I maj kom dom, dottern och lilla vovven. Nu är hallen full av packning och krukväxter, för imorgon går färden tillbaka till Borås.
Det blir tomt. Inga små tassar mot golvet, inget krafsande på sovrumsdörren och gnäll nedanför sängen, inget svansviftande när man kommer hem från jobbet. Och jag kommer sakna dotterns milda leende och kramar, förtroliga samtal och promenader och inte minst hennes veckostädning av huset.
Men det är som det ska vara. Sina barn har man till låns, och det är fantastiskt att se sina barn bli självständiga, trygga vuxna människor som man kan umgås med på ett nytt sätt.
Lite vemod måste man ändå få känna. Och längtan.
Och som Sofia Sievertsdotter skriver;
Alla känslor fyller en funktion. Glädje, ilska, rädsla, skörhet, besvikelse och förvåning. Alla vill de något.; äkthet, ärlighet och glöd. Men även förstoppade och förvrängda känslor vill väl; Väcka, ruska om och släppa ut kreativitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar