Kulturtanter i huvudstaden

Häromdagen hörde en f d kollega av sig och undrade om jag ville följa med till Stockholm och besöka några utställningar. Det är höstlov denna vecka och lärarna hade inarbetad tid att ta ut, så dom behövde bara jobba på måndagen.

Självklart ville jag följa med!

Vi startade på Sven-Harrys konstmuseum där utställningen Kraftverk - Hantverk i en ny tid, pågår.

I museet fanns olika typer av hantverkare på plats och arbetade, visade, berättade och svarade på frågor. 

Det var yxmakare, florist, muralmålare, skomakare, tatuerare, dockmakare, skräddare, tapetmakare och en illustratör. Alla tillhörande Stockholms Hantverksförening som firar 175 år i år.

Det var en superintressant utställning, så mycket kunskap, så mycken kreativitet och vilka fantastiska arbeten. 

I den tid vi nu lever i, känns hantverk som en motvikt, en balans till all konsumtion, all snabb-tillverkning i storskalighet och allt det digitala. Jag är så övertygad om att det behövs, att hantverk ger människan en känsla av tillfredsställelse i skapandeprocessen. 

Skomakar-paret var från Siljansnäs i Dalarna, men medlemmar i Stockholms hantverksförening. Man gjorde mycket dräktskor.

Egentligen var det inga skräddare utan sömmerskor som arbetstränar via Stadsmissionen där man återbrukar inlämnad textil, syr nytt och säljer under märket; Remake. T om i finrum som NK finns ett försäljningsställe.

Dockmakarens huvuden har varit med i filmen om Fanny och Alexander samt i en av Moneybrothers musikvideos.

Floristen stod och tillverkade scendekorationer till en gesällutdelning som ska vara i konserthuset.

Yxmakaren en ung tjej med ett gediget kunnande-verkligen insnöad på just yxor. Hon berättade så inspirerande om sitt arbete och sitt livsval. Hon har ett instagramkonto "kalthoffaxes", som jag har lagt till att följa.

Vi var här ganska länge, så det var tur att vi hunnit "tanka" kaffe och vaniljbulle på Vetekatten före besöket. För direkt härifrån promenerade vi hela vägen till Skeppsholmen och Moderna Museet. Vår plan var att se Hilma af Klint-utställningen och sedan avsluta dagen med att se den nyligen utkomna filmen om hennes liv.

Vi var ju dock så hungriga, att vi bara måste starta med att äta, och så hade vi ju så himla mycket att prata om, så tiden den drog i väg. När vi sett Hilma-utställningen så insåg vi att det inte fanns någon sen föreställning varken i Stockholm eller Uppsala, så det får vi spara till någon annan dag. Vi fortsatte istället runt på Moderna. Det var väldigt länge sedan jag besökte detta museum. Till viss del så förstår jag nu, så här i efterhand, varför. Modern konst är inget jag har så stort nöje av. T ex så besökte vi "This will not end well",  Nan Goldins ljud- och musiksatta bildspel uppdelade i sex utformade rum. Det beskrivs som ömsinta ögonblicksbilder av intimitet och relationer, kamp mellan beroende och oberoende. Om "rummen" står att varje del är skapad som en rumslig kropp till varje verk. Varje byggnad är gestaltad utifrån det konstverk som visas och tillsammans bildar de en liten stad av konstverk.
 Själv förstod jag inte mycket, tyckte det mest kändes ointressant och mycket märkligt. Sen blev det inte bättre när vi gick till Korakrit Arunanondchia och  "hybridformer av dokumentär, spelfilm, installation, performance, måleri och skulptur" i utställningen From dying to living. Det står att läsa att i verket "återkommer frågor om mellanförskap och upplöst identitet vad gäller  generation, kön och nationalitet."

Nej det var verkligen inte "my cup of tea", men man får tycka vad man vill, och ingen tvingar mig att gå på dylika utställningar. Samtidigt ska man ha alla sina sinnen öppna, och nu kan jag ju vänta med att besöka Moderna Museet på ett bra tag.

Dagen var som helhet mycket lyckad och jag var glad i hela kroppen när vi skildes åt vid Uppsala station och jag cyklade hem i den mörka kvällen samtidigt som Gunillaklockan slog sina nio slag!