När jag kom hem från jobbet stod maken fotbollsmålvakt ute på ängen. Han hade en 5- och 6-åring ute på plan. Föräldrarna var på kontraktsskrivning, dom har sålt sitt hus. Ska flytta till Norby så småningom.
Jag tänker att livet inte är så smart synkat. När man är ung i början av sin karriär, med småbarn och i behov av större boende, så sammanfaller det med att man inte har gott om vare sig pengar eller tid.
Men vår generation har ju ändå haft tur. Jag menar maken och jag köpte vår första lägenhet, nyproduktion, på Oslogatan. Där bodde vi 3 år allt medan lägenhetspriserna steg och vi gjorde en bra vinst när vi sålde den. Vi väntade då vårt andra barn och behövde större. Ett par som skulle skiljas, sålde sin lägenhet på Helsingforsgatan, så vi gjorde ett byte, men fortfarande gjorde vi en vinst. Svårare var det när vi väntade vårt fjärde barn och hittade radhuset vi bor i nu, det gick trögt att sälja lägenheten, och vi fick ta lån med hög ränta. Men se nu, 25 år senare. Vi köpte vårt hus för 975 000 kronor, och nu säljs dom för ca 5 miljoner kronor.
Allt på fastighetsmarknaden har ju fantasisummor nuförtiden!
Vem vet hur länge vi kommer att bo här. Läget är fantastiskt och vi trivs. Trots att jag ju längtar efter ett större fyrkantigt kök med köksö. Och så det där med sjöbastu och strandtomt. Men det står på drömlistan. Och här bor vi ju till en bra boendekostnad.
Och, man kan väl inte få allt......??
Nu har vi ätit fisksoppa i stearinljusens sken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar