From little seeds grow mighty trees

 Tänk så olika förutsättningar olika barn får i livet! Det slår mig särskilt under varje utvecklingssamtalsperiod.  Man kommer eleverna närmare just då.  27-30 elever i varje klass och lika många olika typer av människor, hemförhållanden och sätt att leva på.  

Bland eleverna är det dom säkra, dom osäkra, dom barnsliga, dom mer mogna, dom ansvarstagande och dom som inte bryr sig alls, dom som är glada och fulla av energi, dom som är så trötta att dom faller ihop över bänken,  dom kaxiga och dom som knappt vågar se en i ögonen.

Bland föräldrarna är det dom som till fullo ger ansvaret till sina barn, det är dom som är överbeskyddande, eller dom som tycker att det mesta hänger på skolan, dom som vill lägga sig i det mesta och dom som inte orkar för att dom har nog av sina egna bekymmer, det är dom som intresserar sig för sina barns kunskapsutveckling och dom som tycker att det är viktigast att barnen har det bra socialt, dom som är tillbakadragna och försiktiga och knappt vågar ifrågasätta och så det motsatta, dom som går på och kräver.

Det är tur att man har lite livserfarenhet i bagaget när man ska möta och samtala med alla dessa olika människor. Det är också skönt att man haft egna barn som man följt genom skolåren och kan relatera till. 

Att bry sig om varje individ tror jag är viktigt. Och i den bästa av världar önskar man att varje barn fick samma möjlighet att växa från frö till träd. Både som människa och i sin utbildning.

Nu är det en del efterarbete kvar, men sen dröjer det tack och lov ett halvår innan nästa samtalsperiod, och då är det den allra sista i mitt liv som lärare! Det tycker jag känns skönt!