Ja vad ska man tro? När man drömmer så att det känns verkligt, och drömmen sitter kvar när man vaknar!?!
I natt drömde jag om min moster Inga, som varit död i flera år. Men i drömmen var hon i allra högsta grad levande.
Hon stod med sin klut runt håret (som hon alltid hade när hon skulle till ladugården)i en blommig klänning bredvid vedspisen. Och vedspis hade dom i huset till slutet av 70-talet. Där stod hon och sjöng och gjorde grimaser och var så glad.
Så jag vaknade glad, med bara en gnutta vemod, över att det var en dröm.
Ikväll har jag suttit och googlat på vad den drömmen kan betyda. Så vitt jag får fram, så är det ren och skär saknad. Och visst saknar jag!!
Så många av de människor som inte längre finns med oss, saknar jag. Så många som man nu som vuxen skulle vilja prata med och ställa alla de frågor man aldrig visste att man hade som barn.
Men det går ju inte.
Kanske vill drömmen säga mig något annat? Något om att tänka på att ta vara på de människor som lever nu. Inte glömma bort alla viktiga mänskliga möten innan det är försent. Ta vara på stunderna och de tillfällen vi har att umgås.
Och jag gjorde faktiskt en möjlighet till ett sådant möte idag. Hoppas att den personen jag bjöd in tackar ja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar