Svalborg

Ingen champagnefrukost, ingen sill-lunch, ingen OD-konsert i Universitetsparken, ingen våreld, inget vårtal vid Gunillaklockan klockan 21.
Men det blev sista april ändå.
Efter frukost gick jag med barnbarn och vovve runt Hågahögen och tittade på grävskopor och hästar. Sen blev det en tur till biblioteket, premiär för barnbarnet. Vi blev t om inbjudna på sagostund. -Ja men han är bara ett år, sa jag till bibliotekarien. -Det gör inget, alla får vara med, det är bara att komma och gå. Så där satt vi på golvet och lyssnade på sagan om den lilla ensamma grisen, som så gärna ville gå på dagis. Och faktiskt satt Eric ganska så still och plockade med sittdynorna. Sedan lånade vi med oss en hög, tjocksidade böcker.

Efter middagsslummer och mat blev det mer utevistelse. Eric fick gå och jag följde, och det blev alla möjliga kringelikrokar i skogsbackarna här i närområdet.

Dagens detox; gratinerad aubergine fylld med champinjoner, lök och persilja.

Föräldrarna kom hem och fick ta över nattningsproceduren och så satte jag mig till med mitt broderi. Där blev jag fast fram till midnatt, med skön musik och en kopp te.

 

Svalborg får stå för mitt ganska svala firande och för den svala nordanvinden som blåste rejält idag!

Kvalborg

Dan före dan, kan man på sätt och vis kalla det.
Yngsta dottern suckade lite när vi åkte genom stan och såg alla människor bärandes på systemkassar, finklädda och på glatt humör "-Det är Kvalborg, jag är 20 år och ska följa med min mamma på yoga!"

Visst hade hon hellre varit ute och festat, men till saken hör att hon börjar jobba klockan 8,30 imorgon bitti och hon är inte student, så hon kommer inte in på någon nation!
När yogan var slut kl 21.15 och vi for hem, förbi Snerkes och V-dala nationshus och hon såg de långa köerna av folk som stod och väntade på att bli insläppta, huttrandes i kylan, var hon ändå ganska nöjd att åka hem och dricka te!
Visst är det förväntan i luften så här inför Valborg.
Men det blir på olika sätt olika år-och kanske framför allt-under olika åldrar!
Maken drog iväg till Rom på kurs imorse, han kommer hem den 7 maj.
Äldste sonen jobbar i Stockholm, och de kompisar som dom brukar umgås med, har just blivit föräldrar och flytt stan, så där blir det annorlunda och lugnare.
Yngste sonen har inventering och jobbar 08.00 - sent in på natten.
Äldsta dottern hade köpt hem lite champagne för att ha till frukost, men som hon sa blir det inte detsamma i Göteborg.
Och yngsta dottern jobbar som sagt till kl 14, så hennes kompisar har redan startat upp, och hon får ansluta till någon grillfest på kvällen.
Själv ska jag passa barnbarn hela dagen.

Dagens detoxmiddag;

                          Blandad sallad med vinägrett samt stekt halloumi

Nästan en matblogg.....

Idag blev det först 10 timmars skoldag och därpå direkt hem och ta hand om barnbarn. Kvällarna försvinner fort när det kommer till kvällsrutiner för bebis. Ikväll när jag låg bredvid spjälsängen, kom jag ihåg den frustration jag kände när barnen var små och inte kunde somna, och man fick ligga bredvid som sällskap medan man tänkte på de 1000 saker som fanns kvar att göra, innan man själv kunde ta kväll.
Jag hade ställt mig att baka bröd till middagen, för ikväll skulle alla äta av min "detox-mat".
Dagens detox; Thai-soppa på kokosmjölk, broccoli, lök, paprika, morot, vattenkastanjer, röd currypasta, lime, sambal oelek, fisksås och räkor. Supergott, men övriga familjemedlemmar kräver bröd till sin soppa.

 Hittade också ett spännande recept på nyponbars som jag ville testa. Något litet sött ville jag unna mig! Man blandade nyponskalmjöl, solrosfrön, havregryn, hasselnötter, tranbär, dadlar, honung och äggvita och gräddade i ugnen. Det blev en riktigt mäktig liten mumsbit till kvällsteet.

Nu börjar klockan närma sig midnatt, och föräldrarna är fortfarande i lägenheten och stökar. Det känns verkligen inte bra. Han ska upp tidigt och ta hand om barn och sen åka och jobba hela dagen.
Hon ska föda barn när som helst. Jag är rädd att dom inte känner sina egna begränsningar utan bara står på tills dom stupar....

Jobbtankar

Idag har jag suttit i telefon i en och en halv timme, med en textillärare som behövde prata betyg. Hon är inte lärarbehörig, men  har mycket gedigna textila kunskaper genom andra utbildningar och genom arbete och dessutom läser hon utbildningen parallellt med att hon jobbar 80 %. Hon jobbar på en skola där elevgrupperna ligger på 20. På den här skolan har man 80 min slöjd i årskurs 7, inget alls i årskurs 8 och 60 min slöjd i årskurs 9, hon har även mellanstadiet.  Hon är otroligt ambitiös, noga med att alla förmågor i läroplanen ska uppnås till punkt och pricka och jag vet att hon sliter som ett djur för att "göra allt rätt". 
När jag lagt på luren så funderade jag över min egen lärarsituation. Har man blivit för "laid back" efter alla år? Nog för att jag stött och blött den nya läroplanens förmågor och betygskriterier. Jag har slitit mitt hår för att förstå och se praktiska möjligheter i formuleringarna.  Men jag tycker nog att jag fått in bra rutiner på bra nivåer för arbete och dokumentation, och framförallt så stressar jag inte upp mig själv. Vill heller inte stressa upp eleverna, som har en tillräckligt stressig vardag i skolan idag. Slöjden ska vara ett ämne där man kan finna lugnet och försöka hitta lusten till att jobba med sina händer och skapa. Jag menar inte att man får komma på mina lektioner och slappa, nej, då ser jag rött. Det ska skapas och arbetas samtidigt som man kan sitta och småprata eller lyssna på musik. Och jag tycker nog att det är så i de flesta av mina grupper.
Så nej, jag har nog inte blivit lat, kanske har jag bara mer rutin och är lite mer självsäker.
Imorgon ska jag jobba på skolan, första tisdagen på två månader!

Dagens detoxmiddag;

                                          Falafel, broccoli, grönsallad

Behaglig söndag

I morse skulle inte sonen iväg till lägenheten, så han tog själv hand om sitt barn, och vi kunde ligga kvar och morna oss ända till klockan halvnio. Det var längesen, jag hade nästan glömt hur mysigt det är att krypa tätt intill maken och så ligga och småprata om ditt och datt. Sovrumsfönstret på glänt så att man hör allt fågelkvitter utanför, men ingen tid att passa. Så skönt!!
Dagen har fortsatt i makligt tempo, även om mycket blivit gjort. Äldste sonen och maken drog iväg och spelade golf på förmiddagen och jag gick loss med sekatören i trädgården. Rosorna klipptes liksom andra vissna växter, löv sopades ihop, maskrosor rycktes upp, penséer planterades och barnbarnet gick nöjt och skrotade bredvid. Han lånade kratta och sopborste, han vattnade de nyplanterade penséerna och han skrattade högt när jag satte ett grässtrå mellan tummarna och blåste så att det tjöt.
När barnbarnet sedan sov sin middagsslummer, fortsatte jag rensa trädgården på baksidan och sen deklarerade jag och satte mig ute i solstolen och broderade. Maken som kommit hem drog iväg och köpte matjord och fyllde pall-trallar som ska ersätta kryddlandet. Jag spikade i filt-tassar på köksstolarna. Maken drog iväg ut och cykeltränade och efter att barnbarnet fått sin mat gick vi ut till lekplatsen. Sen blev det matlagning. Son och sonhustru, som varit i lägenheten och målat, kom hem lagom till middagen. Då hade dom med sig babysängen! I natt hade hon haft rejäla förvärkar. Så nu kan det komma bebis närsomhelst. Hon packade en bb-väska idag!
Efter disk och undanplockning började jag fila på en ny veckomatsedel och så drack vi te. Nu ska jag bara borsta tänderna och krypa i säng.

Dagens detox;

                                           Kokta polkabetor med getost och valnötter.

Quinoasallad med svarta bönor, oliver, körsbärstomater, hackad färsk basilika och fetaost toppat med en vinägrett på salmbärsbalsamico.

Axplock från dagens aktiviteter

Idag har jag varit på massage! Kroppen blir nöjd och jag blir extra snäll, efteråt. Så snäll att jag cyklade förbi Forsa hembageri och köpte med mig bullar och surdegsbröd med valnötter hem till de andra. Trots att jag själv detoxar, och inte äter bröd just nu. Men tänk, hur jag njöt av doften och av att se maken sätta tänderna i bullen, så att pärlsockret sprutade omkring honom. Kunde riktigt känna, hur gott det smakade!
På eftermiddagen, när barnbarnet sov, cyklade jag till skolan för att sy. För så  är ju läget här hemma att jag inte har kunnat komma åt min symaskin sedan före nyår. Hela mitt arbetsrum är ockuperat av den inneboende familjen. När jag ska hämta garner, tyger, pärlor eller annat livsnödvändigt, får jag först försöka passera en massa hinder, såsom blöjpaket, resväskor, tv-apparat, lådor med leksaker eller klädhögar. Jag får flytta och lyfta, klättra och krypa. Det är faktiskt så att jag drar mig lite för att hämta, försöker hitta andra alternativ eller lösningar i första hand.
Men på broderikursen har vi läxor som ska göras, och idag var jag tvungen att sy ihop underlaget som jag ska brodera på. Så jag grävde fram mina tyger och cyklade till skolan. Tur att det är så nära. Och så är det på sätt och vis väldigt bekvämt i slöjdsalen, med höga och tomma bord att lägga ut arbetsmaterialet på.
Jag har nu fått mina broderiunderlag, i form av två kvadrater sydda i crazyquilt. Nu ikväll har jag suttit och letat fram sidenband i passande nyanser. Måste dock vänta till dagsljuset imorgon, för att få bekräftat att jag valt rätt. Sedan är det bara att börja brodera!

Gårdagens detoxmiddag fick bli en rest från grytan med grönsaker och lax. Dagens detox fick bli en plocktallrik med räkor, citron, gurka, paprika, körsbärstomater, stekta champinjoner och stekt halloumi.

Fem sinnen i ett stycke

När jag ser den här bilden blir det verkligen som att jag stod där på klippan och tog ett riktigt djupt andetag. Fyllde lungorna med saltstänkt havsluft, och med näsan inandades det friska, men även ett stänk av rutten tång-lukt, med öronen hörde ljudet av vågorna som slår emot stranden och några måsar som skränar i skyn, i munnen smakade det av saltvatten, med ögonen skådade jag mot den oändliga horisonten och kände mig så fri och så lätt.

Den känslan behåller jag och tar med mig in i sömnen!

Slovakien-snart kommer jag

 

Slovakien gränsar till Tjeckien, Österrike, Ungern, Ukraina och Polen.

Invånarantalet är knappt 5 1/2 miljon. Huvudstad är Bratislava.

Landet domineras av bergskedjan Karpaterna, i öster ligger de låga Tatrabergen, och tro det eller ej, men dit ska jag resa på en yogaresa i sommar! Bokade biljetter idag.

 

Det är precis som att allt som man vill, kommer till en!

Jag menar, jag hade en yogaresa på gång, som inte kunde bli av eftersom jag inte varken kan eller får ta ledigt från skolan. Så var jag ute på nätet och letade och letade, men fann inget, utan lät det bero för ett tag. Och då plötsligt, så dyker det här bara upp på Facebook. Det är ett yogicenter i Lund som för andra året i rad, ska göra en yogaresa till just det här stället i Slovakien. Det är ganska intensivt schema med morgon- eftermiddag- och kvällsyoga, och däremellan finns det tid för vandring. Vi bor tydligen mer eller mindre mitt ute i vildmarken på ett mycket speciellt hotell. Spännande ska det bli!

 

Dagens detoxmiddag; sparris, potatis, chili, rödlök, gräslök, persilja, rosmarin, massor av citron och färsk torsk. Allt inpackat i folie och grillat i ugnen.

 

 

 

In the club

Så blev det ännu en kväll framför teveskärmen! Med sockstickningen.
Efter att ha varit i skolan från 08.00 på morgonen till 20.00 på kvällen, så fanns det inte mycket ork kvar, efter att jag nattat barnbarnet. Han har fått lite svårt att komma till ro på kvällarna. Det ska kramas och pussas på gosedjuren, det ska snurras runt och bitas i tårna, det ska sjungas och jollras. Och efter att själv ha legat och blundat den där tiden på kvällen, blir man både frusen och seg.
Men så kom jag på att jag förra onsdagkvällen, när jag kom hem från mina utvecklingssamtal vid nio på kvällen, hade hittat just den här serien på svtplay, och så började jag titta. Och blev såld. Ikväll gick avsnitt två, som jag såg direkt.

Den handlar om några gravida kvinnor som träffas på en föräldrautbildning. Alla med helt olika bakgunder och liv, och så får man följa dem. Jag tycker mycket om den. Sa även åt höggravida, sonhustrun att kika. Fast efter kvällens avsnitt är jag glad att hon inte gjorde det!!

Dagens detoxmiddag, fick bli en "favorit i repris". Jag hade lagat mycket av linssoppan häromdagen, så en portion fick följa med till skolan och avnjutas som lunch!

Rubriken syftar alltså inte på den där halvdåliga låten som Danny sjöng för något år sedan, utan är titeln på den brittiska serien!

http://www.svtplay.se/video/2843440

 

Dekadent?

Kvällens fördärv;
efter utvecklingssamtal på skolan kom jag hem kl 22. Jag satte på en kanna te, kröp i morgonrocken och dumstirrade tomt framför mig. Så när dottern frågade om jag ville se på senaste avsnittet av Svenska Hollywoodfruar, tillsammans med henne, var svaret lätt. Jag tog med mig te-koppen och kröp ner bredvid henne i sängen, och så låg vi där och dumstirrade på tv3play.
Och VARFÖR, kan man fråga sig. Det är bara pinsamt och förnedrande. Är människorna verkligen så där i verkligheten, eller har dom ett manus att följa??!!
Men jag tittade ju på hela programmet, och nu måste jag se nästa också, för att se vad som händer på pressfotograferingen.........

Frun på Noreens väg har varit lite mer vardagligt,  jordnära. Förmiddag på öppna förskolan, eftermiddag på långpromenad och i lekparken och så samtal från klockan 19-22.

Dagens detoxmiddag

 

Gryta med zuccini, aubergine, röd- och vitlök, krossade tomater, kalamataoliver och lax.

Aptitliga April

Aptitlig för ögat, själen och gommen.

Det är så vackert ute,  nu när naturen vaknar till liv.

Man mår så gott av att ljuset återvänt.

Och jag läser aldrig så mycket recept som när jag detoxar. Det är som att smaklökarna nästan får orgasm av att läsa recept och titta på matbilder, nu när dom är satta på "svältkost". Jag riktigt kände hur saliven rann till när jag kikade på Ernst i Toscana och hans matlagning. Det blir mycket inspiration till att laga mat sedan!

Fast min detoxmat är väldigt god. Middagen dag 3 bestod av en kryddstark och mustig linssoppa toppad med fetaost och basilika och så några frökex till.

Vindsröjning

 

Vi bor i en radhuslänga byggd på 70-talet. För ett år sedan kom det nya regler från brandskyddsmyndigheterna, om att alla vindar måste brandsäkras. Det var väl några otäcka bränder i radhus, där elden började i en del av en länga, men sedan svepte fram som en tornado, just genom vindsdelen, och hela längan brann ner till grunden. 

Det är 100 hushåll på vår gata, vi bor högst upp i ena änden och nu är det bara vi kvar. Nog har vi vetat om det länge, men det kom ändå som en överraskning när en lapp dök upp i brevlådan i torsdags, om att på tisdag ska vår vind besiktigas så att man vet precis vad som behöver göras hos oss.

Båda kortsideväggarna behöver tömmas på saker, med en meters fritt spelrum!

 

Det var bara att ta tag i det idag!

Till saken hör att efter 20 års boende, har man hunnit fylla på med en hel del grejer på vinden! Dessutom kommer man bara ihåg en brakdel av vad man har! 

Och oj, vad jag hittade saker!

Ungarnas gamla sim-medaljer, en hårlock tillhörande mig avklippt 1960, gamla dagböcker och en massa gamla brev, minnen från bröllopet, små fåniga dockor som hängdes runt någons studenthals, flytvästar, 3000 diabilder, skridskor och pjäxor i mängd, kakelplattor kvar från när vi gjorde om badrum, bastu och hall mm, mm.

Jag bar, jag travade, jag rensade!

Och jag grät en skvätt när jag bläddrade bland minnessakerna i bröllopskartongen och hittade pappas tal till brudparet. Jag hade bett honom hålla ett långt tal, varpå han skrev ner talet på en räkneremsa som var säkert 60-70 cm lång! Allt fyndigt skrivet på rim, min bästa pappa Arne, hur jag saknar honom!

Och så tyckte jag det var pinsamt, när jag hittade en gammal dagbok från 16-17 års ålder och läste om kärlekar och fester. Den hivade jag direkt i soptunnan!!

Maken kom hem strax före kl 16, och då hjälptes vi åt med de tunga sakerna, så nu är det faktiskt fritt mot väggarna. Däremot är vår övervåning belamrad med saker, får hoppas att det här inte tar så lång tid att fixa.

 

 

Skrev igår om att jag trodde att maken satt och smörjde kråset i Köpenhamn. Och det hade han verkligen gjort, det hade ätits på två olika krogar med Micheline-stjärna!  Den ena "Kinn-Kinn", en modern thailändsk restaurang där man åt 30 rätter i en avsmakningsmeny!!! Bl a hade han ätit daggmask i wasabi och friterad gräshoppa,,,,,,,

Plötsligt kände jag mig inte ett dugg avundsjuk!

 

Dagens detoxmiddag; Ugnsbakad palsternacka och morot med purjo- och vitlök samt körsbärstomater toppat med fetaost och basilika. Till det haricot vert samt olika grönsalladsblad med grapefrukt och melon.

..och så blev det tvärt om

För om energinivån låg på topp igår, så har den varit desto lägre idag.
Jag har varit så himla seg och trött och lättirriterad.
Förvisso har jag både veckostädat, veckohandlat, varit på utflykt med barnbarnet och vovven och hunnit med att brodera, men allt har gjorts med en trist och trött känsla.
Kanske kan jag till viss del skylla på att jag startade upp med min detox idag. Inget kaffe och förutom gröt till frukost, så bara flytande fram till middagen. Vet att det tar några dagar för kroppen att vänja sig, innan det vänder och jag känner mig piggare.

Det blev faktiskt också lite bättre efter middagen. Och visst blir man nästan pigg av att titta på den här nyttiga maten?!
Detoxmiddag 1; kokta zuccinistrimlor med fräst spenat, getost, körsbärstomater, ärtgroddar och så rostade pumpa- och solroskärnor över. Smakade jättegott!!
Erbjöd dottern, men hon föredrog att laga hamburgare med pommes, till sig själv. Son och sonhustru åt sina hamburgare klockan 23, när dom kom från lägenheten och maken sitter nog och smörjer kråset på någon finkrog i Köpenhamn just nu! Han har varit där sedan i torsdagsmorse och jobbat på tandläkarstämman.

Broderi, brodera, broderalla.....

Tänk vilken energi man kan få av att göra saker som man tycker om!!

Har återvänt från Västerbergs folkhögskola efter två kursdagar tillsammans med tio likasinnade textilnördar. För det får vi väl nästan kalla oss, att så snöa in på nål, tråd och olika stygn och tycka att det är så vansinnigt roligt!!

Torsdagens uppgift var att bilda ytor som skulle efterlikna något från naturen. Först skulle vi göra åtta olika skisser med hjälp av akvarellpennor och akvarellfärger i kaka. Därefter skulle vi plocka ut en del och brodera ett litet stycke tyg på 5 x 5 cm.  I fyra timmar satt jag och fyllde mina små tygbitar. Kan ju tyckas helt vansinnigt egentligen, men som sagt, roligt var det!

Idag har vi fördjupat oss i bandbroderiets ädla konst. Vi har provat olika stygn på olika bakgrunder. Hemuppgiften till nästa gång blir att sätta ihop bandbroderi med en helt annan teknik.
Min hjärna gick igång direkt, och började fundera på olika alternativ, och jag tror att jag har en idé!

Fortsättning följer.

Tema mat

Den här boken stod på min julönskelista, och jag fick den också, av mina bägge döttrar. Anna Bergenström och hennes dotter Fanny är duktigt representerade i min receptbokshylla. Fantastiska receptböcker, och exemplaren är flitigt använda, vilket också syns! Men den här har jag faktiskt bara än så länge bläddrat i.
Eftersom jag nu planerar att starta min vårdetox snart, så tog jag och bläddrade lite noggrannare idag. I den här finns många bra "detox-recept" som jag kan använda mig av, så det ser jag fram emot.

Det blev mer "tema mat" idag!  Barnbarnet har, ända sedan han börjat äta vanlig mat, fått leva på burkmat. Jag köpte inte en burk till mina fyra barn, utan lagade allt själv. Det är ju både lätt och billigt. Har pratat med mamman om det och hon har nog tänkt, men det har inte blivit av för henne.
Idag var hon hos sjukgymnasten och jag fick ett ypperligt tillfälle att laga eget, eftersom dom glömt köpa burkar och det fanns alltså inget alternativ.
För att vara riktigt seriös, så googlade jag på barnmat, och hittade många sidor med recept. Fick utgå ifrån vad som fanns hemma så det fick bli:  Basilikadoftande kycklinggryta med broccoli- och potatismos. Det var både paprika, vitlök, basilika, tomat och creme fraiche i kycklinggrytan och tillsammans med moset skulle det varit riktigt bra vuxenmat, om man bara fått tillsätta salt och inte mixa ner det så smått! 
Jag var lite nervös för hur det skulle tas emot av barnbarnet, eftersom han är så van vid burkmat, men det hade jag inte behövt vara. Han gapade och åt med god aptit, dessutom var portionen mycket större än en burkportion, men tallriken blev precis renskrapad, så det blev ett bra betyg till farmor.

Nu får dom dock sköta maten själva, med dotterns hjälp, i två dagar. Jag har nämligen packat väskan för nu är det dags för kursomgång tre i Broderi på Västberga Folkhögskola.

Slitvargar

Jag får lite ont i magen, när jag ser hur sonen sliter.

I en dryg veckas tid har han gått upp vid sex-halvsju med sin son och fixat morgonbestyr och frukost, sen har han åkt iväg och jobbat i lägenheten vid åtta och därifrån direkt till jobbet vid 10. När han slutat jobbet vid 19.30 har han åkt tillbaka till lägenheten och jobbat, för att komma hem och äta vid 22-22.30, duscha och så stupa i säng. I bästa fall får han sova hela natten, men barnbarnet är ofta lite orolig, vaknar och är i behov av tröst. 
Inte så roligt för blivande sonhustrun heller, som är stor och otymplig, har förvärkar och foglossning. Ser allt som behöver göras, men kan inte.  Bb-väskan är för övrigt färdigpackad!

Jag sa, när vi satt och fikade idag, att om 5 år kommer ni att se tillbaka på den här tiden och undra hur ni orkade!
Men hon svarade diplomatiskt att det inte alls är synd om dom, med tanke på all hjälp dom får, och det var ju gulligt sagt, men i alla fall!

Samtidigt tänker jag på min mamma. Hon sa ofta på äldre dagar till mig; -Barbro, jag förstår inte hur du orkar!
Själv hade hon slitit så många år av sitt liv.
När hon blev gravid med första barnet, min bror Kjell, ogift och ung bondflicka som måste hjälpa till på gården, hässja hö, laga mat, mjölka kor osv.
Som tvåbarnsmor i Stockholm i en liten tvåa, där de hyrde ut ena rummet för att ha råd att bo, och så satt mamma uppe på nätterna och sydde för att få en inkomst och för att få kläder till barnen.
Eller i Bergsjö, Hälsingland, när pappa fick polio och mamma blev ensam med tre små barn i ett gammalt dragigt hus utan varmvatten och med torrklosett på gården och ingen ekonomisk hjälp, fast en inkomst försvunnit.
Och så sent som på 60-talet när jag var född och vi bodde mitt i stan, utan tvättmaskin, så hon tvättade det mesta för hand i badkaret.

Det var förvisso andra tider, men inte känns dom så avlägsna.
Och inte finns det någon mening med att fundera vem som haft det eller har det värst.

Jag kommer nog ändå att fortsätta ha lite ont i magen, och hålla mina tummar hårt, för att alla inblandade ska klara av alla strapatser, med hälsan och humöret i behåll!!

Vardagssysslor

Ikväll började jag med utvecklingssamtalen  för min klass 8 b. Det kändes lite konstigt att vara hemma med barnbarnet hela dagen och sedan kl 19.30, när skolan var nersläckt och tom, åka dit och jobba.
Kommer att ha två per kväll t om onsdag och så resterande nästa vecka. Det är skönt att dela klassen med en annan lärare, nu har vi 14 elever var och vi har satt en halvtimme per elev, så det blir 7 timmars extra tid. Sedan tillkommer alltid tid före och efter.

Ett riktigt aprilväder har dagen bjudit. Ömsom sol, ömsom blåst och hagel, stora som spelkulor.
Hela förmiddagen var barnbarnet, hans mormor och jag ute i lekparken. Eftermiddagen under sovstunden, förberedde jag samtalen, skrev några mail och kånkade ner alla vår- och sommarkläder från vinden för vädring.  Sen blev det premiärcykeltur med lilla Eric. Han njöt och satt och sjöng för full hals. Hans sång låter; BÄÄÄÄ, BÄÄÄÄ. Sen är han tyst en liten stund så att jag hinner klämma i med fortsättningen; -vita lamm, har du någon ull. Då klämmer han i igen; BÄÄÄÄÄ, BÄÄÄÄ.  Och så där håller vi på hur länge som helst.

Stumpwork

Stumpwork, eller tredimensionellt broderi, var temat för den förra broderikursen på Västberga folkhögskola.
Det var ett slags "rikemansbroderi". Något man sysslade med i de högre stånden, framförallt i England 1650-1680. Man smyckade askar, spegelramar eller broderade tavlor, ofta med bibliska motiv.
I ärlighetens namn tyckte jag det var ganska fult. Men ett otroligt arbete låg självklart bakom varje liten detalj. Vi fick prova olika moment och sedan skulle det sättas samman, på eget valt sätt, i läxan.

Så här blev mitt resultat;

Lite svårt att se på bilden, men solrosens blad är gjorda med picaut-stygn, och står liksom ut från tyget. Bladen är broderade runt en ståltråd, som sedan är nedstucken i tyget och böjd på baksidan.
Tänkte mig att ett helt solrosfält skulle vara vackert, men jag nöjde mig med en enstaka, stolt blomma och så det fina citatet bredvid; "I want to be like a sunflower, so that even on the darkest days I will stand tall, and find the sunlight"

 

Här broderade jag tre insekter på ett tyg som jag tryckt, ifrån en teckning jag gjort. Det ska monteras till ett bok- eller pärmomslag.

 

 

Den lilla nyckelpigan som klättrar upp på grässtrået är sydd i spindelstygn.

 

 

Humlans kropp är gjord som en liten garnboll, som jag ångat för att få luddig. Vingarna är sydda i brysselspets över ståltråd.

 

Snigeln är sydd över ihoprullad vadmal och ena känsélsprötet är sytt med knapphålsstygn över tunn ståltråd.

 

Det är kul att ha provat på det, men inte direkt något jag kommer att ägna så väldigt mycket tid på i framtiden!

Sju säkra vårtecken!

1.  Klockan 04.00, i det allra svagaste gryningsljuset, som silade in bakom rullgardinen, vaknade koltrasten och sjöng de vackraste serenader,  från grannens körsbärsträd.

2.  Altanen tömdes på grejer och skurades med klorin och såpa, spolades och skurades igen. Nu ska här oljas och iordningsställas.

3.  Maken plockade fram golfklubborna och bilade till gollfbanan.

4. Hela Hågadalen är översållade av blåsippor. Jag plockade en liten bukett till köksbordet.

5. Lärkan drillade på min hundpromenad och det luktade mylla.

6. Vi har fått nya pallkragar till trädgården och börjat planera för hur vi ska ha det.

7. Yngsta dottern gick på fest i bara fötter och nya högklackade skor.

En mors tankegångar

Fick just ett mess från dottern som klivit av tåget och sedan spårvagnen och är hemma i Göteborg. Tomt blev det när hon for, och kanske extra mycket eftersom vi inte vet alls när vi träffas igen. Nu har hon mycket med skolan och sen sommarjobbet på Liseberg som kör igång i slutet av den här månaden och så nonstop hela sommaren!
Men "en unge" kom hem till Uppsala i morse i alla fall. Äldste son och sonhustru anlände från Mexico i morse. Döttrarna hämtade upp dom på Arlanda. Sedan skulle dom vidare till Söderhamn för att hämta upp vovven hos svärföräldrarna. Det slutade med att vi fick låna ut vår bil, eftersom deras inte startade. Och dom bjöd hem sig på söndagmiddag!

Och det är ju så livet ser ut. De vuxna barnen kommer och går, de har sina egna liv att leva.

Och vi ska  forma vårt fortsatta liv, utan barn.

Fast som det ser ut just nu, så har vi ju både barn och barnbarn hemma, och vi formar inte så mycket, utan styrs av deras behov.

Men vår tid kommer. Tids nog.

Bra bok, hjälm och vantar

Ibland kan man bara inte lägga ifrån sig bra böcker!
Därför låg jag kvar så länge i badet ikväll att badvattnet blev iskallt och jag var skrynklig som ett russin.  Sista kapitlen läste jag ändå när jag borstade tänderna.  Det var den här boken;

 

Samma författare som till "En man som heter Ove", och som jag inte alls var så förtjust i, fast alla sa att den var så bra. Maken t ex, gillade den och därför gick han och köpte den här, som han inte ens läste ut för att han tyckte den var så konstig. Tänk så olika det kan vara!

 

För övrigt har dagen bjudit på ett underbart vårväder. Jag tog bilen och åkte med barnbarnet för att köpa cykelhjälm så att vi skulle kunna ut och cykla på eftermiddagen. Fick nämligen tag på en begagnad barncykelsits på Blocket för ett par veckor sedan.

 

 

Så här fin blev han. Tyvärr blev det ingen cykelutflykt, eftersom dottern var tvungen att låna min cykel till jobbet, då växlarna på hennes egen cykel plötsligt inte fungerade när hon skulle iväg.

Det fick bli en tur till lekparken istället. När Eric sov middag satt jag på verandan och stickade nya tumvantar till honom, han äger bara tjocka termotumvantar, och nu behövs något tunnare.

Tänker att dom ska matcha nya cykelhjälmen!

 

Gamla och nya bilar

Den här bilen, fast i en vacker, ljusblå färg, stod på vår vändplan när jag kom hem från jobbet idag.
Och tänk att det var vår nya bil, som maken hämtat hem på eftermiddagen!
En Toyota Auris Hybrid Touring Sports-modell. Oj, oj vilket långt namn! Det är den femte bilen vi äger, den andra som är sprillans ny.
Jag har ingen som helst känsla för bilmodeller, så köp av bil överlämnar jag helt och hållet till maken. Nu är det förvisso även han som betalar och i det här fallet ska den stå som s k förmånsbil, så det är väl inte mer än rätt att det är han som får välja!?!!
För min del ska en bil bara fungera, och jag vill helst köra samma bil hela tiden. Så det lär nog dröja ett tag innan jag törs sätta mig och ratta den här. Ska visst finnas en massa automatiska grejer. Det blir väl som med den nya spisen, som jag ännu inte vant mig vid, den piper och jag fattar inte varför, jag gormar och pratar med den och längtar stundvis tillbaka till den gamla.....

Men visst har man ett visst känslomässigt förhållande till sina gamla bilar. Det hänger ihop med vilken period i livet som den köptes, och vilka resor man gjort i dem.
Vår allra första lilla blåa Saab som vi kallade för James och som jag övningskörde i. Den som vi gjorde vår allra första bilsemester i tillsammans. Den har såklart ett särskilt romantiskt skimmer över sig.
Nästa bil en Ford, kändes så modern, med den gjorde vi första semesterresan som tvåbarnsföräldrar.
Den stora Mitsubichibussen, som köptes när fjärde barnet kom och maken var fotbollstränare. Hur många fotbollsungar fick inte åka med oss på träningar, matcher och på läger i den?!
Och så  Toyota Avensis, sprillans ny, som äldste sonen körde in i garaget med när den nästan nyss kommit hem och han övningskörde. Alltså, han skulle köra in i garaget, men missade hålet och repade hela ena dörren så den fick lov att lackas om!
Många minnen blir det när man börjar tänka tillbaka.
Man kan undra vilka resor som kommer att göras med den här nya bilen!!

Barn och hund, en bra kombination!

Ungefär så här som på bilden, kan min VAB-tillvaro sammanfattas!
Farmor läser för lilla Eric och då ska såklart lilla Majsan också vara med.

Det är en lustig hund! Eller vad ska man  kalla det?!  Hon är egentligen väldigt rädd för barn, går gärna omvägar förbi t ex en dagisgård där barn är ute och leker, och svansen åker ner mellan benen så fort någon liten person närmar sig och frågar; -Får jag klappa hunden?
Det törs vi för övrigt aldrig låta något barn göra,  sedan hon förra julen morrade och visade tänderna mot en liten tre-årig släkting som ville klappa henne då hon låg i mitt knä.
Men med Eric är det något annat! Det verkar som att hon har någon form av moderskänslor för honom och är väldigt mån om att vara till lags. På morgnarna när Majsan hör att Eric vaknat och äter frukost, då måste hon också vara med.  Dom leker tillsammans, han kastar boll åt henne och hon hämtar, när jag leker kurragömma med Eric kommer alltid Majsan och avslöjar mitt gömställe, när jag sitter och läser eller leker på golvet ska hon sitta med i knät. 
Eric är överlycklig då han får hålla i kopplet när vi är ute, och om vi ska skiljas åt på promenaden, t ex att Eric och jag ska till öppna förskolan medan matte och vovve ska gå hem, då är det nästan omöjligt att få med henne. Eller som på skogspromenaden idag, när Eric började gå åt ett annat håll än oss och kom lite väl långt ifrån, då vände Majsan och sprang tillbaka. Sen att hon i glädjeyran hoppade upp för att slicka honom i ansiktet och samtidigt råkade knuffa omkull honom så att han inte kom upp-det är en annan sak!  Hon vill hålla ihop flocken. Är vi på övervåningen, då ska hon också vara där, går vi ner i källaren, då ska hon också följa med. När Eric äter sitter Majsan troget nedanför stolen och väntar på en smakbit, vilket hon alltid får, Eric tycker det är väldigt roligt att dela med sig.
Enda gångerna hon gläfser till mot Eric är när hon lagt sig för att sova i sin korg och han kommer fram och vill dra iväg med den eller ruska i den.
Det är verkligen en fröjd att se dom tillsammans och jag har blivit än mer övertygad om att barn och hund är en utmärkt kombination!

Fullt ös - medvetslös......

... riktigt så illa är det väl inte, men dagen har varit intensiv!

Den började riktigt bra med att äldsta dottern bakat scones till frukost.
Därefter sorterade jag upp all tvätt efter skidveckan och satte på en maskin innan jag åkte och veckohandlade. Vi hade bjudit middagsgäster på annandagsmiddag, så jag fick skynda mig hem för att hinna gnida in en 2 1/2 kg fläskkarré med kryddor (allt enligt recept från äldste sonen) och slänga in i ugnen på 125 grader för 5-6 timmars långkok. Det skulle bjudas på Pulled Pork, och den här gången skulle jag göra den från grunden. Fast jag fuskade med köpt Barbeque-sås, sonen tyckte jag borde göra egen.
Svåger och svägerska och deras två barnbarn kom förbi på fika, så jag fick en paus i solskenet, innan det var dags att hänga tvätt, sätta på en ny och så börja göra röror av olika slag.
Däremellan skulle ett febrigt barnbarn passas, snytas, underhållas och vara med i matlagningsprocessen, sittandes på höften!
Strax före kl 18 hade jag precis dukat och hunnit byta till en ren blus innan gästerna anlände.

Det blev gott och det var lyckat och trevligt! Eftersom det är vardag imorgon och alla skulle upp tidigt till jobbet, så blev det inte så sent, strax före kl 22 bröt vi upp.

Jag tog hand om disk och undanplockning, och hängde ytterligare en maskin tvätt.

Nu när jag satte mig ner med en kopp te (efter att först ha fått lyfta bort en hög med kläder ur fåtöljen, efter sonhustrun och barnbarnets bad) kände jag att jag blev en smula matt......

En bild säjer mer än tusen ord

 

Ett glas rött framför brasan

 

Från en svunnen tid

 

På tur med maken i Mittåkläppsspåret

 

Tjejerna redo för ännu en dag i slalombackarna

 

Jag avverkade 16 mil på längdskidor under veckan

 

Hoppe, hoppe hare

 

Lilla Majsan är så liten så liten

 

Och så firade vi förstås 20-årig födelsedag

Bl a genom att hyra skotrar

 

Och alla fick följa med

 

 

Så här kul var det!!

 

 

Ramundsbergsveckan med några ögonblicksbilder.

Jag längtar redan tillbaka!