Och jag lider med döttrar med pms och prestationsångest. Lider med brudens oro för om det ska bli bra väder, tillräckligt med alkohol, att alla gäster ska hålla sig friska och kunna delta, att folk ska ha roligt, att det inte ska dyka upp några finnar i ansiktet, att frisören ska göra ett bra jobb, liksom bröllopsfotografen. Osv, osv i all oändlighet.
I ögonblick av förtvivlan har hon utbrustit; -Jag längtar till allt är över! Och mitt modershjärta lider. Alla förväntningar om att det här ska bli "den bästa dagen i ditt liv". Var kommer det ifrån? Vad hjälper det att jag säger att hon inte har ansvar för att gästerna ska ha roligt. Att det är vars och ens ansvar att se till att det blir bra för brudparet, för det är deras dag! Att det oavsett vädret kommer bli det bästa bröllopet, det mest unika för att det är just deras!
Men i stunder som NU, när jag hör hur döttrarna sitter uppe i badrummet och lägger sista handen vid sminkningen och jag hör hur dom nynnar på låtarna från bröllopets spellista och skrattar gott åt glow och contour, läppglans och nyfixade naglar. Då är min kärlek större än någonsin.
Oavsett vad och hur så kommer det här bli den bästa, bästa dagen. På lördag!
Imorgon kväll ska jag handla och förbereda till middagen innan bröllopet för okänt antal människor, liksom frukosten på bröllopsdagen, också för okänt antal människor. Så nu djupandas jag och återkommer efter den stora, stora dagen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar