Vara och leva flitigt!

 Ett fat med cesarsallad! Detta dukade jag upp när jag fick gäster från Södermanland. Dom hade åkt upp för en röntgentid på Akademiska sjukhuset, och då fick jag passa på att bjuda på lunch, innan dom skulle åka tillbaka.  Hon som röntgats skulle inte få umgås med någon gravid, eller yngre person, och hade fått order om att hålla avstånd till andra, direkt efter avslutad röntgen, eftersom hon var radioaktiv. Vi satt utomhus, med en plats emellan oss, ungefär som under corona-tiden. Och hon fick ingen kram. Men vi hade rysligt trevligt!

Dock är jag för tillfället lite less på cesarsallad, eftersom det blev så pass mycket över att jag även fick äta det till middag!

Ikväll är det sista kvällen (i alla fall för ett tag) som jag är ensam. Imorgon kommer maken hem från sin resa, ska hämta honom vid stationen tidig kväll. Och på eftermiddagen ska jag till Arlanda och hämta min väninna som kommer med flyg från Oslo. Det är hela fem år sedan vi sågs, bl a pga corona. Det blir ett kärt återseende, och jag har planerat in utflykter och aktiviteter för de kommande dagarna

Idag är det sista junidagen, den här första sommarmånaden som varit sprängfylld med trevliga aktiviteter, och jag är så tacksam! Nu ser vi fram emot juli och allt vad den månaden kommer att innehålla. Kommer nog inte att uppdatera med att skriva så flitigt. Jag har en stark känsla av att jag kommer ha fullt upp med att VARA och LEVA i nuet, flitigt!

Så länge skutan kan gå och annat tårdrypande....

Jag är en ganska så lätt-rörd person.  T ex så blir jag väldigt berörd av musik, rörd till tårar. 

På bilradion idag, spelades Stad i ljus, med Tommy Körberg. Den hade min mamma önskat som musik på sin begravning, och nu lyssnade jag noga på texten och tillsammans med Tommys fantastiska röst, så fick jag sitta där bakom ratten och blinka bort tårarna, så att jag skulle se att köra.

Och nu ikväll, i väntan på att kyckling-filéér, rågsiktskakor, krutonger, drömmar och kalvstekar skulle bli färdiga, så slog jag på Allsång på Skansen, som startade i tisdags. Bl a så uppträdde Mando Diao, och när Björn Dixgård valde allsångs-melodi, så blev det Så länge skutan kan gå. Det är en av de sånger jag alltid sjunger när vi är ute och paddlar kajak. Jag älskar melodin och texten! Den är så jordnära, sann och genialisk. Så då var det dags för tårar igen..... Ändå lättare att blinka bort tårar när man äter pizza och ser på tv, än när man kör bil.

Jag kan räkna upp fler exempel, men ni ska slippa. Ibland är det tillfälligheter som gör att jag blir berörd, en känsla eller sinnesstämning skulle säkert kunna få mig att gråta tårar till  Nudistpolka.... Nåja, det kanske var en lätt överdrift, men jag ville bara statuera exempel. Mina känslor liksom lever sitt eget liv och jag kan inte riktigt styra eller bestämma över dom.

Inte heller kan jag bestämma att de stora kalvstekarna ska komma upp i temperatur lite snabbare, så att jag kan få göra mig iordning för nattsömnen. Hade så svårt att somna i går, sovrummet var så varmt och kvavt. Just nu är köket ordentligt varmt också, pga att ugnen varit på i flera timmar. Jag förbereder för en bjudlunch i morgon, för frukostbröd till kommande vecka och för semestermat till familjen.

Men junikvällen är ljus och jag  kanske tar och häller upp ett glas vitt vin och sätter mig på altanen och virkar lite, medan jag väntar in att allt som ska vara i ugnen blir färdigt!

Med ålderns rätt

Man måste dricka mycket när det är så här varmt!

Jag dricker mycket vatten. Jag dricker massor av iskaffe. Och de senaste dagarna har jag vid 16-snåret blandat en iskall GT och avnjutit i skuggan. Med ålderns rätt, tänker jag! 

Även om man nu gått ut med nya rön om att man helt och hållet bör avstå alkohol. Återigen; med ålderns rätt, tänker jag ignorera detta råd.

 Jag har suttit och planerat lite aktiviteter för helgen/nästa vecka, och då "ramlade" jag på en annons om sommarkonsert vid Wiks slott ikväll. Först tänkte jag ta cykeln och trampa ut, men så ringde jag till min syster och frågade om hon ville hänga med. Det ville hon, men inte med cykel! Så hon svängde förbi och hämtade upp mig vid 17-snåret och så bilade vi ut. Jag ångrar så att jag inte tog med badkläder, men jag drog upp klänningen och vadade ut till låren för lite ljuvlig svalka, innan vi satte oss vid ett bord på den nybyggda altanen och sommarköket som precis öppnat upp. Beställde en jättegod Hälleflundra och avnjöt en väl kyld chardonnay därtill. Och så var det konserten; Trio X, ett välkänt Uppsalaband som spelar lättsam jazz. 

Helt enkelt en magisk sommarkväll! Spegelblank sjö, varm luft, glada människor, bra musik, god mat och dryck-vad mer kan man begära?!

Dessutom tänker jag-med ålderns rätt- åkte jag ut precis som jag var. I en skrynklig linneklänning som jag haft hela dagen, med otvättat hår och utan smink.  Så hade jag inte gjort för 10 år sedan.....

Vem minns Fingal Olsson?

När jag satt och antecknade i min almanacka idag, råkade jag se att Fingal hade namnsdag. Man har bytt ut  ålderdomliga namn och flyttat om namn vid flera tillfällen i vår almanacka, det förvånar mig att namnet Fingal fortfarande är kvar. Jag läser om det i wikipedia och det står att det ursprungligen är ett keltiskt namn (Fionnghall), som betyder ljus främling och syftar på de ljushåriga nordborna. Det har varit ovanligt i Sverige ända sedan det infördes i almanackan 1901. För 10 år sedan fick 7 nyfödda pojkar namnet varav en som tilltalsnamn.

Men i min värld, är namnet för evigt förknippat med Martin Ljung från en sketch ur Knäppupprevyn 1958, mitt födelseår. Tänker att den måste spelats i fler revyer och på tv längre fram på 60-talet, eftersom jag minns den så tydligt. Jag var tvungen att spela upp den från You Tube.

Hur rolig är den egentligen? Långsamt tempo, enformig och svart-vit.... Men tack vare Martin Ljung, så kan jag inte låta bli att skratta med. Den är oförarglig och snäll och speglar tidsandan. Kan det  också vara så att det är en generationsfråga? Jag blev i alla fall på gott humör av att se klippet!

 

En bra grund innan jag ska svida om och bege mig ut på restaurang med en god vän.

Annars har jag hållit mig hemma i väntan på en firma som ska laga grannens garage-dörr. Jag är lite av grann-vaktare denna vecka, vattning, sopkärls-utdragning och nyckelutlämnare, när folk är bortresta och jag är kvar. T om maken har övergivit mig för en resa till Tyskland och Danmark i samband med ett styrelseuppdrag. Men det är lugnt och skönt och jag har tid för att planera aktiviteter framöver. Och sitta och nostalgi-titta på Fingal Olsson!

Midsommarpaddling

Några bilder från midsommarhelgen och fantastiska dagar i Norra Vätterns skärgård vill jag visa upp här. Vi bilade i torsdags, dagen före midsommarafton, parkerade bilen i Olshammar och lastade i kajakerna för 4-5 nätter. Det är alltid med en viss bävan, när man ser all denna packning utanför kajakerna, hur ska det få plats? Men vi lyckas alltid! Och den där lyckan och närvaron, när man glider iväg över vattenytan, den är total! 

Att det blev just norra Vättern, berodde dels på att vindarna och temperaturerna vid Upplandskusten såg sämre ut och dels på ett reportage som maken läst, om att den här delen av Vättern skulle ha "havs-känsla".

Det vi slogs av mest, var nog det klara vattnet, med sikt långt ner i djupet. Dessutom den fantastiskt gröna färgen, likt medelhavet på sina ställen.

Och visst fick man havs-känsla, med den fria horisonten!

Men ändå en insjö, med vackra näckrosor, både gula

och vita. De var de midsommarblomster vi fick skåda.

Men faktiskt att vi även fick se en midsommarstång. Området vi paddlade i, är ett naturreservat, och man får endast tälta på angivna platser. Mycket båt-trafik i rörelse över midsommar, men vi fann ett ställe där det bara var en liten motorbåt med fyra-fem ungdomar som tältade och ett tyskt par med en kanot. Ungdomarna gjorde den lilla midsommarstången och kransar och dansade runt och när maken applåderade bjöd dom även in oss till ringlekar. Jag avböjde och tillagade middagen, men maken skuttade med ett tag! På den här ön tillbringade vi två nätter.

På midsommardagen paddlade vi över till fastlandet. Lunch- och badstopp vid en fin stenstrand med fri horisont.

Och så blev det vandring längs utmärkta leder i ett mindre naturreservat; Harge uddar. Ett fantastiskt landskap med vikar som flikade in i landskapet likt små laguner.

 Och de ljuvliga kvällarna med solnedgångar, kluckande vågor mot stranden och sjöfåglars småtjatter. Vilket privilegium att kunna få vara med om detta!

Igår tog vi oss hem i tät midsommartrafik och anlände till ett stekhett Uppsala och en sliten dotter som festat i tre dygn. 

Och ni som läste mitt förra inlägg om boken. Idag på eftermiddagen plöjde jag de sista 300 sidorna, sittandes under parasollet i skuggan i vår trädgård. När man läser något som man blir så uppslukad av att man glömmer tid och rum och lever sig så in i historien att man både skrattar och gråter, våndas och fascineras, ja då är det en bra bok. Eller rättare sagt en bra bok-serie som tillslut blev ihopknuten med ett värdigt slut. Nu måste jag smälta den, innan jag tar itu med en ny bok.

Och något mer att smälta strax det blir färskpotatis, matjesill, gräddfil och gräslök, kall pilsner och jordgubbar med vispgrädde.

Äntligen!!

 Äntligen kom den! Boken jag beställde i mitten av september i fjol! Den sista delen i serien 7 Systrar, som jag skrivit tidigare om. En fantastisk bokserie och eftersom jag trodde att boken jag läste ut på Sardinien i höstas var den sista, blev jag så besviken när det inte blev något slut, utan en riktig cliffhanger! Författaren Lucina Riley dog i cancer så till den här boken fanns inte något färdigt underlag, mer "skisser", men hennes son har nu skrivit färdigt den utifrån skisserna och sin mors önskemål.

Så igår kväll bara längtade jag till att barnbarnen och sonhustrun åkt hem, disk och middag var undanstökat och jag fick gå i säng och börja läsa. 621 sidor och jag har till den 4 juli på mig, så nu tänker jag "gå under jorden" och bli en nördig bokslukare. 

Glad midsommar!

Midsommarklänning!

I morse låg den här lappen på köksbordet, ovanpå en vit brodyrklänning. Yngsta dottern som umgåtts med en väninna i går kväll hade köpt en klänning till midsommar som var lite trasig. Hon fick den billigt och tänkte att det skulle nog hennes mamma kunna fixa.

(En parentes-och en tyst fundering ur mammans perspektiv är väl annars att det redan hänger flera ljuvliga sommarklänningar i källaren. Jag överdriver inte när jag hävdar att dotterns garderob är dubbelt så stor som makens och min tillsammans. T ex när jag skulle på begravning i vintras och ville låna en svart blus. Ja då hade hon 14 svarta blusar att välja bland..... Slut parentes)

Men inte kunde jag säga nej till att hjälpa till att laga hennes klänning, när hon nu bad så sött och rart. Det var knappöglor som gått sönder, 6 av 15. Riktigt dåligt sytt, rundresåren var knappt tilltagen och hade repat upp sig, så ingen idé att använda samma och sy fast. När jag började känna på de hela öglorna, visade det sig att samtliga satt dåligt. Klänningen sitter kroppsnära, och eftersom jag inte vill riskera att dottern ska behöva bli halvnaken efter midsommarmaten och de vilda danserna och lekarna, så sprättade jag loss alla 15 och gjorde helt nya av bredare och stadigare resår som fick ordentligt med sömsmån. Dessutom sydde jag fast de 15 knapparna, som hängde lite på trekvart. Det tog sin tid, och jag undrar om den här klänningen kommer att användas mer än en gång.... Men, men, vad ska man ha en sykunnig mamma till?!  Och hon kommer att klä alldeles förträffligt i den vita brodyren!

Minns en midsommar för 45 år sedan. Jag var 18 och hade sytt en vit brodyrklänning att bära till midsommar. Jag var tok-kär, vi var ett gäng som grillade och umgicks vid sjön Båven innan det var dans på lövat magasin intill Vibyholms slott i Södermanland. Hur romantiskt som helst. Fram på småtimmarna minns jag överfulla bilar som körde rally på grusvägarna i trakten, hur vi sjöng och skrålade och skickade hembränt emellan oss. Hur oromantiskt som helst, när bilarna fick stanna för att vi behövde kräkas i bland de skira hundkexen i dikeskanten.....

Den vita brodyrklänningen var lite solkig innan jag kom i säng den natten.....

Men min kära dotter är dels 10 år äldre än vad jag var då och förhoppningsvis mycket klokare och mer mogen och jag ber till gudarna att inte hembränt existerar på hennes midsommarfest!!

 

Idag gör jag så lite som möjligt!

I detta nu känner jag mig en liten aning seg och slö, ungefär som vädret utanför fönstret som är lite gråmulet och med regnstänk i luften.

Sitter och väntar på att en  tvättmaskin ska gå klart sitt program, och tänker tillbaka på helgen, som varit intensiv och rolig!

Som jag skrev på mitt Instagramkonto efter fredagens utflykt; Idag har jag, likt en nöjd liten kerub, låtit mig lotsats runt, totalt ovetandes om vad som skulle hända. Så blir det när man har en så kärleksfull och generös syster och svägerska som vill fira att jag inträtt i pensionsåldern!

Det blev en heldag i Stockholm med besök, guidning och lunch på Waldemarsudde, eftermiddagsdrink i Berzeli park och finmiddag på Berns Asiatiska. Supermysigt!

 Och i går var det så dags för vår lilla släktträff. Tack och lov för sommarväder att lita på, så att vi kunnat ställa iordning stolar, bord och parasoll redan i torsdags. Vi spände upp volleybollnät, fixade med cornhole och spikeball. Det gick att ha öppet och springa ute utan att varken frysa eller bli blöt (möjligen lite svett-blöt av aktiviteter i värmen). I dryga sju timmar umgicks vi med fika, lek, prat, skratt, mat, mer lek och så lite korvgrillning som avslutning. Och så fantastiskt att vi lyckades samla alla 28.

Vi hade bara två övernattande gäster, så i dag har det varit ganska lugnt med lite röjning av allt och så hundpromenad och en lunch på salladsrester! 

Nu är det dags att hänga en tvätt och sätta på en ny, för övrigt tänker jag försöka göra så lite som möjligt idag!

Skriva listor...

 Både maken och jag skriver "att göra-listor". Listor ger mig en känsla av att jag har kontroll över vad jag gör med min tid, att jag nyttjar den väl och får en överblick i vad som ska göras. Varje dag, men också över månaden, terminen och året. Och tänk vilken tillfredsställelse det är när man kan stryka över förrättat värv!!

Idag känns det dock som att listan blev lite väl lång, jag börjar bli lite matt i sommarvärmen, men tack och lov är det bara två punkter till att pricka av och så det bästa av allt; middagen gjorde jag i morse, så den är bara att sätta på bordet! Vi ska äta en kall gazpacho och dricka kylt rosévin och till dessert en rabarberpaj! Det känns nästan som en belöning efter dagens slit! Alla dagens punkter på min lista, beror på vår släktträff som går av stapeln på lördag. Och att jag måste förbereda i så god tid, beror i sin tur på att jag imorgon ska på en Överraskningsdag! Jajamen! Det enda jag vet är att jag ska infinna mig på stationen kl 10 i morgon förmiddag, iklädd bekväma skor och kläder för stad, kultur och god mat! Det är min kära syster och svägerska som hittat på något som tydligen ska vara till sena kvällen i morgon. Spännande!!

Apropå listor, så hittade jag en så söt och trevlig lista på Pinterest inför sommaren. Och jag gjorde faktiskt dylika listor medan jag arbetade, för att se till så att jag hann med allt jag ville på min sommarledighet. Numera är jag ju så lyckligt lottad att jag har all tid i världen året om. 

                                                   

Men listor, ja det fortsätter jag att skriva. Kanske borde börja göra dom lite snyggare med små teckningar och bilder!

Trädgårdsminnen

 Jag har varken den kunskap eller det tålamod som krävs för att underhålla en perfekt trädgård. Däremot har jag vett att uppskatta trädgårdar och jag inser vilket arbete som ligger bakom varje välansad och genomtänkt rabatt! 

Sedan maken gick i pension har han blivit mer intresserad och numera är det han som fixar det mesta med ansning, gräsklippning och odling av ätbart. Jag får hålla på med blomrabatterna.  Och när jag gör det (senast idag) så slår det mig ofta att blommor och plantor är lite som musik. Dom är förknippade med minnen.

Mitt första trädgårdsminne är från mormor och morfar i Råby socken utanför Nyköping. Dom hade ett fantastiskt gullregn som stod precis i back-slutet där man skulle gå upp till hammocken. Den blev man tillsagd att akta sig för, eftersom blommorna är giftiga. Jag lockades aldrig att smaka några blommor, men däremot smakade bigaråerna från det stora trädet på andra sidan trädgården gudomligt. För att inte tala om sprit-ärtorna som jag fick hjälpa till att plocka och sprita, så att mormor kunde laga sin goda Ängamat-soppa. Jag minns också mormors syrenhortensia som stod framför köksfönstret och vars blomklasar i början av hösten skiftade i ljuvlig pärlemor. En sådan har jag köpt och satt i vår radhusträdgård, men jag lyckas tyvärr inte få den lika fin. När blommorna kommer i slutet av sommaren, så slår bara nedersta delen av klasarna ut och sen vissnar dom.

Intill syrenhortensian sitter den vita pionen som syns på bilden. Den har funnits i trädgården sedan vi flyttade in för 28 år sedan. Men jag har också planterat en rosa pionbuske från mitt lilla paradis Sannerby utanför Flen, där jag tillbringat så många barndomssomrar. Den påminner mig och midsommar och fest, om råmande kor och doftande hö!

På baksidan av vårt radhus sitter en stor PlymSpirea, ett minne från trädgården på Hildur Ottelinsgatan, där jag bodde från det jag var 13 till jag flyttade hemifrån. 

Häromdagen hittade maken ett kaffefilter med frön. Jag hade med tusch skrivit "Kellys perenna luktärtor". Det var en enorm klätterväxt som fanns i ett fritidshus i Lindersvik, mellan Östhammar och Öregrund. Det var här jag första gången fick träffa mina blivande svärföräldrar. Jag minns från första gången jag sov över, hur jag vaknade av att svärmor stod och vattnade sin flox-rabatt, precis utanför vårt sovrumsfönster kl 04:00 på morgonen. Jag la fröna till luktärtorna i blöt och har idag planterat dom. Det är ett under om det finns växtkraft kvar, eftersom jag tror att dom legat i minst 10 år i det där kaffefiltret. Och apropå flox, så har vi köpt två plantor och satt ner i en ny pallkrage som maken snickrat ihop. Svärmor hade även en enormt vacker och väldoftande kaprifol, som jag önskar att jag också hade en.

Jag planterade en jasmin i vår trädgård, då jag tycker att dess doft är sommar i ett nötskal. Men minnen kan också vara förknippade med tråkiga saker, jag har en väninna som tycker att jasmindoften påminner om död. Hon arbetade en sommar på Akademiska sjukhuset på en avdelning där många patienter inte överlevde sina svåra sjukdomar. Precis utanför ingången till den avdelningen stod en blommande jasmin.....

Och bra eller dåligt-i detta nu är det en fantastisk tid. Och kanske kan nu ge minnen till sen för mig eller andra!

När Solen Färgar Juninatten

Sommaren slog till med sol och höga temperaturer på direkten, det känns som högsommar fast vi inte ens kommit till midsommar!
 När termometern kryper upp mot 30-gradersstrecket, så stannar jag inne och bakar! Kanhända inte det smartaste med en ugn som står på i 3-4 timmar med temperaturer mellan 200-250 grader, men vi har ju bjudit in till släkt-kalas, och det måste förberedas! Jag är också tacksam om det kan få fortsätta vara varmt och uppehållsväder till och med lördag, då kalaset ska gå av stapeln, för allt blir så mycket enklare om vi (28 personer) kan vistas utomhus!

Så idag har jag burit ner extrabord och extraglas från vinden. Jag har rullat in bestick i servetter och pyntat med små hjärtan, hängt upp vimpelgirlanger, diskat alla glas, märkt hinkar med textremsor,  skrivit inköpslistor, strukit dukar och bakat 60 bullar och tre limpor.

Det är inte utan att jag nu känner mig en smula matt och har ont i ryggen efter allt "stå och gå", kanske idag jag borde haft min massage.

Men nu tar jag ett glas kallt, vitt vin, ugnsrostar rödbetor och slänger ihop en risotto. Dukar utomhus och njuter kvällsbrisen tillsammans med maken som precis kommit från en golfdag i Strängnäs och yngsta dottern som behöver ventilera lägenhetsköp. 

Värmeböljan är ljuvlig, särskilt junikvällarna.

Och då passar den här låten PERFEKT  att lyssna till. Jag tycker om den även med Sven Ingvars (det är Sven Erik Magnusson som skrivit den), men den här versionen med Mando Diao är också så himla bra!

Det är bra att det gör ont!

 Så sa hon, en liten senig kvinna i 50-årsåldern med ursprung från Vietnam, som utförde en rygg- och nack-massage och en fotvård på mig i förmiddags.  Egentligen sa hon "de äl bla att de göl ont", för hon hade problem med att uttala bokstaven r. Hon hade innan frågat hur jag föredrog massagen och jag sa: - Jag tycker om när man tar i så det känns! Och jösses vad det kändes. Hon var otroligt stark i nyporna och dessutom använde hon både underarmar och armbågar. Det trycktes och drog, vreds och knådades och jag fick dra efter andan när hon stötte till mellan skulderbladen. Innan hon började hade hon sagt; -Slappna av, du får gärna somna.  Hur den människa är funtad som skulle somnat till den massagen, det undrar jag..... Och 50 minuter senare, när jag var klar, sa hon alltså; -Det är bra att det gör ont. 

Jag svepte ett par glas vatten innan jag satte mig i bilen och döttrarna och jag for tillbaka mot Uppsala. Och nu, några timmar senare så känner jag mig faktiskt väldigt mjuk och avslappad i rygg och nacke, så det kanske gjorde gott ändå.

Gott, gjorde för övrigt hela dygnet med döttrarna på Hotell Havsbaden i Grisslehamn. 

Sammanfattar med min instagramtext som jag la ut tillsammans med ovanstående bilder i går kväll;

Maken och hans bror, tillbringade flera somrar på 60-talet i Grisslehamn. Deras mor Kelly arbetade på restaurangen (nuvarande Hotell Havsbaden) som hovmästare/servitris och far Edmund kom ut på helgerna. När vi nu intar vår trerätters middag på samma golvtiljor svärmor nött med höga klackar  och många steg i  snäv, svart kjol och nystruken vit blus, kan jag nästan känna doften av hennes välpudrade ansikte och papiljottrullade lockar, stärkta av rejält med hårspray. Det känns som vi kvinnor från olika generationer knyter ihop säcken. Svärmor/farmor, jag/mamma, döttrar/barnbarn och så den ännu okända lilla varelse som vilar i sitt alldeles egna lilla skvalpande spa!

En baddare på att njuta!

Igår fick jag sjunga Den blomstertid nu kommer, när startskottet för sommalovet gick på Malmaskolans avslutning tillsammans med äldsta barnbarnen. Det kändes bra! Med tanke på att jag inte missat en skolavslutning på snart 40 år (alla egna barn och så 23 års tjänstgöring i skolan) så skulle det kännas tomt att plötsligt avstå. Nu behöver jag ju inte det, eftersom mina barnbarn säkrar tillgången på sommaravslutningar framöver!

Det fick bli en GT i solstolarna på eftermiddagen, innan grillen tändes.

 Idag packade vi iskaffe, rabarbermuffins, korv, bröd och tändstickor i ryggsäckarna och drog med hundarna till Hammarskogs friluftsområde för promenad och picknick. Det är underbart försommarväder och ljuvligt vackert i naturen, bara att ta för  sig och njuta! Skönt att få vara i tystnad några timmar innan vi nu ska passa tre glada barnbarn i några timmar. Då brukar det inte bli så tyst!

Men imorgon och ett dygn framöver blir det lyx-njutning igen, när döttrarna och jag ska bila till Grisslehamn och ta in på hotell/spa Havsbaden.

Jag tror minsann att jag är en riktig baddare på att ta för mig och njuta!!

Börja om från början.....

 Okej.  Det där med att få till en vit sommarkofta, verkar inte fungera för mig.....

Förra sommaren hade jag  med mig alpacka-garn och stickade flitigt både på Island och i Skåne. Sen visade det sig att jag misstagit mig på storlek, så den färdigt monterade och blockade koftan satt som ett trångt korvskinn på mig, och det var varken bekvämt eller såg riktigt klokt ut.  I år hittade jag ett virkmönster på nätet som jag jobbat på halva våren, med bomullsgarn som fanns i gömmorna.  Nu var fram- och bakstycke helt klart och jag skulle börja med ärmarna, när jag provade och insåg att passformen är katastrofal. Så de 20-30 timmars virktid som jag förbrukat, tja, det repade jag upp på en dryg timme. Tillbaka på ruta 1!

Får väl se vad "tredje gången gillt" blir.....

Men i morgon bitti är det skolavslutning. Och i år ska jag delta på Malmaskolan med barnbarnen som går ut årskurs 1 och  2. Jag har gjort iordning små kort i form av stjärnor på påsar med kola och ett litet kuvert med glasspengar. Äldsta barnbarnet hade i dag varit och klippt sig, och så ringde han och beställde ett pannband att ha på skolavslutningen, så det har jag sytt ett, av ett gammalt gympa-linne, som jag ska ta med i morgon. Det finns nämligen ett foto på hans far, i ungefär samma ålder, med samma frisyr och ett pannband, som han sett och ville försöka likna! 

Det blir väl till att ta med sig ett paket näsdukar, för sonen berättade att dom övat på Ted Gärdestads "Sol vind och vatten".

Och vad gäller en vit sommarkofta.... Tja, där får jag göra som SvenIngvars gamla låt; Börja om från början!

Livet är en fest

 Någon som minns den gamla låten från 1974 med Nationalteatern? Oj, vad jag minns den, spelades flitigt när man var ute som mest. Och texten är egentligen ganska bedrövlig, men i detta nu, NU, så har livet varit som en BRA fest!

Fyra fantastiska dagar i London; 

Kopierar texten från mitt instagram-inlägg som en sammanfattning; 

Inte illa jobbat av en pensionär och en gravid, att hålla jämna steg med yngsta dottern/lillasyster som så storslaget bjudit oss till London. Vi har bott fyrstjärnigt i en grön oas i Kensington där man var självförsörjande på honung till frukost-teet. Vi har nött otaliga buss- och taxi-säten, men också avverkat 73971 steg/person. Vi har ätit på lyxrestauranger och druckit drinkar i solnedgången på 39 våningen, men också trängts med folk på Borough market och sippat vin ur plastmuggar i solstolar vid Themsen. Vi har fått ståpäls av musikalen Tina Turner på Aldwych Teater och skrattat åt gycklare  i Covent Garden. Vi har "titt-shoppat"  svindyra baby-märkeskläder på Harrods och köpt klackskor för 3 pund på Primark. Och det bästa av allt, att vi fått vara tillsammans.

Kom hem måndagkväll och vi hann sova ut och packa upp innan det var dags för fest hos äldste son med familj. Från lunch och in på kvällen så var det bubbel-provning, grillmiddag, marängtårta med jordgubbsglass och rabarbermousse, goda viner och så lite drinkar som avslutning.

Äldsta dottern bilade tillbaka till Dalarna, yngsta är tillbaka på jobbet och maken och jag har skickat ut inbjudan till en familjefest som ska gå av stapeln nästa helg. Har hunnit tvätta några maskiner, veckohandlat och gått hundpromenad, men strax är det dags för nya festligheter när jag ska träffa mina gamla arbetskamrater på 7 Flaskor! 

Fattar ni varför Livet är en fest?!!

Rivstart på juni månad

 Just i detta nu sitter jag med papiljotter i håret, en tom liten rullresväska och galgar fulla med olika kläder. Nästan som en ekvation som ska lösas.....

Jag finner samtidigt en befriande känsla i detta med att bara ha innehållet i en resväska att förhålla sig till. Det som finns där, det är det du har att använda. Minns så väl hur vi pratade om det på våra tidiga cykelsemestrar, att det var så skönt att man faktiskt klarar sig med så lite prylar. Det var för många år sedan (idag är det för övrigt 48 år sedan vi blev ett par). Numera är det betydligt fler prylar med även vid våra friluftsaktiviteter, men nu kom jag att avvika från ämnet....

I morgon bitti ska jag och mina döttrar flyga iväg. Fyra dagar och jag ska klara mig med 10 kg, och då väger min väska 2,3 kg. Det gäller att välja noga. 

Så månaden juni startar med full aktivitet. Maken håller som bäst på att förbereda en middagsbjudning i köket, då hans "gamla" tandsköterskor kommer på besök ikväll. Sex kvinnor, då flyr jag fältet och har bokat bord på restaurang för mig och två goda vänner. Vi har inte setts på länge, så det ska bli väldigt trevligt. Äldsta dottern kommer från Dalarna. I morgon bitti, tidigt, avgår flyget från Arlanda och vi kommer tillbaka på måndag kväll. Tisdag ska vi på kalas med bubbelprovning och invigning av en "värsting-grill" hos äldste sonen, som eftersom han var bortrest på sin födelsedag nu har bjudit in att fira sin namnsdag på självaste nationaldagen, med pompa och ståt. 

Så nu blir det ett litet uppehåll med skrivandet.  Men full aktivitet eller ej, glöm inte bort att njuta Juni!