I natt, när jag sov lite oroligt, pga att yngsta dottern var ute och festade med sina kompisar, hörde jag skrik och skratt utifrån, folk påväg från studentboenden ner på stan, eller omvänt, och jag kunde också höra ljudet från någon bil och motorcykel som gasade fort på vägen. Riktigt kände hur min puls slog hårt, och jag tänkte på hur tyst det varit hela förra veckan, i vår lilla, lilla stuga precis vid skogsbrynet i Grövelsjöfjällen. Då slog det mig, att jag kanske egentligen är "gjord" för att bo på landet. Leva det enkla livet, det tysta livet, det stillsamma livet. När vi återvände till stan, var det plötsligt så många "måsten" som pockade på.
Vi har haft det så mysigt och bra på alla sätt, där i vår lilla, lilla, mycket enkelt inredda stuga i Grövelsjön. Varje morgon har vi ätit vår gröt, packat vår matsäck och begett oss ut på kalfjället, varit ute 7-8 timmar. Kommit hem och packat upp, badat bastu, druckit varsin öl. Lagat mat. Dukat fram ost, vin och choklad och spelat Alfapet. Vi hade varken tv eller radio, och det var så skönt. Världen krympte verkligen till HÄR och NU! Och det är något magiskt med de vita, orörda fjällvidderna. Att bege sig ut, rakt ut i fjällvärlden. När man glider fram på skidorna, blir det nästan meditativt. Vi hade så bra snö, så mycket sol, så galet vackra naturupplevelser, och det var så tyst!!
Men det var såklart mysigt att komma hem i går också. Vi stannade lite längre än tänkt, och skippade yngsta barnbarnets 2-årskalas. Kom istället hem till vår yngsta dotters födelsedag, som vi firade med tårta, innan hon drog iväg med kompisgänget. Hennes storasyster hade kommit hem och tagit hand om morgonuppvaktningen och bröderna hade uppvaktat dagen innan.
Tänk att "vår minsting" fyller 28 år. Hon påstod att hon blivit förståndigare, eftersom hon kom hem från krogen 03.30 istället för klockan 06.00........ Jag undrar jag.......
Imorgon är det i alla fall måndag, den första hela veckan i April. Maken och dottern ska iväg till sina jobb. Jag drar till gymmet och sen blir det frukost och hundpromenad. Har inte varit hemma på två veckor, så det känns lite ovant. Men det blir säkert bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar