Igår vid middagsbordet så frågade maken om vi skulle åka skridskor utanför Sigtuna och ta en fika, som en söndagsutflykt. Det var en skridskokompis som ringt honom och ville åka, men han ville hellre åka med mig.
Och dom orden gjorde mig såklart övertygad! Att han hellre vill släpa på mig, som åker både långsamt och kan emellanåt bli lite småsur för att jag får ont, tycker det är för läskigt eller tycker det går dåligt.
Medan jag gick förmiddagspromenaden med lilla vovven så hade maken plockat fram all utrustning och bryggt kaffe. Innan jag hann undra högt vad som hänt med fikat på konditori i Sigtuna, så sa han att vi istället skulle åka på Ekoln, för där var finfina isar och mycket närmre att ta sig till. På så sätt skulle lilla vovven slippa vara ensam hemma så länge också.....
Det var verkligen magiskt vackert! Och jag får väl helt enkelt bara träna mer på att bli en bättre skridskoåkare, för det tar ett tag innan jag slutar tycka att kroppen är stel och att jag helt enkelt är lite smårädd och inte törs sträcka ut som jag vill.
Men grund till rädslan var också detta. Se bild. S k kråkspark, berättade maken. I min värld är kråkspark ett sätt att brodera..... Men i det här fallet var det så att när jag tog ett skär med skridskon så började det låta ungefär som de gamla tidernas 5-öres-smällarna och det började svikta under skridskon. Jag var beredd på att sjunka igenom och få tvärstopp! Det är överis som bildats, berättade maken. Efter fikat fick vi också erfara det, när maken plötsligt fick tvärstopp och plötsligt stod på alla fyra. Där höll inte överisen, och det var ca 2 dm djupt vatten, så han blev blöt både om vantar/händer, byxor/ben och pjäxor/fötter, då han fick gå säkert 8-10 steg innan han stod på "fast is" igen.
Nåväl, åkningen var övervägande bra och naturupplevelsen var magisk, så summa summarum, blev utflykten njutningsbar! För, precis som maken förutspått, var det mindre kråksparkar på vägen tillbaka, när det blivit kallare, så höll överisen bättre.
-Det blev som du sa, sa jag. -Det vet jag väl, kontrade maken.
Och nu har lilla vovven fått eftermiddagspromenaden, vi är båda nyduschade och ombytta, jag har blandat oss varsin söndagsdrink och strax ska vi cykla iväg på äldsta barnbarnets 10-årskalas, där det bjuds söndagsmiddag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar