Värdefull tid

 -Vad ska du göra då? Den frågan har jag fått när jag berättat att jag har tjänstlediga måndagar detta läsår. Eller som äldste sonen sa: -Bra att veta! Och han tänkte att det var bra ur barnvakts-hänseende. Ikväll när jag pratade med yngsta dottern i telefon frågade hon; -Vad har du gjort hela dagen? Och genast började jag rabbla upp allt jag gjort av "nyttosaker".

Funderade över detta på min kvällspromenad. Varför måste man ha en anledning till att vara ledig? Varför måste jag känna att jag ska bevisa att jag gör saker till nytta? För något ligger ju där och gnager eftersom jag genast började rabbla upp vad jag gjort. (bytt sängkläder, tvättat, fyllt bilen med loppisprylar och kört till återbruket, veckohandlat mat, köpt nya dörrmattor, varit på systembolaget, bakat matbröd och gjort en äppelkaka bla, bla, bla....)

På Fröken Fridas instagramkonto läste jag något riktigt bra häromdagen;

"Fast man kan ju inte gå ner i arbetstid bara för att vara ledig" var det en som sa när jag berättade att jag tagit tjänstledigt under höstens alla fredagar. Ledig för att dricka kaffe i nattlinne sedan pojkarna begett sig till skolan. Ledig att ta hunden på långa promenader med tid att njuta av skogens skiftningar. Ledig att bjuda en kär vän på tolvfika på verandan. Ledig att vara hemma när minstingen kommer hem från skolan och jag har all tid i världen att höra om hans dag. Ledig till att stanna upp. Ledig till nya tag. Ledighet är lön. Den högsta jag någonsin kommer att få.

Hon är i en annan fas i livet. Jag har varken småbarn eller hund. Men min tid är lika värdefull. Jag vill ha tid att stanna upp. Tid att njuta skogens skiftningar. Tid till nya tag. Och tid att dricka mitt elvakaffe med chokladdrömmar, virka och lyssna på poddar.

Jag är redo!

 Ikväll tog vi säsongens första söndagsbastu!

Det väcker min höstfeeling till liv!!

Mustiga köttgrytor och ett kraftigt rödvin. Stearinljus. Skön musik i högtalarna. Mjuka, varma ylletröjor och mysbyxor. Rött te och bra feelgood-böcker. Stickningen i soffan. Podd i öronen. Långa telefonsamtal. Gladiolus i hall-vasen. Cyklamen och Krysantemum i fönstren. Fondue-kvällar. Gummistövlar på skogspromenaden. Kaffet på en fårskinnsfäll på trappen i den lågt stående solen. Långfilmer och bra serier på teve. Fredagsbad med ansiktsmask. 

Jag är redo!

Lär oss att leva för de levande den tid vi har kvar

 Idag tog jag itu med garderoben. Tänkte det var dags att hänga undan de somriga plaggen och ta fram de höstiga, september är ju i antågande. 

Det blev en del plagg som hamnade i "skänka till loppis-högen" och eftersom jag har en stor kartong med prylar från sommarens förråd-städning,som också ska till loppis, så beslöt jag mig för att fortsätta rensa i den gamla chiffonjen som fungerar som duk-förvaring. 

Sorterade bort en del, vek och organiserade om en del. Så fick jag broderade bonader över och bestämde mig för att det kanske vore på tiden att kasta min mammas gamla dagböcker som tar upp en hel låda i chiffonjen. Jag har ögnat igenom en del, mamma hade en förmåga att skriva i punktform, precis vad hon gjort varje dag, och vilket väder det varit. Inte så mycket tankar och känslor, som man ju velat läsa om. Men något höll mig tillbaka och jag började bläddra i en dagbok från 1997, då var min mamma 75 år. Hon var en hel del barnvakt, och hon skrev om sina barnbarn med en sådan värme. Hur roligt hon tyckte det var att ha dem på besök. Mellan raderna förstår jag hur betydelsefullt det var för henne att få "vara behövd". För vissa dagar förstår jag att hon hade det ganska tråkigt och långsamt. Det slog förstås an mitt vemod och saknad. Och så föll en lös lapp ned på golvet. Det var ett sönderrivet kvitto, på vilket mamma med gammeldarrig handstil skrivit "Lär oss att leva för de levande den tid vi har kvar". Lilla mamma, var det någon som levde för alla andra så var det väl du! Du levde alldeles för lite för bara dig själv! Vad var det som fick dig att skriva de orden? 

Så om någon inbillar sig att jag kunde slänga hennes dagböcker efter den känslostormen, så tror ni fel!

Mer höstförberedelser idag! Jag cyklade ner på stan mellan regnskurarna och inhandlade te och pocketböcker. Nu kan jag möta de kommande höstkvällarna med hög mysfaktor!

Home sweet home!

När jag kom hem från jobbet stod maken fotbollsmålvakt ute på ängen. Han hade en 5- och 6-åring ute på plan. Föräldrarna var på kontraktsskrivning, dom har sålt sitt hus. Ska flytta till Norby så småningom.

Jag tänker att livet inte är så smart synkat. När man är ung i början av sin karriär, med småbarn och  i behov av större boende, så  sammanfaller det med att man inte har gott om vare sig pengar eller tid.

Men vår generation har ju ändå haft tur. Jag menar maken och jag köpte vår första lägenhet, nyproduktion, på Oslogatan. Där bodde vi 3 år allt medan lägenhetspriserna steg och vi gjorde en bra vinst när vi sålde den. Vi väntade då vårt andra barn och behövde större. Ett par som skulle skiljas, sålde sin lägenhet på Helsingforsgatan, så vi gjorde ett byte, men fortfarande gjorde vi en vinst. Svårare var det när vi väntade vårt fjärde barn och hittade radhuset vi bor i nu, det gick trögt att sälja lägenheten, och vi fick ta lån med hög ränta. Men se nu, 25 år senare. Vi köpte vårt hus för 975 000 kronor, och nu säljs dom för ca 5 miljoner kronor.

Allt på fastighetsmarknaden har ju fantasisummor nuförtiden!

Vem vet hur länge vi kommer att bo här. Läget är fantastiskt och vi trivs. Trots att jag ju längtar efter ett större fyrkantigt kök med köksö. Och så det där med sjöbastu och strandtomt. Men det står på drömlistan. Och här bor vi ju till en bra boendekostnad.

Och, man kan väl inte få allt......??

Nu har vi ätit fisksoppa i stearinljusens sken.

Drömlista

Till mitt frukost-te tar jag nu en sked av honung från Härjedalen!

Och jag kan inte annat än förflyttas tillbaka till detta fantastiska landskap!

Och vår härliga sommarvecka! Även om man kan tvivla på att det var just sommar, när man tittar på den här bilden, där alla är så påklädda och snön skymtar i backen.....

Och jag fick skoskav, men det är glömt nu.

Nu längtar jag tillbaka. Skulle så gärna vilja plocka hjortron! Fast samtidigt som jag köpte rökt fjällröding och den här honungen så köpte jag en burk hjortronsylt. Men att få plocka själv och göra egen, det är en dröm!

Och drömmar ska man samla på. Drömmar som blir till mål. Mål som man plockar ner till delmål.

Delmål som man betar av, ett i taget. För att förverkliga sina drömmar och mål.

Jag tror jag ska ta och uppdatera min befintliga drömlista!

 

 

Varje leende kan sprida en tillitsfull glimt!

Ensam promenad ikväll. I morse visade termometern +4 grader. Solen gick ner redan 20.09.

Vardagarna gör sig hemmastadda. Maken och jag avlöser varandra vid frukostbordet. Vinkar honom hej då. Cyklar till jobbet. Försöker hitta rätt väg att nå mina ungdomar, försöker hitta in i deras sätt att möta världen, försöker möta dom. Samspråkar med kollegor och jobbar på problemlösningar. Håller mina lektioner. Sitter i möten. Njuter av augustivind mot kind i nerförsbacken när jag tillslut får cykla hem. Förbereder middagen. Kokar ny lingonsylt till frukostgröten. Två vid middagsbordet, samspråkande om dagen. Disken. Promenaden. Kvällste framför teven. Duschen. Tandborstningen. Läsa bok. Släcka. Sova. Nästa dag börja om.

Tar en Sofia Sievertsdotter även ikväll;

Varje leende kan sprida en tillitsfull glimt, som består även när staden vaknat och sommaren blivit till höst.

 

Alla känslor fyller en funktion

 

I maj kom dom, dottern och lilla vovven. Nu är hallen full av packning och krukväxter, för imorgon går färden tillbaka till Borås.

Det blir tomt. Inga små tassar mot golvet, inget krafsande på sovrumsdörren och gnäll nedanför sängen, inget svansviftande när man kommer hem från jobbet. Och jag kommer sakna dotterns milda leende och kramar, förtroliga samtal och promenader och inte minst hennes veckostädning av huset.

Men det är som det ska vara. Sina barn har man till låns, och det är fantastiskt att se sina barn bli självständiga, trygga vuxna människor som man kan umgås med på ett nytt sätt.

Lite vemod måste man ändå få känna. Och längtan.

Och som Sofia Sievertsdotter skriver;

Alla känslor fyller en funktion. Glädje, ilska, rädsla, skörhet, besvikelse och förvåning. Alla vill de något.; äkthet, ärlighet och glöd. Men även förstoppade och förvrängda känslor vill väl; Väcka, ruska om och släppa ut kreativitet.

Sug efter handarbete!

Den här sommaren har jag handarbetat ovanligt lite!

Fann på Instagram, i början av sommaren, ett gratismönster på frukt- och grönsaksnät, att sticka av lingarn. Med tanke på plastpåseskatten och miljötänket så var ju det en bra produkt! Jag blev entusiastisk, och såg framför mig hur jag skulle massproducera nät. Till mig själv och att ha som "gåbort-present". Såg hur hela mitt förråd av udda vävlingarner skulle kunna användas!

Tog tom. med mig lingarn, stickor och beskrivning på midsommarpaddlingen. Jag minns hur jag förväntansfull plockade fram stickor och lingarn på en kobbe i Gräsö arkipelag, midsommardagskvällen. Det var varmt och sommarljust, en och annan mås skränade, vågorna kluckade mot klipporna och jag satte igång.

Och det gick inte alls!

Jag försökte. Repade upp. Jag försökte. Repade upp. Jag försökte. Tappade maskor och försökte igen.

Sen gav jag upp!

Startade upp nästa gång, när jag satt med frukost-kaffet i Insjön. Då kom jag alla fall igång.

Men lingarn är stumt och lever sitt eget liv. Maskorna halkar hit och dit. Stickningen är monoton. Det har verkligen varit skit-tråkigt! Mitt vävgarnsförråd kommer inte att minska pga detta projekt. Jag ska ändå färdigställa de påbörjade påsarna. Men känns inte lika angeläget längre heller pga att Ica Maxi nu erbjuder riktigt kraftiga och bra papperspåsar vid frukt- och grönsaksavdelningen!

Dock börjar "handarbetssuget och kliandet i fingrarna" nu ge sig tillkänna.  Fick ju ett  "bakslag" med min nya handduksväv. Har fortfarande problem med skälet, och jag måste få tag på någon handgriplig hjälp där.

 I söndags fick jag ju visserligen tillverka en tröja tillsammans med barnbarnet och det var lite roligt, men det är ändå något som fattas mig. Det är dags att sätta igång nya handarbetsprojekt! 

Jag har några idéer att förverkliga!

 

Guldkanten i tillvaron!

Jag är helt såld på Mando Diaos senaste skiva "I solnedgången". Den går på repeat hemma hos oss sedan någon månad tillbaka.

Och det var den här helgen dom hade utsålda hus i Dalhalla. Det vet jag för att deras konsert gjorde att nästan varenda hotellrum i Tällberg var bokat redan i januari. Vi hade svårt att hitta hotellrum till bröllopet, som skulle stått igår.

Men nu blev ju båda arrangemangen inställda. 

Och jag bara vet, att nästa konsert som Mando Diao ger, då ska jag försöka få en biljett.

Den här skivan är bland det bästa nygjorda jag hört på mycket länge! Både musik- och text-mässigt!

Extra skönt just nu att sitta ute i korgmöblerna med ett glas vin och lyssna! Det har varit en intensiv helg. 

Gårdagens lunchgäster dök upp  ganska många timmar försent, så "lunchen" blev 19.30 och då hade samtidigt barnbarnen anlänt. Det skulle göras popcorn och läsas saga, borstas tänder och badas samtidigt som paellan serverades och vi hurrade och sjöng, eftersom gästen fyllde år. 

Med en femårings arm runt halsen och senare samma femårings fot i ansiktet försökte jag få min skönhetssömn. Men busiga 6-åringen hade mixtrat med farfars klockradio, så alarmet gick 05.45. Det skulle gräddas plättar till frukost, följas på fotbollsträning och sys en tröja, så tiden fram till lunch försvann snabbt. Sen dök kusinerna upp och vi gick till skogsläntan för kojbygge, vi pallade äpplen och lekte på lekplatsen innan eftermiddagsfikat. 

Föräldrarna har styrt upp en visning av sitt hus, eftersom dom har köpt nytt och ska flytta. "Spännande" i dessa dagar. Intresset för deras hus var stort och jag håller tummarna för att dom får bra budgivningar.

För omväxlings skull är det bara maken och jag hemma till middagsbordet, och lyxigt nog blev det paella kvar från igår, så middagen svängs ihop på ett ögonblick!

Och det bästa av allt är förstås att jag är ledig imorgon!! Min måndagsledighet ger verkligen guldkant i tillvaron.

Be bright, sunny and positive...

...spread seeds of happiness, rise, shine and hold your head right!

 Den här buketten stod på bordet när jag kom från jobbet igår.

Döttrarna hade besökt Det lilla mejeriet utanför Örsundsbro, och köpt med sig dessa därifrån.

En hel del sensommarvibbar blev det, för förutom solrosorna så gick yngsta dottern och jag och pallade äpplen och svängde ihop en äppelkaka med vaniljsås! 

Och nu är det fredag. Vi har grillat och spelat kort, suttit ute allt medan regnet smattrade på altan-taket.

Vi startade kvällen med Borås-bubbel

Maken och jag köpte det på systembolaget i Borås i juli, och eftersom det nu bara är dagar kvar av dotterns sommarledighet, så korkade vi upp flaskan ikväll. I morgon jobbar hon sista passet på Gant-butiken.

Imorgon får vi också besök av min brorsdotter och så kommer barnbarnen hit och sover över, så jag återkommer här på söndagkväll!

Det är nästan som "förr i tiden"!

Båda döttrarna är hemma och fyller huset med prat, skratt och pianospel. Dessutom har vi haft hem sönerna med familjer två kvällar. Vi har kunnat sitta ute i trädgården och äta middag till sent. Och innan sängdags så har döttrarna bestämt att jag måste se den svenska ungdomsserien "Störst av allt". I studiesyfte, säger dom, och vi sitter bänkade framför teven och plöjer två avsnitt per kväll. 

Sen sover jag inte så jättebra pga värmen och allt med skolstarten som snurrar i huvudet, men det går ju över. Tiden nu är ändå den bästa.

Och nu, nu, sitter jag ute i trädgården och ser morgondimman lätta och daggvåta trädgårdsmöbler torka upp. Temperaturen är behaglig och jag börjar lite senare idag, så jag har vispat ihop en plättsmet. Ska börja grädda när döttrarna vaknar.

Den äldsta ska tillbaka till Insjön i eftermiddag eller i morgon förmiddag, så "förr i tiden" blev kort. Hon har ledigt denna vecka för att det skulle styras med bröllopet. Deras bröllop som skulle stått nu på lördag i Leksands kyrka, med bröllopsfest vid Laknäs brygga i Tällberg.

Det enda dom inte är avbokat är bröllopssviten på Åkerblads hotell. Dom gjorde rätt som behöll den. Nu hinner dom ju nyttja den mycket mer än om det hade varit bröllop, så det är ändå något litet positivt i eländet. Och bröllopet är ju inte inställt, bara uppskjutet.

Och se bara, vilket stiligt par dom är - och kommer att bli i bröllopskläder!!

Resume´ från dagarna tre

Fredagkväll i Insjön

Prunkande Dalior, Aperol Spritz med tilltugg och en tur med båten i solnedgången!

Lördag-Söndag i Orbaden, Hälsinglands riviera.

Makalös utsikt, fantastisk mat, ljuvligt spa med gudomliga behandlingar och högsommarvärme!

Söndag-Måndag i Högbo bruk.

Vacker miljö med sköna skogspromenader och mer fantastisk mat som avslutades med ett chokladbord som inte gick av för hackor.

 

Det är guld värt att kunna få resa bort tillsammans med döttrarna. Vi har så roligt och mysigt. Det hinns med att avhandla viktigt och oviktigt. Det är det gladaste skratt och det djupaste allvar. Det är livet självt på några dygn! Jag är så tacksam över att få dela detta med dom!

Högsommarvärmen håller i sig och det är svettigt på jobbet. Träffade eleverna för första gången idag och drog iväg med dem på 1,3 mils promenad med avslutande korvgrillning och poängjakt. Nu har läsåret startat på allvar!

Angenäma augustivindar

 

När jag kl 19 cyklade hem från stan, med nyfixade, djärva naglar, så kändes den ljumma augustivinden som en skön smekning mot min kropp. Hela dagen hade skolans lokaler bjudit instängdhet och hetta och jag hade längtat ut.

Väl hemma hade maken startat med maten och vi skulle invänta dottern som jobbade sent, så jag tog lilla vovven och gick en promenad.

Som ljuv musik lät vindens prassel i de stora björkarna som så smått börjat få gula löv. Vinden förde också med sig dofter från skördade rapsfält, fågeldammsfukt och kolonilotternas grönsaksöverflöd.

Det är varma augustidagar och kvällar nu, och det är ljuvligt skönt. Dock faller mörkret tidigare för varje kväll och när daggen dyker upp så börjar det kännas råkallt och man påminns om vad som komma skall.

Men än är det tid att njuta sensommarupplevelser!

Det ska jag och döttrarna med råge göra i helgen, och eftersom maken och jag imorgon kväll är bortbjudna på middag, så blir det några dagars uppehåll här på bloggen.

Rutiner kan också vara skönt!

 

Den här bilden inledde arbetsdagen! Sen följde möte på möte, föreläsning och möte på möte. Så nu är man igång med ett nytt läsår. Med nya utmaningar. 

Idag har jag också anmält mig till vattengympa, så nu ska det bli träning av, åtminstone en gång i veckan. Och vattengympa tänker jag är skonsamt för rygg och knän. Det blir roligt.

Och så blir det bra att få rutin på vardagsmat. Inte så mycket vin och kaffebröd.

Idag kokade jag blomkålssoppa och bakade ett bröd. Satte degen i morse som sen fick jäsa i kylskåpet till jag kom hem. Kolla på  råglimpa och prova. Det var lätt som en plätt och gott!

Passade också på att göra en rabarberpaj, så den ska vi ta nu till kvällsfikat.

Sen gäller det också att gå i säng tidigare än man blivit van vid. Omställningen kan ta emot och kännas lite motig men rutiner kan också vara skönt.

Your angel is here

Det låg en hel del fjädrar i vattnen runt Stendörrens nationalpark. Kanske betyder dom alldeles något särskilt, som att min skyddsängel vakar över mig?! 

Eller så är det bara sjöfåglar som ruggar....

Man kan ju välja att tro vad man vill.

Jag behöver en ängel som vakar över mig nu när jobbet sätter igång. En som ser till att hålla mig lugn och i balans och inte låter ekorrhjulet snurra så fort att jag tappar balansen.

För jag vet ju att det är av och det är på. 100 procent på. Och det är väl som det ska. Att vara lärare och handleda ungdomar, det kräver sin kvinna, eller man. Det är ett viktigt och värdefullt arbete. Dom där ungdomarna behöver ansvarstagande och engagerade vuxna som bryr sig. 

Och jag ska göra mitt bästa. Jag ska vara medmänniskan som finns där.

Och jag ska behålla balansen och minnas att min skyddsängel finns där och vakar över mig.

För hon har tappat en fjäder i vattnet bredvid min kajak som ett tecken!

 

Noll sekundmeter

 Det blev till Stendörren vi åkte, naturreservatet utanför Nyköping. Väderleksrapporten utlovade höga temperaturer och liten vind. I morse var det t om 0 sekundmeter vid 8-tiden. 

Det var nästan overkligt lugnt. Vi kunde med lätthet paddla längst ut i havsbandet och spana efter säl. Det var magiskt! Någon säl fanns inte synlig vid sälreservatet, men i morse vid frukosten, rakt framför våra ögon dök det upp en nyfiken sötnos. Den tittade på oss, dök ner i vattnet, kom upp 50 meter längre bort, sträckte på halsen och såg sig omkring, dök ner i vattnet, kom upp 50 meter åt andra hållet tittade sig omkring, och ja, så höll den på ett bra tag. En magnifik avslutning på den här sommarledigheten!

Imorgon är det vardag igen. Maken har förberett matlåda. Men jag har ju fr om det här läsåret 20 % tjänstledigt, så måndagsångest är inget för mig! Imorgon har jag bokad tid för ansiktsbehandling och hårklippning, en riktig lyxmåndag alltså!

Vi far dit vindarna bär oss i lagom fart!

Idag har huset varit fullt av barn och hundar. Det har ätits våffellunch i trädgården, och vi provsmakade drottningsylten jag kokade igår. Sen skulle det sys. 6-åringen skulle ha en buktalardocka i form av en apa och 5-åringen skulle ha ett par shorts. Den andra 5-åringen lyckades jag skjuta upp sömmandet för och 1 1/2-åringen nöjde sig med att leka med knapparna. Så var vi till lekplatsen och så skulle det badas och lagas middag. Litegrann skar det i hjärtat på farmor när 6-åringen ångrade sig med badet i sista sekund. Nu är han stor och vill inte visa sig naken. Så fort det gick!

Mitt i allt detta så fick jag ett sms från juveleraren som berättade att min ring kommit.

Med blåbärsfläckiga jeans, trasiga tofflor och gräddfläck på tröjan. Med paddelvalkiga händer, trasiga naglar och avskavt nagellack. Med håret på ända och kladdiga solglasögon. Så cyklade jag och hämtade min ring.

Just i år är det faktiskt 45 år sedan jag träffade min Kjell. Så vad passar bättre än en diamantring för kärleken!?!!

Och nu har vi packat igen. Det ska bli finväder i helgen, och vi vill hinna med en kajaktur till den här sommarledigheten.

Vart vi ska? Vi far dit vindarna bär oss i lagom fart!

Hallon och kantareller!

Jag skrev ju igår att jag gjort det mesta av det jag skrivit på min "att göra-lista" för den här sommaren.

Hade två saker kvar; att få en bukett blåklint och att plocka hallon!

I morse hade vi en ganska sen, lång frukost. Dottern var ledig och pojkvännen behövde inte börja jobba så tidigt.

Jag bakade bröd, maken stekte upp kantareller han varit och plockat i går. Vi satt ute och njöt, även om vi hade filtar runt oss. Pratade om ditt och datt. Dottern ville ut och leta mer kantareller. 

Så jag bryggde kaffe i termos och packade ner bullar i ryggsäcken.

Provade en ny skog norr om Jumkil, 

Där fullkomligt ramlade  jag över ett stort hallonsnår. Och där stannade jag! Leta kantareller fick dom andra göra.

Och när vi, så småningom, åkte hem från skogen (med hallon, blåbär och kantareller) for vi förbi en stor åker med massor av blåklint! Jag tänkte för ett ögonblick, be maken stanna, så att jag fick gå ut och plocka ett fång. Men så tänkte jag att dom nog ändå trivdes bäst där ute i det fria. Nu hade jag ändå fått se blåklint. 

Så attraktionslagen fungerar! Allt du attraherar kommer till dig!

På eftermiddagen rensade jag hallonen och så kokade jag drottningsylt. Och, maken hade tagit fram Aronia-bär från frysen, så jag kokade även sylt med Aroniabär, stjärnanis och citron. Och så bakade jag bröd, gjorde kycklingspett och tände grillen. Allt medan maken började snickra på en dyn-låda.

De nya möblerna har ju dynor som behöver plockas undan på kvällarna. Just nu travas dom i hallen, som blir ganska full, men snart är det meningen att dom ska förvaras utomhus.

I alla fall så länge vi tänker att det är sommar!

August is the sunday of summer....

Visserligen är augusti en sommarmånad, men eftersom jag startar jobbet snart, så kommer känslan av vemod över att sommaren snart är slut, över mig.

Jag försöker verkligen ta tillvara varje stund som värdefull.

Ikväll hade jag bjudit hit min syster. Vi öppnade en flaska finare bubbel och satt ute och åt Pasta med chili, tomater och pilgrimsmusslor, men vi fick sätta på infravärmen och svepa oss i filtar, och eftersom det blev mulet föll skymningen tidigare så vi tände stearinljus. Det blev rått i luften och vi pratade om höst-saker.

Jag har haft en fantastisk sommar och lyckats pricka av det mesta på min "att-göra-lista" jag skrev när sommaren var ny, så jag ska verkligen inte klaga. Dessutom tycker jag om hösten och fr om detta läsår har jag lediga måndagar vilket känns fantastiskt skönt.

Men ändå är det något vemodigt över att sommaren går mot slutet.

Kanske är det något med energierna i kroppen?

Har i sommar hittat ett nytt konto att följa på Instagram; Fröken Frida. Visserligen är vi i olika livssituationer. Hon har småbarn med allt vad det innebar, mina barn är ju vuxna och utflugna, men hon skriver så otroligt bra, och jag känner igen mig i så mycket. Mycket om hur det var, men också mycket i hur det är.

Idag stod det så här;

Sportar sista semesterveckan. Ansar blekta hårtoppar och fyller tvättmaskinen med förlupna badbyxor och bjärta strandlakan. Ruskar mattor och blankar speglar. Tänker att jag är lyckligt lottad, Att jag gjort kloka val och klokt i att alltid påminna mig själv om att valet alltid är mitt.Mitt att förnya och mitt att förkasta.Gång efter annan. Så jag väljer mitt jobb. Mina yviga femåringar. Grötfrukost med leverpastej och hejdå i hallen. Pärlplattor och givna förtroenden. Glädjen i att vara en del av en skara som aldrig tröttnar på min högläsning och ynnesten att få vara någons vuxen.

Ett val jag gjort varje augusti. Sedan jag var nitton år gammal.

Jag tänker att det är precis så; Jag är lyckligt lottad, jag har gjort kloka val och jag vet ju att valet alltid är mitt. Mitt att förnya och mitt att förkasta. Gång efter annan.

Så nu tar vi oss an resten av "den här söndagen Augusti" med lätt hjärta och tacksamhet!

Bland näckrosor, bäverhyddor och jungfrusländor

Färnebofjärdens nationalpark och Dalälven med fyra landskap som möttes vid Kärringön, där har jag, maken och våra vänner tillbringat de senaste dagarna.

Vi la i kajakerna vid en camping vid Österfärnebo, utanför Gysinge och paddlade till Sandön där vi satte upp vårt läger och hade det som utgångspunkt för fina paddelturer.

Älvens vatten är mörkt, nästan rödbrunt. Så mycket näckrosor som kantat våra färder. Vackra gula och vita. Och så många bäverhyddor vi passerat. Och de blå-svarta sländorna som surrat runt våra huvuden.

Vi har spanat på havsörn som skrämt upp småfåglar och vi har skrattat åt snabba minkar som plötsligt dykt upp bakom en sten vid strandkanten, plirat på oss alldeles still i 10 sekunder, för att sen snabbt springa och gömma sig.

Lördagen var varm med gassande sol och jag brände mina axlar ordentligt. Vi varvade paddlandet med svalkande bad.

I en nationalpark får man bara sätta upp tältet på anvisade platser, och när vi kom till Sandön på lördagkvällen var det fullt med båtar, kanoter och människor. På söndagen fick vi dock ha ön alldeles för oss själva.

Det är en vacker ö att strosa runt på. Tallar med märkliga rotformationer som snirklar sig åt alla håll för att hålla sig fast i den porösa sandjorden. Blåbärsris med stora bär (och vi plockade och hade på morgongröten) fina sandstränder men även stenstränder.

Vilt växande mynta som doftade ljuvligt.

På ena sidan av ön steg fullmånen och kastade silver i vattnet,

på den andra sidan färgade solen himlen i guld-orange när den gick ned.

Och när söndagkvällen var mulen och inte ville visa vare sig måne eller solnedgång, ja då tände vi brasa och njöt av färgsprakande eldslågor och glöd i kontrast mot den gråblå himlen.

Det blev inte Väskusten eller Höga kusten, som vi först planerat, men det blev väldigt bra.

Mina farhågor om att behöva slåss mot mygg införlivades inte, det var helt myggfritt!

Och att få vistas så här i natur och vildmark, paddla, vandra, bada, bara sitta och glo, umgås med vänner, sova i tält, tända en eld, plocka bär, lyssna på fåglar-

om inte det är livskvalitet, ja då vet inte jag!