Någon som minns den gamla låten från 1974 med Nationalteatern? Oj, vad jag minns den, spelades flitigt när man var ute som mest. Och texten är egentligen ganska bedrövlig, men i detta nu, NU, så har livet varit som en BRA fest!
Fyra fantastiska dagar i London;
Kopierar texten från mitt instagram-inlägg som en sammanfattning;
Inte illa jobbat av en pensionär och en gravid, att hålla jämna steg med yngsta dottern/lillasyster som så storslaget bjudit oss till London. Vi har bott fyrstjärnigt i en grön oas i Kensington där man var självförsörjande på honung till frukost-teet. Vi har nött otaliga buss- och taxi-säten, men också avverkat 73971 steg/person. Vi har ätit på lyxrestauranger och druckit drinkar i solnedgången på 39 våningen, men också trängts med folk på Borough market och sippat vin ur plastmuggar i solstolar vid Themsen. Vi har fått ståpäls av musikalen Tina Turner på Aldwych Teater och skrattat åt gycklare i Covent Garden. Vi har "titt-shoppat" svindyra baby-märkeskläder på Harrods och köpt klackskor för 3 pund på Primark. Och det bästa av allt, att vi fått vara tillsammans.
Kom hem måndagkväll och vi hann sova ut och packa upp innan det var dags för fest hos äldste son med familj. Från lunch och in på kvällen så var det bubbel-provning, grillmiddag, marängtårta med jordgubbsglass och rabarbermousse, goda viner och så lite drinkar som avslutning.
Äldsta dottern bilade tillbaka till Dalarna, yngsta är tillbaka på jobbet och maken och jag har skickat ut inbjudan till en familjefest som ska gå av stapeln nästa helg. Har hunnit tvätta några maskiner, veckohandlat och gått hundpromenad, men strax är det dags för nya festligheter när jag ska träffa mina gamla arbetskamrater på 7 Flaskor!
Fattar ni varför Livet är en fest?!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar