Om jag tänker efter, så ler och skrattar jag faktiskt ganska ofta. Jag är nog en lättroad person. Man mår ju så mycket bättre när man har det roligt och lustfyllt, och alltid finns det något som man kan vara glad åt.
Blev alldeles förskräckt när jag för lite sedan samtalade med en barnmorska som berättade att det på förlossningen kommer in väldigt många med psykisk ohälsa, som ätit antidepressiv medicin under graviditeten. Samtalade också med min frisör om detta igår. Att många redan i högstadieåldern får utskrivet antidepressiv medicin pga psykisk ohälsa. Men vart tar det vägen om man i så tidig ålder börjar stoppa i sig piller mot att man mår dåligt? Hör det inte, till viss del, till åldersspannet att man ska må lite dåligt i puberteten. Och om man börjar fixa allt med piller, kan man sluta upp att äta då? I min värld känns det så fel. Något i den här tiden vi lever i, har gått på sned, tänker jag. Men inte sitter jag inne med någon lösning på problemet. Jag önskar dock av hela mitt hjärta, att Greta Gris och Spindelmannen kommer att få behålla sina skratt och fortsätta växa upp till trygga och nöjda ungdomar och vuxna.
Idag är vår kung och drottning på besök i Uppsala. På söndag är det Valborgsmässoafton. Det blåser kallt med ömsom regn- och ömsom hagel-skurar, men snart har vi Maj månad här och den allra första dagen den månaden ska maken och jag ge oss ut på ett äventyr som jag i många år haft på min "bucketlist".
Återkommer här i mitten på Maj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar