Det är konstigt med mig, jag kan nästan allting!

Citatet i rubriken kommer från Astrid Lindgrens "Lotta på Bråkmakargatan" och det här filmklippet nedan är alldeles ljuvligt, tycker jag.

Anledningen till att jag ville titta på det i kväll är att jag varit så stolt över att jag idag lärt mig två nya saker, och jag fick ett sådant självförtroende!

Jag fortsätter jobba på temat "motverka demens", efter makens påhopp häromdagen. 

Det jag gjorde först idag var väl kanske inte så mycket ny lärdom, mer än att jag inte visste att det hette så. Jag gjorde nämligen en "hong kong finish sewing". Jag skulle sy i linningen i mina byxor, och då skulle man bandkanta inre linningsdelarna med snedslå för att det skulle se snyggt ut. Visst har jag gjort det tidigare, men nu fick jag veta vad det heter, i alla fall på engelska. Det blev snyggt. Byxorna är färdiga och dom blev riktigt bra, det var så roligt att sy kläder, så kanske kan jag komma igång med det lite mer framöver.

Det andra nya jag lärde mig, var att jag nu kan sticka "falska flätor". Har startat upp en ny stickning och det skulle vara falska flätor i starten istället för resår. Det var både roligt och blev riktigt fint!

Så när jag satt här och nynnade och var nöjd med dagens arbete, då kände jag mig lite som Lotta, när hon eftertänksamt ligger i sängen och konstaterar att "Det är konstigt med mig. Jag kan nästan allting"

Sedan säger hon ju visserligen "fast det förstås, inte slalom". Men jag låter fredagskvällen förbli i den första känslan och ska kränga till ett par lyxiga räkmackor och hälla upp varsitt glas vitt vin till maken och mig!