämtar, när jag leker kurragömma med Eric kommer alltid Majsan och avslöjar mitt gömställe, när jag sitter och läser eller leker på golvet ska hon sitta med i knät.
Eric är överlycklig då han får hålla i kopplet när vi är ute, och om vi ska skiljas åt på promenaden, t ex att Eric och jag ska till öppna förskolan medan matte och vovve ska gå hem, då är det nästan omöjligt att få med henne. Eller som på skogspromenaden idag, när Eric började gå åt ett annat håll än oss och kom lite väl långt ifrån, då vände Majsan och sprang tillbaka. Sen att hon i glädjeyran hoppade upp för att slicka honom i ansiktet och samtidigt råkade knuffa omkull honom så att han inte kom upp-det är en annan sak! Hon vill hålla ihop flocken. Är vi på övervåningen, då ska hon också vara där, går vi ner i källaren, då ska hon också följa med. När Eric äter sitter Majsan troget nedanför stolen och väntar på en smakbit, vilket hon alltid får, Eric tycker det är väldigt roligt att dela med sig.
Enda gångerna hon gläfser till mot Eric är när hon lagt sig för att sova i sin korg och han kommer fram och vill dra iväg med den eller ruska i den.
Det är verkligen en fröjd att se dom tillsammans och jag har blivit än mer övertygad om att barn och hund är en utmärkt kombination!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar