Midsommarpaddling

Några bilder från midsommarhelgen och fantastiska dagar i Norra Vätterns skärgård vill jag visa upp här. Vi bilade i torsdags, dagen före midsommarafton, parkerade bilen i Olshammar och lastade i kajakerna för 4-5 nätter. Det är alltid med en viss bävan, när man ser all denna packning utanför kajakerna, hur ska det få plats? Men vi lyckas alltid! Och den där lyckan och närvaron, när man glider iväg över vattenytan, den är total! 

Att det blev just norra Vättern, berodde dels på att vindarna och temperaturerna vid Upplandskusten såg sämre ut och dels på ett reportage som maken läst, om att den här delen av Vättern skulle ha "havs-känsla".

Det vi slogs av mest, var nog det klara vattnet, med sikt långt ner i djupet. Dessutom den fantastiskt gröna färgen, likt medelhavet på sina ställen.

Och visst fick man havs-känsla, med den fria horisonten!

Men ändå en insjö, med vackra näckrosor, både gula

och vita. De var de midsommarblomster vi fick skåda.

Men faktiskt att vi även fick se en midsommarstång. Området vi paddlade i, är ett naturreservat, och man får endast tälta på angivna platser. Mycket båt-trafik i rörelse över midsommar, men vi fann ett ställe där det bara var en liten motorbåt med fyra-fem ungdomar som tältade och ett tyskt par med en kanot. Ungdomarna gjorde den lilla midsommarstången och kransar och dansade runt och när maken applåderade bjöd dom även in oss till ringlekar. Jag avböjde och tillagade middagen, men maken skuttade med ett tag! På den här ön tillbringade vi två nätter.

På midsommardagen paddlade vi över till fastlandet. Lunch- och badstopp vid en fin stenstrand med fri horisont.

Och så blev det vandring längs utmärkta leder i ett mindre naturreservat; Harge uddar. Ett fantastiskt landskap med vikar som flikade in i landskapet likt små laguner.

 Och de ljuvliga kvällarna med solnedgångar, kluckande vågor mot stranden och sjöfåglars småtjatter. Vilket privilegium att kunna få vara med om detta!

Igår tog vi oss hem i tät midsommartrafik och anlände till ett stekhett Uppsala och en sliten dotter som festat i tre dygn. 

Och ni som läste mitt förra inlägg om boken. Idag på eftermiddagen plöjde jag de sista 300 sidorna, sittandes under parasollet i skuggan i vår trädgård. När man läser något som man blir så uppslukad av att man glömmer tid och rum och lever sig så in i historien att man både skrattar och gråter, våndas och fascineras, ja då är det en bra bok. Eller rättare sagt en bra bok-serie som tillslut blev ihopknuten med ett värdigt slut. Nu måste jag smälta den, innan jag tar itu med en ny bok.

Och något mer att smälta strax det blir färskpotatis, matjesill, gräddfil och gräslök, kall pilsner och jordgubbar med vispgrädde.