Vart tog juni månad vägen? Började med examensceremoni i Borås. därefter i Göteborg och så ett dop emellan. Så kom skolavslutning och studiedagar, och ledigheten startade i Insjön. Intensivt!
Och så denna helg;
...bakar chokladbollar...
...sätter upp tält...
... leker i skogsgläntan....
och läser saga i tältet.
Den här helgen har vi varit med barnbarn, sovit i tält, gräddat plättfrukost, flanerat i skogen och plockat halvmogna blåbär, badat, lekt på lekplatser, byggt med duplo och pysslat.
Men nu är tältet nere och barnbarnen är hemma hos sina föräldrar, maken och jag har delat på en flaska cava och ätit god sparris-pizza. Kvällen är ljum, nästan varm.
Sofia Sievertssons ord; Ännu en månad är till ända och vi får stanna upp och säga tack. För det som vi har fått, för hinder som hjälpt oss att slå rot och erfarenheter som formar dem vi är nu. Denna junidag och halvåret vi snart lämnar bakom oss kommer inte tillbaka, men vi har minnen av alla dagar under huden för evigt.
Att lämna något kan vara vemodigt, tills vi minns att var sak har sin tid och att vi får något nytt när vi gör oss av med något urvuxet. Vad har berikat oss denna månad och halvåret vi har bakom oss? Vad har vi att vara tacksamma för? Vad önskar vi oss eller någon annan inför juli månad?
Viktiga ord att ta till sig, att stanna upp och reflektera inför, innan vi bara fortsätter, med nästa halvår 2019.
