Det framgår inte riktigt på fotot, men månen (som var halv-full) hängde på himlavalvet och spred ett magiskt orangegult sken genom lätta molnslöjor. Solen hade precis gått ned, 19.10, när jag tog med lilla vovven på en kvällspromenad. Samtidigt i Sulaymaniya var det kolmörkt ute. Dottern hade skickat en snap med ett mäktigt fyrverkeri, det var invigning av en ny restaurang. Och här gick jag i solnedgångsljus och krispig höstluft. Hade både yllesockor, fleece och vantar på.
I morse gick jag samma runda och då följde morgondimman Håga-åns virvlar, som dansande älvor rörde den sig i det sirliga solljuset.
Naturens skiftningar skänker perspektiv på tiden. Den skänker också frid i själen och ro i kroppen.
Och mellan morgondimma och månsken var det en lång arbetsdag. Det var lektioner och strulande teams-möten, det var rättningar av niornas teoridel om textil och miljö och det var möte med kollegor. Det var en hastig lunch samtidigt som jag avhandlade ett arbetsområde med en kollega. Det var en stående kopp kaffe medan kopiatorn spottade fram nya elev-mallar. Det var cykelsällskap hem tillsammans med en kollega och det var kycklingwok och ris tillsammans med maken.
En dag, ett liv allt emellan morgondimman och månskenet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar