Jag är en ganska så lätt-rörd person. T ex så blir jag väldigt berörd av musik, rörd till tårar.
På bilradion idag, spelades Stad i ljus, med Tommy Körberg. Den hade min mamma önskat som musik på sin begravning, och nu lyssnade jag noga på texten och tillsammans med Tommys fantastiska röst, så fick jag sitta där bakom ratten och blinka bort tårarna, så att jag skulle se att köra.
Och nu ikväll, i väntan på att kyckling-filéér, rågsiktskakor, krutonger, drömmar och kalvstekar skulle bli färdiga, så slog jag på Allsång på Skansen, som startade i tisdags. Bl a så uppträdde Mando Diao, och när Björn Dixgård valde allsångs-melodi, så blev det Så länge skutan kan gå. Det är en av de sånger jag alltid sjunger när vi är ute och paddlar kajak. Jag älskar melodin och texten! Den är så jordnära, sann och genialisk. Så då var det dags för tårar igen..... Ändå lättare att blinka bort tårar när man äter pizza och ser på tv, än när man kör bil.
Jag kan räkna upp fler exempel, men ni ska slippa. Ibland är det tillfälligheter som gör att jag blir berörd, en känsla eller sinnesstämning skulle säkert kunna få mig att gråta tårar till Nudistpolka.... Nåja, det kanske var en lätt överdrift, men jag ville bara statuera exempel. Mina känslor liksom lever sitt eget liv och jag kan inte riktigt styra eller bestämma över dom.
Inte heller kan jag bestämma att de stora kalvstekarna ska komma upp i temperatur lite snabbare, så att jag kan få göra mig iordning för nattsömnen. Hade så svårt att somna i går, sovrummet var så varmt och kvavt. Just nu är köket ordentligt varmt också, pga att ugnen varit på i flera timmar. Jag förbereder för en bjudlunch i morgon, för frukostbröd till kommande vecka och för semestermat till familjen.
Men junikvällen är ljus och jag kanske tar och häller upp ett glas vitt vin och sätter mig på altanen och virkar lite, medan jag väntar in att allt som ska vara i ugnen blir färdigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar