Än är det långt till "sista förbrukningsdag"!!

Den här vintern/våren blev inte riktigt som jag tänkt.  Jag blev vingklippt i och med att jag skadade knät och sedan fick ryggproblem. Det har varit sjukgymnaster, läkarbesök, röntgenundersökningar och så en evig väntan på svar. Jag fick lägga ner Friskis och Svettis-träningen, fick ta det försiktigt med cykel och promenader och jag har sovit dåligt.  Jag har kort sagt känt mig ganska "låg". Samtidigt har jag haft dåligt samvete för att jag känt så. Har släkt och vänner som dras med svår ms, obotlig cancer och handikapp av olika slag, och där är jag ju verkligen inte.
Men vem är jag när jag inte får simma, promenera, cykla, gympa eller idka friluftsliv. Det har ju faktiskt varit lite av min livsnerv och något jag tagit för givet.
Fick tillslut ett brev från min allmänläkare på vårdcentralen. Hon skrev att min rygg har förslitningsskador som förvärrats sedan förra röntgen 2013. Att min skolios och cystor förvärrar problemen, men att det inte finns något att göra åt det. Fortsätt gå till fysioterapeut.
Jag har bett om en "second opinion" av rygg-specialist, men har inte så stora förhoppningar.
Så har "bäst-före-datum" nu passerats?

Nej, jag tänker verkligen inte acceptera det! I morse vaknade jag med en beslutsamhet att gå på ett yogapass. Det första på 5 månader. Och tänk att det fungerade riktigt bra. Jag kunde inte göra allt, men bara känslan av att vara där ingav mig hopp och en känsla av att "nu jäklar ska jag komma igen". Ett litet steg i taget!
Jag kände mig så tacksam när jag cyklade hem!  Än är det långt till sista förbrukningsdag, tänkte jag!

Cyklade för övrigt via stan och köpte garn på Yll och Tyll för detta projekt!

Med podd i öronen och svalkande vattenmelon tog jag mig an att dubbelvirka grytlappar.

När timmen blev sen och det var dags för grytlapp nummer två, blev det ett glas rosé-vin.

Nu är timmen över midnatt, grytlapparna färdiga, liksom jag är färdig för sängen!