I trädgården under solparasollet sitter jag och tom-glor!
En liten smula trött efter de senaste dagarnas ståhej.
Först var det stressen med betygsättningen och allt som hör till den. Sen var det 100-årskalaset som gick av stapeln i går. Det som jag fick idén till den 7 februari 2020, när jag kom på att pappa Arne (som förvisso varit död sedan 2007) skulle fyllt 100 år7/2 2021. Då ringde jag runt till mina syskon och sa att "Nästa år blir det kallas!!" Sen gick ju inte det pga pandemin.
Men i år den 7 maj skulle mamma Eva fyllt 100 år. Så nu slog vi ihop det . Vi höll till i kvarterslokalen i området där min syster bor och vi blev 27 personer som åt, drack, sjöng, gick tipspromenad och umgicks. Det blev rysligt lyckat! Men det blev så intensivt att inte ett enda foto blev taget. Inte ens på kakfatet med 7 sorters kakor. Kanske ska jag ta frånvaron av fotografering som ett gott betyg på att jag hade så trevligt att jag helt glömde bort att ta fram mobiltelefonen. Då höll vi ändå på i fem timmar!
Vi fortsatte kalasandet hemma på våran gata, i alla fall mina barn och barnbarn. Jag blandade till Sgroppino, vansinnigt goda drinkar med citronsorbet, vodka, limoncello och prosecco. Och när jag fick se hur bra drinken matchade dotterns outfit blev jag ändå tvungen att ta ett foto. Men hon satt inte still så här merän någon minut, för sen var det full rulle med femkamp för stora och små, och så korvgrillning när mörkret föll på. Kändes som den första sommarkvällen för vi kunde sitta ute till sent utan att frysa (visserligen slog vi på infravärmen). Ett annat sommartecken var att myggen svärmade runt oss och ena sonen klagade över myggbitna anklar. Och DET är väl verkligen ett sommartecken!
Imorse intog vi också frukosten i trädgårdsmöblemanget och därefter for dalfolket tillbaka till Insjön, maken försvann till sonen för att hjälpa till med altanbygge och jag rensade ogräs, tvättade och städade.
Så jag tycker att jag är värd att få sitta och tom-glo kanske resten av den här dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar