Jag har varken den kunskap eller det tålamod som krävs för att underhålla en perfekt trädgård. Däremot har jag vett att uppskatta trädgårdar och jag inser vilket arbete som ligger bakom varje välansad och genomtänkt rabatt!
Sedan maken gick i pension har han blivit mer intresserad och numera är det han som fixar det mesta med ansning, gräsklippning och odling av ätbart. Jag får hålla på med blomrabatterna. Och när jag gör det (senast idag) så slår det mig ofta att blommor och plantor är lite som musik. Dom är förknippade med minnen.
Mitt första trädgårdsminne är från mormor och morfar i Råby socken utanför Nyköping. Dom hade ett fantastiskt gullregn som stod precis i back-slutet där man skulle gå upp till hammocken. Den blev man tillsagd att akta sig för, eftersom blommorna är giftiga. Jag lockades aldrig att smaka några blommor, men däremot smakade bigaråerna från det stora trädet på andra sidan trädgården gudomligt. För att inte tala om sprit-ärtorna som jag fick hjälpa till att plocka och sprita, så att mormor kunde laga sin goda Ängamat-soppa. Jag minns också mormors syrenhortensia som stod framför köksfönstret och vars blomklasar i början av hösten skiftade i ljuvlig pärlemor. En sådan har jag köpt och satt i vår radhusträdgård, men jag lyckas tyvärr inte få den lika fin. När blommorna kommer i slutet av sommaren, så slår bara nedersta delen av klasarna ut och sen vissnar dom.
Intill syrenhortensian sitter den vita pionen som syns på bilden. Den har funnits i trädgården sedan vi flyttade in för 28 år sedan. Men jag har också planterat en rosa pionbuske från mitt lilla paradis Sannerby utanför Flen, där jag tillbringat så många barndomssomrar. Den påminner mig och midsommar och fest, om råmande kor och doftande hö!
På baksidan av vårt radhus sitter en stor PlymSpirea, ett minne från trädgården på Hildur Ottelinsgatan, där jag bodde från det jag var 13 till jag flyttade hemifrån.
Häromdagen hittade maken ett kaffefilter med frön. Jag hade med tusch skrivit "Kellys perenna luktärtor". Det var en enorm klätterväxt som fanns i ett fritidshus i Lindersvik, mellan Östhammar och Öregrund. Det var här jag första gången fick träffa mina blivande svärföräldrar. Jag minns från första gången jag sov över, hur jag vaknade av att svärmor stod och vattnade sin flox-rabatt, precis utanför vårt sovrumsfönster kl 04:00 på morgonen. Jag la fröna till luktärtorna i blöt och har idag planterat dom. Det är ett under om det finns växtkraft kvar, eftersom jag tror att dom legat i minst 10 år i det där kaffefiltret. Och apropå flox, så har vi köpt två plantor och satt ner i en ny pallkrage som maken snickrat ihop. Svärmor hade även en enormt vacker och väldoftande kaprifol, som jag önskar att jag också hade en.
Jag planterade en jasmin i vår trädgård, då jag tycker att dess doft är sommar i ett nötskal. Men minnen kan också vara förknippade med tråkiga saker, jag har en väninna som tycker att jasmindoften påminner om död. Hon arbetade en sommar på Akademiska sjukhuset på en avdelning där många patienter inte överlevde sina svåra sjukdomar. Precis utanför ingången till den avdelningen stod en blommande jasmin.....
Och bra eller dåligt-i detta nu är det en fantastisk tid. Och kanske kan nu ge minnen till sen för mig eller andra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar