När man var mitt uppe i småbarns-tiden, så tyckte man stundom att det var ganska så tufft! Så här i efterhand inser man att det visserligen var väldigt intensivt, men ack så flyktigt!
Som idag när vi sa åt föräldra-ledige sonen att ta med barnen och komma över på isglass och bad i vår balja i trädgården. Det äldsta barnet (7 år) ville hellre stanna hemma på gården och leka med grannpojken. Så förståeligt, men ändå ett första tecken på att "nu är ett steg i utvecklingen taget".
Imorgon kommer den andre sonens barn hit för ett par dagar. Dom har inget val, eftersom sonen ska flyga till Halmstad på jobb och mamman jobb-pendlar till Västerås och Eskilstuna. Annars börjar dom också bli äldre och kräver lite andra aktiviteter. Men jag fick se en lista som äldste barnbarnet skrivit på datorn, då han skulle träna på att skriva i Word. Han hade fått skriva ner allt han tyckte om att göra, allt som var bra-saker, och då blev det så här;
Visserligen ganska långt ned, men det står ändå ; Jag gillar att vara med farmor och farfar...
En sådan där "bra-lista" borde man ta och skriva, för att förstå hur bra man har det och så mycket man har att glädjas över!
För mig -i detta nu- är mitt bra att ha tagit ut en spansk-inspirerad paj ur ugnen och dukat upp en bricka i skuggan i trädgården. Ikväll i ensamt majestät, eftersom maken är på Sirius-fotboll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar