Alltså lite så här känner jag mig kl 17 på måndagar!
Då har jag, fr kl 8 på morgonen, haft min klass med 30 elever på sk mentorstid, därefter fyra dubbelpass på raken varav de två sista passen är med extra krävande grupper, och därefter har vi ämnesmöte där vi läser in en bok om digitalisering i slöjdämnet och diskuterar ett kapitel i taget.
Sen är jag mer eller mindre död.....
Och resten av veckan känns som en västanfläkt i jämförelse, även om både onsdag och fredag har många lektionspass.
Men veckorna går snabbt, det återstår faktiskt bara 10 måndagar av den här terminen, sen kommer vårterminen att ha ett lite annorlunda schema, så det är bara att bita ihop och kämpa på.
Det jag saknar är att inte få röra mig som jag vill, eftersom träningen blir som en ventil för jobbiga dagar. När man tränar får man ut sin frustration och tröttheten försvinner och ersätts av endorfiner som skänker lyckohormoner. Men när jag cyklade hem över gärdet så drog jag in den kyliga luften i lungorna och tittade mot horisonten där molnen hängde blygrå mot öster och solen stod lågt i väster och kastade guld över åkrarna. Att vila ögonen på naturens omväxlande skådespel och färgprakt skänker också frid och ökar lyckohormonerna, och det får vara gott nog för tillfället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar