Det är vi två som delar livet.
Morgonkramen vid frukostbordet, smekningen på ryggen när jag gör min frukost och han ätit klart, hej då-pussen i dörren och vinkningen genom fönstret.
Sen är vi på varsitt jobb fram till kvällen.
Vi dukar i köket, tänder stearinljus, delar middagen och dryftar om dagen och allt runt omkring.
Maken hade räknat ut att han spritar sina händer 53 gånger på en dag.
Vi diskuterade son och sonhustrus jakt på ny bostad.
Vi pratade om släkt-träd och ursprung, efter att maken fått ett brev från en avlägsen släkting.
Vi mejlade förfrågan om boende i fjällen till nyår.
Så pysslade vi lite på varsitt håll tills det blev dags för kvällsfikat framför teven.
Vi skrattar åt David Batras programserie om att göra karriär i Indien.
Så hamnar jag framför datorn och maken i sin favoritstol.
Snart borstar vi tänderna, tar varsin bok och kryper till sängs och läser.
Innan vi somnar ligger vi tätt sammanslingrade en stund tills det blir för varmt.
Så sover vi sida vid sida till nästa dag tar vid.
Det är vi två i ett privilegierat vardagsliv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar