Om att göra skillnad på folk och fä

 På tomten står en stor idegran, som jag inte tycker så jättemycket om, den är ganska ful. Men grön året om, och i december sätter jag julljus i den, så i och för sig, så tjänar den sitt syfte. 

Nu har vi plötsligt fått hyresgäster längst in i den täta vegetationen! Det är ett trast-par som flyttat in och byggt bo. Till saken hör att vi går förbi den flera gånger om dagen. Den står t ex alldeles bredvid soptunnan på ena sidan och makens cykel på den andra, så det är inte så särskilt ostört. Men något fick dom ändå att välja detta ställe.Nu hade maken sett att paret har två olika ingångar ( eller utgångar ) och det är ju smart, för då finns alltid en reträttväg.

Jag föreslog att vi skull döpa dom vid namn och sätta upp en liten minibrevlåda med namnskylt i idegranen. Sekunden efter den tanken fick jag mig en riktig tankeställare!! I fjol hade jag krig emot ett skat-par som var på väg att boa i den stora rönnen som står precis på vår tomtgräns. Fem gånger gjorde dom försök att bygga. Fem gånger skickade jag upp maken på stege att riva ner deras bygge! Då tillslut gav dom upp och valde annan boplats.

Plötsligt kände jag mig som en rasist! Vad fick mig att godkänna trast-paret, men inte skat-paret?? I och för sig vet jag ju varför. Skatornas kraxande ljud är inte särskilt trevligt, och att ha det utanför sovrumsfönstret tidiga sommarmorgnar, det hade varit olidligt!! 

I nästa stund tänkte jag på mina elever i skolan. Gör jag skillnad på dom? Till viss del JA! På lektionstid behandlar jag alla lika, det tror jag i alla fall. Men när jag rastvaktar i fritidsgården och ser "det tuffa gardet", ett gäng killar med invandrarbakgrund som bär blanka dunjackor eller västar och har små fejkgucci-väskor hängandes över axlarna, dom ockuperar biljardbordet, hälsar på varandra med axelknuffningar och "tja bror". Så fort det inte går som dom vill så vrålar dom Hora, blir dom arga så vrålar dom -Jag ska knulla din morsa. Då får jag horn i pannan och går fram som en riktig surtant. Sen ler jag glatt emot andra elever som går förbi och ropar hej Barbro.

Man är väl inte mer än människa?