måndag 13 februari 2017

Vänliga veckan startar upp med en ovänlig ton!

Och den ovänliga tonen stod min egen inneboende surkärring för. Hon kom nämligen på besök idag.
Det värsta är att hon ger sig på saker som hon från början vet är lönlösa att förändra och alltså bara korkat att gnälla om. Och innerst inne så vet hon ju det, men kan ändå inte låta bli att mala på med sitt gnäll.

Hon började redan innan hon stigit ur sängen!
Maken kunde med mycket stor möda resa sig ur sängen, stänga av klockradion och stappla ner för trappan.
- Jaha. Tänker du ta dit till jobbet med den där ryggen? Sitta och vrida dig över patienter hela dagen?!  Hon visste redan vad maken skulle svara;
-Ja visst. Det är inga problem. Bara bra att röra på sig, och sitter jag så är det nästan inte ont alls.
När hon efter frukost stod i fönstret och vinkade farväl, muttrade hon för sig själv när hon såg hur han i princip fick lägga ner cykeln på marken, för att kunna få över benet och sen cykla iväg. -Hur kan man bara vara så förbaskat envis. Han säjer åt andra att dom ska lyssna på sin kropp, men vad gör han själv?

Andra gången hon kom på besök var på personaltoaletten på skolan vid lunch. Toalocket var inte nerfällt, och både hon och jag ogillar när det är så. Jag menar, toan har väl ett lock för att det ska vara stängt när inte toan används?!!! Men hon gick igång onödigt mycket och svor och gormade medan hon drog ner byxorna och satte sig tillrätta. -Det är väl själva den att folk inte kan lägga på locket, det är faktiskt äckligt och ohygieniskt. Hur svårt kan det vara?!

Efter jobbet hade jag bokat ett skivstångspass och cyklade ombytt och taggad iväg. Men så var det en ledare som inte kunde hålla takten. Ingen av rörelserna var anpassade i takt till musiken. Hon räknade inte in, man fick inte veta hur många repetitioner varje övning innehöll och det var dessutom inte jämnt antal övningar på varje sida av kroppen. Jösses så surkärringen blängde elakt på den stackars ledaren och så elaka tankar hon skickade iväg, det var så att dålig energi nästan vibrerade i lokalen. 
-Hur fasen kan man bli ledare på Friskis&Svettis om man inte har taktsinne. Det måste väl ändå ingå i kursen. Det här är ju värdelöst. Och varför står hon och vrålar att vi är duktiga, när hon inte ens tittar upp på oss. Och hur hafsig var inte den där övningen. Usch så värdelöst. Det här passet ska jag aldrig mer gå på.!!

När jag trampade hem i den kyliga kvällen och kikade upp på ett stjärnklart himlavalv, så besinnade jag mig och kastade av surkärringen i diket. Där kan du ligga och besinna dig och fundera på om du inte borde ta och ändra attityd. Själv åkte jag hem och tog en dusch och gräddade raggmunk åt maken och mig. Och jag talade så milt och vänligt till honom vid middagsbordet, att han nästan tittade underligt på mig.......

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar