Hoppet, det sista som överger människa

Fick mig en tankeställare efter ett besök hos sjukgymnasten idag. Han sa; -Stirra dig inte blind på några röntgenbilder, dom visar bara på hur det ser ut just nu och säger inget om din smärta. Det är inget som säger att det behöver vara ett tillstånd som fortgår. Det kan snarare begränsa dig om du ser den bilden i ditt sinne varje gång du ska röra dig.

Han rådde mig att börja träna som jag gjort tidigare i höst 3-4 ggr i veckan omväxlande, försöka prova simning och lägga till några styrketräningar för knämuskulaturen.

Visserligen ändrade han den inställningen efter att ha gjort en undersökning av min nacke och min axel, eftersom jag har domningar i en arm, När jag skulle resa mig förstod han hur pass illa min ryggvärk är, och då sa han plötsligt att jag kanske ändå borde ta det lite lugnare med träningen ett längre tag.

Men jag fastnade ändå för det han sa om att "röntgenbilden av ben mot ben" etsat sig fast i mitt sinne och kanske begränsar mig. Tankens kraft är ju så stark, den kanske hindrar mig från att göra vissa rörelser?!
Jag måste smälta detta ett tag.

På torsdag ska jag tillbaka och få en behandling i axeln för att lindra mina domningar.

Jag fick mig ett gott skratt idag! Hämtade barnbarnen på förskolan, körde hem med dem och stannade till pappan kom från arbetet. Vi lekte monsterlekar och Pomperipossa, vi lekte med bokstäver, siffror och dockor. Plötsligt från ingenstans säger 3-åringen; -Vet du, Lena på föjskolan kan inte säga äjj (hon menade bokstaven R), hon säger bara äjj.  Där var det svårt att hålla sig för skratt.