Glänsande och färgglada pärlor blandade med smutsiga, slitna, spruckna. Alltså; en fundering över hur dagens nu egentligen ser ut. Vad är glädje och njutning, vad är sorg, smärta, trasighet? Härifrån till nästa nu; byte av riktning? Eller njuta av varat.
Ovanstående rader stod i morgontidningen, skrivet av Lena Köster, kulturskribent. Jag läste högt för min dotter vid frukostbordet, för jag tyckte att det var så vackert!
I förmiddags, på jobbet fick jag den allra fulaste, svarta och mest spruckna pärlan kastad rakt i ansiktet. All sorg, smärta och trasighet på en gång.
En nära kollega har drabbats av det allra mest hemska en förälder kan drabbas av. Hennes 24-åriga dotter hade tidigt på söndagsmorgonen, valt att ta sitt liv genom att kasta sig framför tåget.
Jag blev alldeles tom och kall inuti. Allt blev liksom oviktigt och banalt. Hela kollegiet blev påverkat, dämpat och våra tankar fanns hos familjen. En riktigt dyster måndag.
Jag hade bokat ett spinningpass efter jobbet, men jag kände att jag inte ville gå ner i en mörk källarlokal utan fönster, så jag avbokade. Istället åkte jag hem, satte på mej ledigare kläder och trampade ut i naturen på en lång cykeltur.
Jag ville bort från mörker och elände, bort från alla otäcka fantasibilder som hela dagen dykt upp i mitt huvud, bort från alla "tänk om det varit något av mina barn"-tankar som surrade i hjärnan.
Jag ville ut och se vitsippsbackar, gullvivor och den skira grönskan på träden. Jag ville känna doften av mylla och grönt gräs. Jag ville höra koltrastens sång, lärkans drill och fasanens skrik. Jag ville njuta vattnets strida ström vid forsen i Kvarnbolund, hästarnas fridfulla betande i hagen i Hågaby.
Jag ville njuta nuet.
Efter middagen gav sig maken och jag ut på ännu en cykeltur i vårskymningen. Vi letade utslagna Kungsängsliljor, som någon sett vid brukshundsklubben i Hågadalen. Vi fann dom inte, men jag fick återigen uppleva den intensiva våren och känslan av att allt är vackra, glänsande pärlor just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar