Studieresa

Årskurs nio-eleverna på vår skola brukar alltid få göra ett studiebesök på Riksdagen. För tre år sedan var jag med min förra klass på ett dylikt besök. I och med pandemin så har det varit stängt, och när det öppnade upp så var det sådan efterfrågan att vår skola inte hann med att få någon tid. Men resa till Stockholm skulle det bli, så So-lärarna tänkte snabbt om och bokade Synagogan med Judiska församlingen och så ett besök på Historiska muséet.

Den stora synagogan ligger alldeles bredvid Berzeli park.

Här sitter några av mina "små telningar" med kippa på huvudet och lyssnar till guiden.

Det var intressant och jag fick reda på väldigt mycket som jag inte visste om judendomen.

Ungdomarna skötte sig hyfsat. Det var tre fnissiga flickor som min medmentor tillslut körde ut, och sen var det två pojkar som inte orkade sitta still som gick iväg och sprang i trappor upp till orgelläktaren. Jag ursäktade mig inför guiden som bara viftade bort min skamsenhet med att hon själv jobbat som lärare i 14 år. Hon tyckte att vår grupp skötte sig bra och ställde bra frågor.

Sedan skulle alla ungdomar gå och äta hamburgare, men själv smet jag iväg och tog en stor kaffe och en macka på Hedvig Eleonoras sommarkafé i trädgården utanför kyrkan. Det var med stor behållning jag sätt där och stickade och tjuvlyssnade på samtal från borden runt omkring.

Så promenerade jag till Historiska muséet där klassen slöt upp. Nu skulle vi ha en guidad visning på 50 minuter. Guiden hette Elin, hon var i botten arkeolog, men nu musei-pedagog. 

Alltså, mina fördomar om arkeologer besannades. Och pedagog? Tja, det håller jag inte med om. Något torrare och tråkigare har jag inte varit med om. Hon skulle prata om källkritik i historiskt perspektiv. Inte så konstigt att 11 elever smet efter 10 minuter. Först bad hon oss lärare att samla in skocken och jag gjorde ett halvhjärtat försök, men eftersom jag tyckte det var så otroligt oinspirerande och tråkigt själv, så var det väldigt svårt att förklara för eleverna varför dom skulle komma tillbaka. Som min medmentor sa, dom hade det nog bättre genom att gå runt själva i muséet.

Jag och de elever som orkade vara kvar till slutet, kände oss nog ungefär lika vitala som det här gamla skelettet....

Nu är jag hemma igen. Tacksam över att jag inte har behövt tågpendla för att ta mig till och från jobbet, genom åren.  Det fanns noll luft i vagnen som stank av svett och någon som åt mat, och jag kände hur det rann på min rygg när vi passerade Arlanda.

Nu har jag tagit en lång dusch lagat till en soppa och hällt upp ett glas vitt vin.

Och jag känner att jag även är tacksam över att detta var min allra sista studieresa med ett gäng tonåringar. 

I fortsättningen ska jag resa med maken eller själv!!