I morse, när dottern och jag lastade in vinterdäcken i bagageluckan på bilen, föll ett stilla snö-fall. Små gnistrande flingor dalade ner över oss och jag kände den där lycko-känslan som jag hade som barn, när det första snöfallet kom. Det var så vackert!
Sen åkte jag iväg och fick däcken bytta för i morgon ska vi nämligen bila till Insjön och sen Tällberg. Maken har bjudit mig och döttrarna på ett spa-dygn!
Av den anledningen skulle jag se över lite kläder, vill vara lite extra fin på fredagens3-rätters middag på restaurang. Jag har ett par klänningar och kjolar som jag tycker om, ville bara kolla vilken av dom jag skulle stoppa ner i packningen.
20 minuter senare låg samtliga plagg ihopvikta på sängen färdiga för loppis alternativt "när jag gått ned i vikt-låda".
Och för att associera till förmiddagens däckbyte; JAG PÅMINDE OM MICHELINMANNEN!!!!!
Förutom att jag inte alls såg så där glad ut!
Alltså det är så deppigt!
Visserligen har jag känt och sett att jag ökat i omfång, vågen är också brutalt ärlig.
Men att se mig själv i kläder som jag lätt och flitigt använde för ett år sedan, men som nu knappt gick igen och avslöjade både valkar och putmage, det var verkligen en smärre chock!
Det är ju inte jag!!
Jag får tänka om med min packning, och så får jag ta tag i mig själv på allvar. Snart.
Jag har idag i alla fall krupit till korset med en sak. Har börjat knapra Alvedon, på sjukgymnastens inrådan. För att han ska kunna komma åt min bortdomnade arm, måste han knåda min axel, och som det är nu kan han inte ta i som han vill, eftersom jag har sådan ryggvärk. Jag gick motvilligt med på att i en veckas tid äta smärtstillande tabletter innan återbesöket.
Vi börjar där och så tar vi tag i det andra sen.
En sak i taget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar