-Vad ska du göra då? Den frågan har jag fått när jag berättat att jag har tjänstlediga måndagar detta läsår. Eller som äldste sonen sa: -Bra att veta! Och han tänkte att det var bra ur barnvakts-hänseende. Ikväll när jag pratade med yngsta dottern i telefon frågade hon; -Vad har du gjort hela dagen? Och genast började jag rabbla upp allt jag gjort av "nyttosaker".
Funderade över detta på min kvällspromenad. Varför måste man ha en anledning till att vara ledig? Varför måste jag känna att jag ska bevisa att jag gör saker till nytta? För något ligger ju där och gnager eftersom jag genast började rabbla upp vad jag gjort. (bytt sängkläder, tvättat, fyllt bilen med loppisprylar och kört till återbruket, veckohandlat mat, köpt nya dörrmattor, varit på systembolaget, bakat matbröd och gjort en äppelkaka bla, bla, bla....)
På Fröken Fridas instagramkonto läste jag något riktigt bra häromdagen;
"Fast man kan ju inte gå ner i arbetstid bara för att vara ledig" var det en som sa när jag berättade att jag tagit tjänstledigt under höstens alla fredagar. Ledig för att dricka kaffe i nattlinne sedan pojkarna begett sig till skolan. Ledig att ta hunden på långa promenader med tid att njuta av skogens skiftningar. Ledig att bjuda en kär vän på tolvfika på verandan. Ledig att vara hemma när minstingen kommer hem från skolan och jag har all tid i världen att höra om hans dag. Ledig till att stanna upp. Ledig till nya tag. Ledighet är lön. Den högsta jag någonsin kommer att få.
Hon är i en annan fas i livet. Jag har varken småbarn eller hund. Men min tid är lika värdefull. Jag vill ha tid att stanna upp. Tid att njuta skogens skiftningar. Tid till nya tag. Och tid att dricka mitt elvakaffe med chokladdrömmar, virka och lyssna på poddar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar