Kafferep med Greta Gris och Spindelmannen!

Idag fick jag en helt underbar liten film på snapchat från min sonhustru. Hon är hemma och vabbar med 4-åringen som varit magsjuk men är på bättringsvägen, så idag var även 2-åringen hemma. Båda barnen var pigga och på lekhumör och var utklädda till Spindelmannen och Greta Gris och satt vid det lilla lek-bordet med dockor och små koppar och samtalade. Jag önskar så att jag hade ett foto att spara och visa, men ni får tänka er scenen och själv har jag den fortfarande på näthinnan och går omkring med ett leende på läpparna!

Log och skrattade, gjorde jag även i går när jag träffade f d kollegorna på 7 Flaskor för en stunds umgänge. 

Om jag tänker efter, så ler och skrattar jag faktiskt ganska ofta. Jag är nog en lättroad person. Man mår ju så mycket bättre när man har det roligt och lustfyllt, och alltid finns det något som man kan vara glad åt. 

Blev alldeles förskräckt när jag för lite sedan samtalade med en barnmorska som berättade att det på förlossningen kommer in väldigt många med psykisk ohälsa, som ätit antidepressiv medicin under graviditeten.  Samtalade också med min frisör om detta igår. Att många redan i högstadieåldern får utskrivet antidepressiv medicin pga psykisk ohälsa. Men vart tar det vägen om man i så tidig ålder börjar stoppa i sig piller mot att man mår dåligt? Hör det inte, till viss del, till åldersspannet att man ska må lite dåligt i puberteten. Och om man börjar fixa allt med piller, kan man sluta upp att äta då? I min värld känns det så fel. Något i den här tiden vi lever i, har gått på sned, tänker jag. Men inte sitter jag inne med någon lösning på problemet. Jag önskar dock av hela mitt hjärta, att Greta Gris och Spindelmannen kommer att få behålla sina skratt och fortsätta växa upp till trygga och nöjda ungdomar och vuxna.

Idag är vår kung och drottning på besök i Uppsala. På söndag är det Valborgsmässoafton. Det blåser kallt med ömsom regn- och ömsom hagel-skurar, men snart har vi Maj månad här och den allra första dagen den månaden ska maken och jag ge oss ut på ett äventyr som jag i många år haft på min "bucketlist".

Återkommer här i mitten på Maj!

 

En bra affär eller bara grundlurad.....

 Kan inte låta bli att undra....

Åkte till en teleoperatör-butik för att byta abonnemang idag. Är missnöjd med täckningen på det jag har, men ville samtidigt inte betala mer än vad jag gör. Pratade med en ung man (medelåldern i dylika butiker är verkligen inte särskilt hög) som först förklarade varför deras abonnemang är lite dyrare än andras. Men "som av en händelse", hade man just i dagarna ett specialerbjudande..... Jag fick samma pris som jag har men betydligt högre surf. Vad ska man tro? Jag bytte och tyckte jag fått bra service, då han även hjälpte mig att fixa autogiro och var allmänt trevlig.

Nästa stopp var Hemtex. Skulle köpa en present och nya lakan. Bäckebölja i lakan är så skönt sommartid. Hittade fina i ljusblått med gröna och vita blommor för 50 %, tänkte att det skulle vara fint med underlakan i samma ljusblå färg och expediten letade fram ett i rätt bredd. Detta var till fullpris och jag hade för mig att jag läst att jag hade 40 % rabatt på valfri vara. Expediten kollade mitt personliga konto för att konstatera att det erbjudandet gått ut i datum. Men då säger hon: -Jag kan nog göra ett undantag för dig. Vi fixar 40 %!  Alltså bara så där! Om jag inte frågat hade jag fått betala 175 kronor mer.   Bra för mig såklart, men samtidigt vet jag ju att butiken inte gör några förlustaffärer, så man kan ju undra hur stort pålägg varje vara har från början?!

Har jag gjort en bra affär eller bara blivit grundlurad.....

Bättre då att tänka på annat, t ex det som komma skall. 

Något att ha i tankarna just idag när det blåst nordliga vindar och regnat, och hos dottern i Insjön ligger snön. Men det blir vår och sommar. Det blir kajakturer på glittrande hav och solnedgångar i horisonten, det blir tältnätter då jag får vaggas till söms av vågskvalp och sjöfåglars skrän. Det kommer. Vi får bara ha lite tålamod!

You won´t really know what´s on the other side until you cross over

 Läbyvad, en bro som byggdes på 1600-talet. Det är en minnessten vid bro-räcket på vägen, rest på 1800 talet ; "Fosterländsk mannamod räddade här Gustaf Ericsson Wasa under striden för fäderneslandet i juni månad år 1521"  Senare insåg man att det inte var här som räddningsinsatsen skedde, men stenen får stå kvar, och bron är vacker. Passerade den idag på en långpromenad.

Vacker och väldigt gammal. Och intakt.

En annan är inte lika gammal, inte fullt så vacker och inte helt intakt.

Både maken och jag har lite skavanker som vi brottas med i detta nu. Maken åkte omkull på skidor i februari och slog ner på fingret, så yttersta tippen blev liksom hängande. Jag sa direkt att han borde tejpa det rakt, men inte lyssnade han på det. Sen träffade han en handkirurg, som sa samma sak, och då blev det annat ljud i källan. Så sedan några veckor har han en träplatta och tejp runt fingret. Och värsta värken! Men det är bara att bita ihop och kämpa.

Själv överansträngde jag mitt knä för sex veckor sen, under ett yogapass. Jag har ändå kunnat gå och åka skidor, men stundvis uppstår det en valnöts-stor knöl i knävecket, och jag har emellanåt smärta. Efter att ha rådfrågat min svåger sjukgymnasten, så är diagnosen ställd till en sk Baker-cysta. Inte så mycket att göra åt, i de flesta fall går den ner igen. Sen kan den komma tillbaka. Bara att finna sig i, helt enkelt.

Små skavanker som man väl får räkna med. Även om man inte är 400 år, som bron. Men människo-år, jämfört med en bro, kanske är som hundår.....?? Vad vet jag.

Jo, jag vet att det mesta i livet är bra, och att jag är väldigt tacksam för de jag kan göra. Och det jag inte kan göra, det får jag väl låta bli!

Och så är det spännande att gå över en bro, för man vet aldrig riktigt vad som finns på den andra sidan, förrän man tordats gå över och se efter!

Som ett stort, galet kosläpp

 Det händer något med människor och djur, när vårsolen tittar fram och får termometern att krypa upp emot 20-graders-strecket! Alla blir lite som kor som släpps ut på sommarbete. Dom krumbuktar sig, hoppar och skuttar och vet inte till sig av glädje!

För så kändes det igår, när det blev en ljum, skön, solig vårdag. Barnen ville bara vara ute, hunden likaså. När vi kom ner på stan för att gå på restaurang och fira min brors födelsedag tillika han och hustruns bröllopsdag, var hela city fylld med flanerande, lättklädda människor. Det var knökfullt på alla uteserveringar, kö till glasskioskerna, solglasögon och ansikten vända mot solen. Skratt och liksom vibrerande glädje i luften. Och senare, när vi cyklade hemåt, var det ett bedövande fågelkvitter och förväntningsfulla gäng med festklädda människor påväg ner mot stan för att festa natten lång. 

Idag var det svalare och mulet, och till veckan ska det visst regna. Men vi har fått smak för det som komma skall, och det känns trevligt!

Jag ska strax krypa ner i badkaret och slappa. Det har varit fullt program hela helgen med barnbarnen här och en hel del aktiviteter. Nu har dom åkt hem till sitt, maken är på Sirius fotboll, äldsta dottern har bilat till Insjön och yngsta dottern och lilla vovven har cyklat till en kompis. Det blev alldeles tyst och känns närapå som det blev ett vacuum i huvudet.

9-åringen hade i hemläxa att baka något, så i fredagseftermiddag fick han göra kolakakor, perfekt att lägga i en burk och ge till sin mamma som fyller år idag.

Och då ville även 8-åringen baka, så efter gymnastikträning i går, fick det bli en plåt med "platta chokladbollar" överstrukna med ett lager Nutella.

Skulle säga att dessa stunder var väl de stunder då dom höll sig stilla. Ja, förutom när vi lästa godnattsagan båda kvällarna. Annars har dom haft sitt egna "kalvsläpp".

Och just nu, är det inte mycket av "galen ko" kvar i mig. Bara en trött, farmor som längtar efter sitt bad!

Andra tider

I går köpte jag två stycken majblommor av en liten pojke i 9-10-årsåldern som stod utanför Ica i Insjön och sålde. Nuförtiden betalar man med swish och dom kostar 30 kr/styck. Har för mig att jag sålde dom för en krona/styck. Men det var visserligen 1965. Då fick vi dessutom gå runt i trappuppgångar och ringa på. Förutom att ungar nuförtiden inte skulle få göra det för sina föräldrar av rädsla för allt möjligt, så skulle det ju inte fungera, eftersom alla uppgångar har portkoder. Andra tider!

Jag fick problem med uppkopplingen mot nätverket när jag var i Insjön så kunde inte komma ut och skriva här på bloggen. Men nu är vi tillbaka i Uppsala. Döttrarna ska åka till goda vänner i Stockholm till helgen. Maken och jag ska passa barnbarn. Och det är grändstädning. och vi ska på restaurang och fira brorsan. Och vi ska skjutsa på träningar i fotboll och gympa och så är det våruppvisning för Uppsalaflickorna -ursäkta GCF, heter det nuförtiden. Andra tider!

Men andra tider, det är ju nu. Mina tider. Man får försöka hänga med.

På återhörande

Mitt liv, just nu = lycka

Tjälen har inte riktigt släppt greppet, men det var så pass att jag ändå kunde gräva upp jordärtskockor lagom till en soppa. Bulldoggen Frasse låg bredvid och tittade på. Sen började jag lite smått att kratta. Grannen har stora lönnar och ett par ekar står på tomtgränsen åt andra hållet, så det ligger en hel del löv på den 2000 kvadratmeter stora tomten. Efter ett par skottkärror behövde jag en fikapaus, så jag la ut fällen på bänken i solgasset vid husknuten. När jag kom ut med min kaffekopp och kaka så hade Frasse lagt beslag på fällen. Han vill alltid vara nära. Jag buffade undan honom en liten bit så vi kunde dela och så satt jag där och njöt.

För njuter, det gör jag verkligen! Har funderat lite och kommit fram till att en stor anledning till detta är att jag är ledig. Den här tiden på året, i synnerhet, har jag alltid tänkt att "man borde få vara ledig" och gå våren och sommaren till mötes. Och nu får jag verkligen det. Jag är ute mest hela tiden och låter kropp och själ uppslukas av vårens underverk. 

Sa till dottern igår; -Jag hittade ett så bra citat på instagram idag!  Och hon inflikade direkt; -Det var väl inte från Sofia Sievertsdottern?  Hon känner mig vid det här laget, och har dessutom fått en bok av henne.  Citatet löd rätt och slätt;

Definiera lycka så enkelt att du inte kan undgå att känna dig lycklig!

-Definiera det då, kontrade dottern.

-Mitt liv, just nu, svarade jag, och kände verkligen att det är sant!

Vår på Vintergatan

 Ett glas chablis sitter fint, så här på söndagkvällen, när vi precis anlänt till Insjön, dottern, bulldoggen Frasse och jag. Solen skiner och vi ska strax laga till en räk-pasta med chili och vitlök. När vi bilade kom jag på att det faktiskt råder dubbdäcksförbud sedan igår.  Så svärsonen (som precis kommit tillbaka från en scooter-helg i fjällen och höll på att packa upp tält, sovsäckar, spritkök osv) fick ett härligt välkomnande. Byt däck!, löd uppmaningen. Han måste göra det på två bilar, eftersom han ska bila till Karlsborg och jobbet i morgon bitti. Tur att det ändå är sol, och dottern blidkade honom lite genom att gå ut med en kall öl och en skål chips.

Helgen har försvunnit i rasande takt. I fredags var vi på en mycket trevlig 70-årsfest. I lördags kånkade vi ut lounge-möblerna och invigde med bubbel och chark. I morse var vi barnvakter innan vi gräddade våfflor och drack kaffe ute. Ute-ätar-säsongen är härmed invigd och det känns väldigt trevligt! 

Vi har också, däremellan, varit runt i klädbutiker och letat kläder för gravidmage. Den har vuxit till sig, dotterns mage, och större lär den bli. Men ack så svårt. Det finns inte längre särskilda avdelningar för "mammakläder", som det gjorde på min tid. På nätet att beställa, men inte i butik. Så där blev hon lottlös, och får väl fortsätta söka på nätet. Det är  i alla fall väldigt spännande att följa den här graviditeten, hon är redan halvvägs! Vad är det för en liten människa som gömmer sig därinne tro?!

Fåglarna kvittrar ute i trädgården och jag ser fram emot en vecka här på Vintergatan. Som nu verkligen inte gör själ för sitt namn, bara någon isfläck kvar på skuggsidan, i rabatterna spirar lökväxter och i fönstren står dahliaknölar, luktärter och tomatplantor på tillväxt.

Trevlig söndagkväll!

Resultatinriktad på ett annat sätt

 I går kväll var det dags för AW på vårt lilla favoritställe 7 Flaskor. Mina kollegor kom direkt från en föreläsning om genusperspektiv, eftersom sex, samlevnad och jämställdhet ska genomsyra detta läsår.  Det ska ju hela tiden vara något specifikt ledord/område för varje läsår. Förutom det faktum att det hela tiden ska jagas resultat i form av att klara alla elever till betyg. På slöjden fick/får vi varje år sitta och analysera varför just vår skola har så låga betyg i slöjden, jämförelsevis med andra skolor i Uppsala kommun. Och då tyckte jag och mina kollegor att vi för varje år "blev lite snällare" med att tolka kriterierna i läroplanen.

Nåja, ska inte gå in på den biten, för då stiger blodtrycket. Men jag cyklade hem genom Uppsalas mörka, förhållandevis vårljumma gator och började fundera just på resultat.

Betygsresultat har ju inte bara med att vi ska tänka på barnens väl och ve (även om jag vill tro att det är huvudsyftet) utan även för att skolan ska bli attraktiv att söka till, så vi får mer elever = mer pengar.

Tänkte tillbaka på vårt samtal runt påsklunch-bordet i måndags där mina vuxna barn och respektive som verkligen är mitt i sina karriärer, tog upp händelser från sina vardagar. I reklam- och kommunikations-branschen måste man hela tiden jaga nya kunder och projekt som kan leda till arbete och status. I städ-branschen samma sak, samtidigt som det är svårt att hitta medarbetare.  I byggbranschen med upphandlingsförfaranden måste tider hålla, så till den milda grad att semestrar kanske måste skjutas på eller kortas. I klädbranschen har man krismöten om underskott samtidigt som nya kollektioner måste promotas. I socialtjänsten har man sina budgetar att hålla sig till och fördela rättvist till människor, inte alltid en lätt ekvation.

Allt handlar om pengar. Såklart också om överlevnad. 

Är det för att jag klivit av hamsterhjulet som jag ser allt med utifrån-perspektiv? Är det för att jag blivit en smula äldre och hamnat i "den äldre generationen som alltid klagar på det som är nu- perspektivet?"

Inte kan jag förändra något heller, men jag blir lite sorgsen när jag ser hur många människor i karriären inte mår bra utan stressar sönder sig. Och om man går sönder, vad är då något värt?

Ja, allt det där hann jag fundera över när jag cyklade hem. 

Nu har jag sovit, ätit frukost och hängt ut mattor, för här ska städas hus. I morgon kommer äldsta dottern hem över helgen, men maken och jag ska på fest på kvällen så döttrarna får ha föräldrafritt. 

Jag räknar mina egna resultat nuförtiden - de består i att skapa så mycket lustfyllda aktiviteter som bara går. Och det är minsann inte så svårt eftersom det mesta i livet är lustfyllt! Tänk vilken ynnest att kunna känna så!

Varning för höga flöden......

 Pånyttfödd kände jag mig nästan när jag idag tog långa promenader med lilla vovven.

Det var kvitter och sång från varje träd och buske. Gruset, som inte sopats bort från trottoarerna, knastrade under mina vinterkängor. Vinden förde med sig fjolårslöv som prasslade och dansade. Snöhögarna som sakta men säkert smälter, förde med sig porlande rännilar av vatten. Och Hågaån har svällt ut över alla brädder. 

Risk för höga flöden, brukar dom varna på väderrapporterna.

Jag skulle säga att det är varning för höga flöden av livslust i min kropp. Det liksom spritter, och jag går omkring med ett leende på läpparna. Detta leende fortplantar sig och människor jag möter ler tillbaka. Så varningen är väl kanske lite obefogad, förutom att jag får energi! Så pass att jag idag bjöd 28 personer på sommarfest, samtidigt som jag planerar en annan sammankomst med bubbel och chark en varm eftermiddag framöver. Och jag började städa köksskåpen. 

Hoppas att det inte blir bakslag, så att jag plötsligt faller utmattad ner.....

Tiden finns!

Saknade ett av fyra barn, men idag fick vi ändå samla 3/4-delar av familjens barn till en "Annandag-påsk-lunch"! På bordet står en sallad med varmrökt lax, potatis, sparris, spenat, ruccola, salladslök, rädisor, sockerärtor och ägg. Till det en kall sås på majonäs, gräddfil, senap, dill och kapris. Nybakt bröd,  två sorters ost. Tre sorters vitt och rosé-vin. Och vädret ingav vårkänslor, så barn-barnen sprang ut och in så att vi vuxna fick sitta i fred och äta, dricka vin och prata. En "lunch" som varade i 4 1/2 timma. Då hade vi som dessert satt i oss en Citronmarängpaj och espresso-kaffe. Vi har inte suttit så här tillsammans sedan i julas, (fast saknade ju förstås en dotter och hennes make) men nu hann vi planera lite framöver för sommarsäsongen. 

Och det känns lite märkligt. Planera för sommarsäsongen!! Hur kom vi hit? Det gick så himla snabbt!! Men mitten av april strax och det är inte långt till Maj-helger, Midsommar och semestrar. 

Man glömmer snabbt, men när jag nämnde vid matbordet att "I morgon är det arbetsdag igen" så hörde jag stånk och stön och någon sa; -Påminn mig inte. Visst minns jag att det kändes så, men numera,  när man är ledig för jämnan, så är det förträngt och glömt. Det är nästan så att jag får lite dåligt samvete när jag tänker så, men varför ska jag? Det är min tur nu, jag har haft mina "hundår". Fast just den benämningen "hundår", är inget som känns slitigt, när jag ser på lilla vovven som bor under vårt tak. Hon har det minsann väldigt bekvämt! Men jag vill ändå inte inruta mig i tidsschemat igen. Jag vill fortsätta-och jag kommer att fortsätta vara FRI!

När jag höll på med fixandet inför lunchen, så mindes jag hur det var när vi hade hem gäster medan barnen var små. Hur jag önskade att jag haft mer tid, så att jag hunnit landa innan gästerna anlände. Numera hinner jag det! Tiden finns, och det är faktiskt underbart!

Grillpremiär!

 Efter en skön långpromenad i Hågadalen, till lärkans drill på leriga gärden, medhavd fika och glatt humör, kom  vi hem och plockade fram grillen.

Genus-tänk på den....

Maken tände på och satte sig att vänta på bra glöd, med en GT i handen, medan jag; skar och marinerade kött, skalade och skar potatis, gjorde sallad, blandade ihop en sås, korkade upp vin och dukade.

Vi åt middag tillsammans innan maken drog iväg på fotboll. Sirius möter Djurgården. Jag ställde mig och stekte köttbullar till morgondagens lunch. Nu ska jag förlänga matbordet, stryka duk och vika servetter. Imorgon kommer sönerna med familjer hem på påsklunch.

Jag tror vi skippar ägg-målning....

När vårt äldsta barnbarn fyllde 9 år i februari, fick han en "aktivitetsdag" i present av oss. Vi har gett det tidigare, och det känns bra att göra något gemensamt, så att det inte bara blir  ytterligare en sak till samlingarna. Vi hade planerat det till sportlovet, men då hade familjen andra planer, så det fick bli påsklovet istället.  I år skulle vi åka till Tom Tits i Södertälje. Ett hus med fyra våningar fyllda av aktiviteter med experiment, spel, lek och kluringar. Det vi inte tänkt på, var att Stockholm började sitt påsklov i går, vilket betydde att det var mycket trafik och långa köer på E 4 söderut. Resan tog trekvart längre än planerat, men inga sura miner för det. 

Vi startade med hamburgare och sen gav vi oss in bland alla aktiviteter. Och så mycket spännande som fanns att göra! 4 1/2 timme var det full fart med allt från att göra enorma såpbubblor, åka en 4 våningar hög rutschkana, ta sig fram i spegel-labyrinten eller i kolsvarta rum. Lösa kluringar, gissa dofter, spela spel, hissa upp sig i luften, trampa cyklar som fick lampor att lysa,  bygga dominobrickor, sitta på fakirstolar osv i all oändlighet. Lika roligt för vuxna som för barn!

 Idag har vi tagit det lugnt, började med plätt-frukost och efter hundpromenad serverade farfar nybakade kanelbullar som vi kunde äta ute i solskenet. 

Barnen blev hämtade framåt eftermiddagen och vi satt kvar ute i solen, tog varsin GT, löste lite korsord, ringde runt till syskon och önskade Glad Påsk och bara njöt.

Egentligen var  vi bortbjudna ikväll, men det blev i sista stund inställt, så nu ska vi fixa lite påskaftonsmat på egen hand. Inga problem, eftersom jag räknat med middag hemma och handlat hem allt. Frågan är bara om vi verkligen ska måla ägg?? 

Jag tror vi hoppar över det.....

Utskällda!

Utskällda blev alla små påsk-käringar, gubbar, påskharar och andra små utklädda barn, som ringde på dörren för att lämna teckningar och tigga godis. Lilla vovven har varit helt galen, det har knappt gått att höra vad dom små liven säger. Men det är väl heller inte så mycket mer än "Glad Påsk".

Maken och jag har ägnat dagen åt att flytta möbler. Äntligen, efter ett års lagring i mitt vävrum, har jag blivit av med väntrums-sofforna som stått staplade där. De är snygga, design-soffor, men inget som man har hemmavid att mysa i, därför har annonsen på Blocket inte gett något resultat. Jag tog istället kontakt med en auktionsfirma, så nu har vi kört dit dom. Och jag hoppas verkligen att dom blir sålda, så jag slipper få tillbaka dom! Passade också på att kränga svärföräldrarnas gamla kristallkrona från 50-talet. Den har hängt i dotterns rum, men när det nu är vävrum, passade den inte längre så bra in. 

När vi ändå hade en släpkärra så svängde vi förbi dotterns arbetsplats och hämtade upp ett bord, som hon fått köpa billigt. Inte precis vad som behövdes här hemma, just nu, men förhoppningsvis går det att skruva isär och lagra nere i källaren, tills hon får tag på lägenhet. Just nu står det mitt i hallen! Vi får väl se om dottern snubblar över det när hon kommer hem från ännu ett AW framåt nattkröken.....

 Det var grannfrun som efter att ha inhandlat påskägg till alla sina barnbarn sa till mig; -Men du virkar väl förstås dina! Nu hade jag inte tänkt göra något alls till påsk, men så gav hon mig idén och jag letade garn i gömmorna och tillverkade fem små påskharar. I dem har jag tänkt ställa plastmuggar fyllda med popcorn först och senare med lite godis. På annandag påsk kommer alla hit för en lunch.

Men innan dess ska vi i morgon ha två av barnbarnen här ett dygn och har en utflykt planerad. På återhörande!

Runt köksbordet pulserar livet!

 Tänk vad mycket som pågår runt ett köksbord!

Köket är hemmets hjärta! Det är därför jag önskar mig ett stort "bondkök" med bordet mitt på golvet, att kunna samlas runt. Eller en stor, hög köksö.

Men, nu har jag det kök jag har. Och med tanke på förra veckans lilla fjällstuga, så måste jag säga att jag -jämförelsevis- har värsta lyxköket. Höga bänkskivor, en riktig spis, en stor frys och kyl, mikro, gott om köksskåp med alla möjliga redskap i.

Men det var inte där, som mina tankar var idag. Utan mer om hur mycket som avhandlas i ett kök. Själva livet pulserar där!

Idag, efter städning, tvätt och mangling, satte jag mig ner och virkade. Maken kom hem, tog en kopp kaffe och plockade sedan fram tidningar, blomjord, frön och miniväxthus och började plantera, vid köksbordet. Så dök dottern upp, trött efter en utekväll igår och en heldag i Stockholm på NK idag. Hon tog också en kopp kaffe och några minuter senare, slog hon sig ner mittemot mig, för att uppdatera jobbets instagramkonto. Hon är perfektionist och satt med sina bilder och samma låttakter spelades på repeat, gång på gång.

Tänk så många läxor man har hjälpt sina barn med, just runt köksbordet. Eller alla pysselstunder med dagbarn, egna barn och barnbarn man tillbringat här.

Pepparkaksbak. Tidningsläsning. Luncher. Frukostar. Middagar. Fikastunder. Telefonsamtal. Alla receptsamlingar som uppdaterats. Alla fotoböcker som klistrats in. Brev och vykort som blivit till. Skisser till olika projekts som gjorts. Knappar som sytts i. Naglar som målats. Inköpslistor som skrivits.

För att inte tala om allt som avhandlats under middagsstunder. Stort och smått. Högt och lågt, Allvarsamt och humoristiskt. 

Pussel som lagts. Kortspel som spelats. Eller yatzy, kinaschack, fia med knuff, fyra på rad, packa åsna.

Det är ofta här jag sitter och skriver min blogg. Det är här jag trivs att sitta och handarbeta och lyssna på olika poddar. Det är här jag sitter och funderar som bäst på saker och ting.

Det är här livet pulserar!

ps. den där köttsoppan på bilden, den åt vi runt köksbordet ikväll!

Ett av åldrandets mysterium.....

 Missförstå mig rätt,  min ålder är verkligen inte "terrible", jag är faktiskt väldigt nöjd med att vara där jag är, men det har tillkommit en del "onödiga aktiviteter".

Det blev väldigt tydligt förra veckan, under vår vistelse i Grövelsjön. Näsan rann oavbrutet, och det i kombination med många minusgrader, gjorde min näsvinge alldeles sårig. Det var då, under en skidtur, som jag så tydligt mindes min mormor, min moster och min mamma. Kanske i samma ålder som jag själv är nu. Hur dom, ur blus-manschetten, plockade fram en näsduk som dom torkade sin nästipp med, samtidigt som dom med ett litet fnysande, drog in andan i en liten pust. Jag minns att jag tyckte det var lite äckligt, när dom direkt efter stoppade tillbaka näsduken på samma plats, innanför blus-manschetten.  

Nu fattar jag varför! Den rinner, näsan. Inte för att jag är förkyld eller allergisk. Den bara rinner, med en tunn, klar vätska. Precis som mina ögon rinner i blåst eller kyla. 

Vad ska det vara bra för? Allt i kroppen verkar bli så mycket torrare, utom just ögon och näsa, som producerar vätska nog för att höja grundvattennivåerna-om nu det vore ett alternativ.....

Ett av åldrandets alla mysterium......

Vårtecken

 Jag älskar verkligen alla årstider!! Tycker vi bor på precis rätt breddgrad och ser det som ett privilegium att vi har en sådan variation på höst, vinter, vår och sommar. Men ingen annan årstid letar jag särskilda "tecken" som just på våren. Och när man kan checka av de där tecknen, ja då spritter det till på ett alldeles särskilt sätt i kroppen. Svårt att sätta tummen exakt på varför.

Idag har varit en dag med flera vårtecken! Trots att termometern visade minus 7 grader när jag cyklade till gymmet 06.45, och både is och snö fortfarande täcker stora delar av landskapet.

Men här kommer dagens checklista;

1. På hundpromenaden över Uppländska gärden hörde jag lärkans ljuva drill! Hoppas den inte fryser allt för mycket, utan fortsätter drilla på, den inger hopp och glädje!

2. Såg första, lilla tussilagon i diket. Den lyste glatt, gul bland alla vissna fjolårslöv och snöfläckar.

3. Lilla vovven har "vårklåda" och bara måste ut på trappan och ligga i solen och njuta. Själv satt jag bredvid med en kopp kaffe och en bulle och njöt minst lika mycket. Fast jag var inte lika söt som lilla Majsan, med kisande ögon och tungan ute!

4. Hängde ut lakan på tork i trädgården. Finns det något bättre än doften av lakan som hängt ute och fått torka?!

5. Mina pelargonskott har fått rötter och är nu planterade i jord, redo att växa och blomma hela sommaren!

Tack så här långt, få se vad man kan upptäcka imorgon!

Fjällvistelse och födelsedag!

 I natt, när jag sov lite oroligt, pga att yngsta dottern var ute och festade med sina kompisar, hörde jag skrik och skratt utifrån, folk påväg från studentboenden ner på stan, eller omvänt, och jag kunde också höra ljudet från någon bil och motorcykel som gasade fort på vägen. Riktigt kände hur min puls slog hårt, och jag tänkte på hur tyst det varit hela förra veckan, i vår lilla, lilla stuga precis vid skogsbrynet i Grövelsjöfjällen. Då slog det mig, att jag kanske egentligen är "gjord" för att bo på landet. Leva det enkla livet, det tysta livet, det stillsamma livet. När vi återvände till stan, var det plötsligt så många "måsten" som pockade på. 

Vi har haft det så mysigt och bra på alla sätt, där i vår lilla, lilla, mycket enkelt inredda stuga i Grövelsjön. Varje morgon har vi ätit vår gröt, packat vår matsäck och begett oss ut på kalfjället, varit ute 7-8 timmar. Kommit hem och packat upp, badat bastu, druckit varsin öl. Lagat mat. Dukat fram ost, vin och choklad och spelat Alfapet.  Vi hade varken tv eller radio, och det var så skönt. Världen krympte verkligen till HÄR och NU! Och det är något magiskt med de vita, orörda fjällvidderna. Att bege sig ut, rakt ut i fjällvärlden. När man glider fram på skidorna, blir det nästan meditativt. Vi hade så bra snö, så mycket sol, så galet vackra naturupplevelser, och det var så tyst!!

Men det var såklart mysigt att komma hem i går också. Vi stannade lite längre än tänkt, och skippade yngsta barnbarnets 2-årskalas. Kom istället hem till vår yngsta dotters födelsedag, som vi firade med tårta, innan hon drog iväg med kompisgänget. Hennes storasyster hade kommit hem och tagit hand om morgonuppvaktningen och bröderna hade uppvaktat dagen innan.

Tänk att "vår minsting" fyller 28 år. Hon påstod att hon blivit förståndigare, eftersom hon kom hem från krogen 03.30 istället för klockan 06.00........ Jag undrar jag.......

Imorgon är det i alla fall måndag, den första hela veckan i April. Maken och dottern ska iväg till sina jobb. Jag drar till gymmet och sen blir det frukost och hundpromenad. Har inte varit hemma på två veckor, så det känns lite ovant. Men det blir säkert bra!