De här dagarna när man skulle behöva solglasögon till lunchen, för att solen flödar in över köksbordet. Solsidan är min plats. Egentligen är det konstigt att vi alltid sitter på samma platser! T om när barnen kommer hem, med sina familjer, på någon middag eller lunch, så ska dom sitta på samma platser dom hade, då dom bodde hemma. Vilka vanedjur vi människor är!
Jag hade varit på gympa, maken hade varit till yngsta dottern och skruvat upp en lampa och hämtat vovven. Vi är hundvakter till imorgon. Och apropå vanedjur, så är lilla vovven verkligen ett sådant! Hon ska alltid ligga på samma plats i vår soffa, på en filt som ska vikas ihop över en kudde så det blir som en liten koja. Precis som att hon, när hon är här, alltid ska gå en särskild runda på förmiddagen och en annan runda på eftermiddagen.
Om jag ska grubbla över detta lite, lite till, så undrar jag om jag hade vågat mer i livet om jag inte varit ett sådant vanedjur. T ex gjort slag i saken och startat det där caféet som jag pratade om i många år. Jag vet att jag sa till både kollegor och elever, när jag började jobba på Eriksbergsskolan att ; "Här tänker jag inte arbeta till jag går i pension", jag vill få ut mer av mitt liv...... Stora ord, kan jag känna nu, och av vilken anledning? Inte trivdes jag alltid, men hade jag varit mer nöjd om jag gjort något annat tro? Jag är ju samtidigt ganska lat och bekväm av mig. Eller i mer positiva ordalag så är jag en ganska så nöjd människa. Nåväl, dylika frågor kommer jag aldrig att få något svar på. Nu är det som det är, och som sagt, jag är nöjd! Det är ändå en trygghet i att vara en vanemänniska. Kanske en smula tråkigt också..... Men då får jag väl stå för det också! Jag är tråkig och nöjd! Punkt!
Trevlig lördagkväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar