I går kväll var det dags för AW på vårt lilla favoritställe 7 Flaskor. Mina kollegor kom direkt från en föreläsning om genusperspektiv, eftersom sex, samlevnad och jämställdhet ska genomsyra detta läsår. Det ska ju hela tiden vara något specifikt ledord/område för varje läsår. Förutom det faktum att det hela tiden ska jagas resultat i form av att klara alla elever till betyg. På slöjden fick/får vi varje år sitta och analysera varför just vår skola har så låga betyg i slöjden, jämförelsevis med andra skolor i Uppsala kommun. Och då tyckte jag och mina kollegor att vi för varje år "blev lite snällare" med att tolka kriterierna i läroplanen.
Nåja, ska inte gå in på den biten, för då stiger blodtrycket. Men jag cyklade hem genom Uppsalas mörka, förhållandevis vårljumma gator och började fundera just på resultat.
Betygsresultat har ju inte bara med att vi ska tänka på barnens väl och ve (även om jag vill tro att det är huvudsyftet) utan även för att skolan ska bli attraktiv att söka till, så vi får mer elever = mer pengar.
Tänkte tillbaka på vårt samtal runt påsklunch-bordet i måndags där mina vuxna barn och respektive som verkligen är mitt i sina karriärer, tog upp händelser från sina vardagar. I reklam- och kommunikations-branschen måste man hela tiden jaga nya kunder och projekt som kan leda till arbete och status. I städ-branschen samma sak, samtidigt som det är svårt att hitta medarbetare. I byggbranschen med upphandlingsförfaranden måste tider hålla, så till den milda grad att semestrar kanske måste skjutas på eller kortas. I klädbranschen har man krismöten om underskott samtidigt som nya kollektioner måste promotas. I socialtjänsten har man sina budgetar att hålla sig till och fördela rättvist till människor, inte alltid en lätt ekvation.
Allt handlar om pengar. Såklart också om överlevnad.
Är det för att jag klivit av hamsterhjulet som jag ser allt med utifrån-perspektiv? Är det för att jag blivit en smula äldre och hamnat i "den äldre generationen som alltid klagar på det som är nu- perspektivet?"
Inte kan jag förändra något heller, men jag blir lite sorgsen när jag ser hur många människor i karriären inte mår bra utan stressar sönder sig. Och om man går sönder, vad är då något värt?
Ja, allt det där hann jag fundera över när jag cyklade hem.
Nu har jag sovit, ätit frukost och hängt ut mattor, för här ska städas hus. I morgon kommer äldsta dottern hem över helgen, men maken och jag ska på fest på kvällen så döttrarna får ha föräldrafritt.
Jag räknar mina egna resultat nuförtiden - de består i att skapa så mycket lustfyllda aktiviteter som bara går. Och det är minsann inte så svårt eftersom det mesta i livet är lustfyllt! Tänk vilken ynnest att kunna känna så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar