Att vandra, handlar inte bara om att vistas i naturen och beskåda allt det vackra, lyssna till fågelsång, vindens sus i trädkronorna, andas frisk luft och förbättra sin kondition. Det är i mångt och mycket även en möjlighet att varva ner, begrunda livet man lever och bara vara i stunden.
Men är det den typen av kontemplativ vandring man söker, så bör man betänka, att INTE ta med en lagotto på sin färd!!
Idag skulle vi vandra Upplandsleden mellan Fjällnora och Länna, tur och retur en sträcka på en mil.
Vi hade matsäck och badkläder med oss.
Det var en ganska smal stig och rejält kuperad, över rötter och stenar, så det gällde att sätta fötterna på rätt ställen. Den gick längs med Lot-sjön med fina utsiktspunkter. Det är bara det att en lagotto älskar att bada. Så fort den ser vatten så får den bara en sak i hjärnan, nämligen; Jag ska i!!
Så det måste sett helt galet ut. Först kom Massimo, sen med utsträckt arm som med all kraft försökte hålla emot och sakta farten, snubblade jag fram, ojandes och stönandes. Eftersom vi gick på en led, med stor chans att stöta ihop med andra vandrare, ville jag inte släppa honom lös. Så det var bara att kämpa på och hoppas på att han skulle bli lite trött efter ett tag.
Vi kom ända fram till badet i Länna, där vi gick lite vid sidan om så att han kunde få bada, innan han blev nöjd, och därefter lite lugnare.
Vi kastade pinnar och Massimo simmade ut och hämtade. Om och om igen! Outtröttlig!
Det råkade vara Ölets dag idag!
Jag plockade på mig några olika sorter på systembolaget i eftermiddags. Till det grillade vi hamburgare och fixade tillbehör; cole slaw, bröd, lök, tomat, sallad. Och vi kunde faktiskt a) äta tillsammans hela familjen och vi utan att något av barnen skrek, b) vi kunde sitta ute och äta!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar