En sak i taget!

I morse, när dottern och jag lastade in vinterdäcken i bagageluckan på bilen, föll ett stilla snö-fall. Små gnistrande flingor dalade ner över oss och jag kände den där lycko-känslan som jag hade som barn, när det första snöfallet kom. Det var så vackert!
Sen åkte jag iväg och fick däcken bytta för i morgon ska vi nämligen bila till Insjön och sen Tällberg. Maken har bjudit mig och döttrarna på ett spa-dygn!

Av den anledningen skulle jag se över lite kläder, vill vara lite extra fin på fredagens3-rätters middag på restaurang. Jag har ett par klänningar och kjolar som jag tycker om, ville bara kolla vilken av dom jag skulle stoppa ner i packningen.
20 minuter senare låg samtliga plagg ihopvikta på sängen färdiga för loppis alternativt "när jag gått ned i vikt-låda".
Och för att associera till förmiddagens däckbyte;  JAG PÅMINDE OM MICHELINMANNEN!!!!!

Förutom att jag inte alls såg så där glad ut!

Alltså det är så deppigt!

Visserligen har jag känt och sett att jag ökat i omfång, vågen är också brutalt ärlig.

Men att se mig själv i kläder som jag lätt och flitigt använde för ett år sedan, men som nu knappt gick igen och avslöjade både valkar och putmage, det var verkligen en smärre chock!

Det är ju inte jag!!

Jag får tänka om med min packning, och så får jag ta tag i mig själv på allvar. Snart.

Jag har idag i alla fall krupit till korset med en sak. Har börjat knapra Alvedon, på sjukgymnastens inrådan. För att han ska kunna komma åt min bortdomnade arm, måste han knåda min axel, och som det är nu kan han inte ta i som han vill, eftersom jag har sådan ryggvärk. Jag gick motvilligt med på att i en veckas tid äta smärtstillande tabletter innan återbesöket.

Vi börjar där och så tar vi tag i det andra sen.

En sak i taget!

Två utsikter

Utsikt 1;
Sedan i söndags har vi börjat mata fåglarna. Vi har två behållare i äppelträdet som vi varje morgon fyller med solrosfrön. Direkt kommer det massor av småfåglar, dom är så hungriga och orädda att man knappt hinner gå därifrån. Sen dröjer det inte länge förrän det är uppätet. Jag brukar stå och dricka mitt varma citronvatten (börjar morgnarna med en inre dusch) och kika ut på fågellivet. I morse blev det extra händelserikt eftersom det plötsligt sprang tre stora rådjur över ängen upp till skogsbacken. Det var en ensam morgonflanör som skrämt upp dem. Men vilket skådespel att få beskåda på morgonkvisten!

Utsikt 2;
Dagens kurslokal hade följande utsikt, fasaden med den underbara färgen. Väggen tillhör Västgöta nation, ett hus med anor från 1600-talet. Så vackert med det varma orangea mot den klarblå himlen. Det kunde jag kika ut på alltmedan dagen fortgick med skinn- och återbruksahantverk tillsammans med textil- och trä- och metallslöjdslärarkollegor från hela länet.

Och nu är det nattsvart utanför allas fönster och jag gör mig redo för att sova!

Kort arbetsvecka!

I det här taket fäste jag min blick i förmiddags!

Alltså det är en fantastiskt vacker lokal, Uppsala Universitet. Här på scenen hölls min examens-ceremoni och jag tog emot mitt betyg från Textillärarutbildningen. För 35 år sedan. Och idag satt jag här på fortbildning.

Anna Tebelius Bodin pratade om hjärnan och bl a hur den fungerar vid inlärning. Hittade det här korta klippet på You Tube, en kort version av det vi fick höra.
Det var bra, givande och tänkvärt med idéer om hur man kan ta med sig det i klassrummet.
Hennes sätt att använda digitala hjälpmedel under föreläsningen var också intressant. Hon använde sin dator som ett "blädderblock" och ritade upp illustrationer samtidigt som hon berättade.

Efter hennes föreläsning kom det två andra föreläsare  som pratade om digitala verktyg i undervisningen. Jag säger bara att det inte var lika bra.....

I morgon ska vi slöjdlärare få gå på en praktisk utbildning som handlar om återbruk, i regi av Hemslöjden. Det var längesedan vi fick göra något sådant, så det ser jag fram emot.
Och efter det är den är arbetsveckan över. Har kompledigt på onsdag och är ledig torsdag och fredag.

                                           Det har jag verkligen inget emot!

Hepp - nu ska vi bromsa åldrandet!

Förra söndagen, när maken och jag tog en långpromenad, gick vi förbi en lång häck med Aronia-bär, och jag sa-liksom i förbigående-Vet du, dom där bären är supernyttiga! Han plockade ett och stoppade i munnen, samtidigt som han sa; -Är du säker på att dom inte är giftiga......

Idag tog han en hink och cyklade iväg för att en dryg halvtimme senare komma hem med hinken fylld av Aronia-bär!!
Nu har vi en hylla i frysen full av påsar med bär, och svamp-torken går för fullt, fylld av bär.

Maken hade googlat och förstått alla fördelar med att äta dessa bär. Bl a att de ska hjälpa till att bromsa åldrandet.....

Kanske går vi snart i barndom igen!?!

För övrigt idag så föll mörkret tidigt, och dagen har känts ganska så lång! Vi fick ju en timme extra i natt. Om man ändå fick en timme varje natt!

Och nu gäller det att vi försöker ta till vara det dagsljus som erbjuds!

Avslutar kvällen med hjärtklappning och tårar.......

Äntligen, efter två månader, så har dotter och hund kommit hem igen! Som vi längtat!

Jag hämtade upp dom vid stationen vid lunch-tid idag. Regnet stod som spön i backen, det var grått och råkallt, men vad gjorde det, när vi fick solsken i radhuset?!

Mycket att ta igen och prata om under dagen.

Och så blev det hjärtklappning och en tårfylld avslutning på lördagkvällen, när vi tillsammans såg på "A Star is Born".

Vilken fin men sorglig film!

All by myself....

Maken är bortrest över natten och dottern och lilla vovven, som skulle kommit hem idag, fick ingen tågbiljett. Alla fredagens biljetter från Borås blev snabbt slutsålda, så nu får dom vänta till imorgon.

Det gjorde att jag fick en kväll i sällskap av bara mig själv.

För en knapp vecka sedan tog jag färgprov på ett tyg som jag funderade på till gardiner i hallen.

I morse när jag vaknade så fick jag ett sms om att det var 20 % rabatt på allt på Åhléns, där tyget fanns. Jag cyklade ner direkt efter jobbet och bestämde mig för att köpa det.

Nuförtiden så ska man visst göra allting själv!

När man ska köpa biljetter till olika evenemang, ja då gör man det själv på nätet-men får ändå betala serviceavgift!

När man ska köpa tyg så ska man mäta och klippa tyget själv.

Fick veta att allt tyg på metervara ska upphöra på Åhléns. Det känns tråkigt. 1974 var jag pryo (som det hette då) på Tempo (som det hette då). Tygavdelningen var stor och allt såldes bakom disk, så jag fick ta fram rullarna, mäta, klippa till och ta betalt. Det var ett brett sortiment! 

Liksom det fanns fler andra tygaffärer med breda sortiment; Strandbergs, Ågren & Karell, Knallens stuvar m fl. 

Nu finns det inte många butiker kvar som säljer tyger på metervara. 

Man börjar känna sig som en dinosaurie......

Men nu har vi (tack vare dinosaurien) lejongula sammetsgardiner i hallen. 

Det blev fint!

Kontentan är att jag inte har haft något emot att vara "All by myself" ikväll!

Socktober

I Oktober stickar jag sockor.

De två små är att hänga i julgranen. En elev ville sticka en mini-julsocka, och jag letade upp ett mönster och stickade upp ett par i lovikka-garn. Jag ska sy fast gröna band så man kan hänga upp dem, kanske några gröna paljettgranar runt kanten också!

Av restgarner knåpar jag ihop färg-glada sockor till mig själv, precis passerat hälen, nu blir det randigt i samma färger som skaftet och sen ska tån bli svart. Lagom stor stickning att hålla på med, och sockor kan man aldrig få för många av!

Läste om att socktober i USA är en kampanj som pågått i fem år, där man samlar in sockor till hemlösa.

Dark n´ Stormy

I morse fick jag uppleva en annorlunda känsla!
I 21 års tid har maken, varje onsdag, gått upp 05.20, en dryg timme innan mitt alarm ringer. Men i morse var rollerna ombytta!
Fr om nu kommer maken att vara ledig varannan onsdag, så nu är det hans tur att ligga kvar medan jag stiger upp, och hans tur att stå i fönstret och vinka av mig.

Ganska blåsig har dagen varit, dock inte så mörk och stormig, men det var namnet på en väldigt god drink som jag beställde på kvällens AW  på 7Flaskor.

Den lär ha skapats på Bermuda efter andra världskriget. Innehåller Mörk Rom, Ginger beer och lime.

I vilket fall som helst, så smakade den väldigt gott!

Hoppet, det sista som överger människa

Fick mig en tankeställare efter ett besök hos sjukgymnasten idag. Han sa; -Stirra dig inte blind på några röntgenbilder, dom visar bara på hur det ser ut just nu och säger inget om din smärta. Det är inget som säger att det behöver vara ett tillstånd som fortgår. Det kan snarare begränsa dig om du ser den bilden i ditt sinne varje gång du ska röra dig.

Han rådde mig att börja träna som jag gjort tidigare i höst 3-4 ggr i veckan omväxlande, försöka prova simning och lägga till några styrketräningar för knämuskulaturen.

Visserligen ändrade han den inställningen efter att ha gjort en undersökning av min nacke och min axel, eftersom jag har domningar i en arm, När jag skulle resa mig förstod han hur pass illa min ryggvärk är, och då sa han plötsligt att jag kanske ändå borde ta det lite lugnare med träningen ett längre tag.

Men jag fastnade ändå för det han sa om att "röntgenbilden av ben mot ben" etsat sig fast i mitt sinne och kanske begränsar mig. Tankens kraft är ju så stark, den kanske hindrar mig från att göra vissa rörelser?!
Jag måste smälta detta ett tag.

På torsdag ska jag tillbaka och få en behandling i axeln för att lindra mina domningar.

Jag fick mig ett gott skratt idag! Hämtade barnbarnen på förskolan, körde hem med dem och stannade till pappan kom från arbetet. Vi lekte monsterlekar och Pomperipossa, vi lekte med bokstäver, siffror och dockor. Plötsligt från ingenstans säger 3-åringen; -Vet du, Lena på föjskolan kan inte säga äjj (hon menade bokstaven R), hon säger bara äjj.  Där var det svårt att hålla sig för skratt. 

Normaltillstånd

Vad är egentligen en kropps "normaltillstånd"?  Det blev kvällens samtal till middagen!
Kan man i 60-årsåldern verkligen räkna med att kroppen ska fungera precis som när den var 20?! Troligen inte. Visst måste användandet sätta sina spår, precis som vid all förbrukning av olika tingestar. Det blir förslitningar. Allt blir mer eller mindre begagnat.

Man måste tänka; Det är inte hur man har det, utan hur man tar det!

Och så får man lära sig att leva med sina skavanker och vara glad och tacksam över det man kan göra och inte sörja över det man INTE kan göra.

Och ordet normal, existerar det ens?

Färgstark...

...är hösten! Inte alls grå och trist som många hävdar!

Färgstark med underbara barnbarn som stormade in med glada miner och full fart i går eftermiddag. Små armar runt ens hals och närkontakt så att hjärtat svämmar över av kärlek (även om det var lite väl mycket närkontakt under natten, med små fötter i ansiktet och i magen och minimalt med plats att ligga på!)

Och trots hällregnet hela natten och ända till barnen blev hämtade på eftermiddagen idag, så har tiden gått snabbt, med fotbollsträning, lek, syprojekt och plätt-stekning.

När vi blev ensamma och regnet upphört tog maken och jag en långpromenad. Och jag tänker att hösten måste vara den vackraste av årstider!! Jag hävdar bestämt att landskapet är som en impressionistisk målning.

På slut-tampen av promenaden kom regnet tillbaka och det var så skönt att komma hem och sätta sig i en varm bastu. 

Nu smakar en kall öl gott och köttgrytan som jag gjorde i fredags står redo att bara värmas. 

Den är också färg- OCH smak-stark, fylld med olikfärgade paprikor och massor av chili.

Margarita-vitt vin-rött te

Blev biblioteksbesök innan jag cyklade hem och blandade till varsin Margarita till maken och mig. Jag sippade på min samtidigt som jag lagade till söndagens köttgryta. Maken satt vid köksbordet och berättade om sin dag.

Tog ett bad.

Hällde upp varsitt glas vitt vin lagom till den rimmade torsken lades upp på tallriken tillsammans med jordärtskockspuré, kantareller, ärtor och brynt smör.

Bryggde rött te som vi avnjöt tillsammans med Skavlan.

Helgstarten är inte lika vild som för 40 år sedan......

Och imorgon ägnar vi oss åt barnbarn. Återkommer söndag!

Godnatt!

En frustrerad idrottslärare beklagade sig på lunchrasten idag över en elev som i tid och otid kom till honom med gliringar av olika slag. Så svårt att hantera!
Sen kom vi att prata om gamla tiders idrottslärare och hur det var, och den ena efter andra kollegan hade bedrövliga berättelser om eget upplevda idrottslektioner. Allt ifrån hån och militanta  övningar till rapp och slag.
Men nu har det nästan gått till överdrift åt andra hållet. En idrottslärare måste akta sig för att t ex hjälpa till vid volter och kullerbyttor, så att inte kroppskontakt leder till kränkning. En lärare får också vara försiktig med sina ord, och får inte heller ta ifrån eleven saker utan lov.
En tidsresa med ytterligheter! Galet!!

Galet trött har jag varit två morgnar efter varann, när alarmet går vill jag bara ligga kvar och fortsätta sova. Det är väl oktobermörkret som blir mer och mer kompakt i kombination med att jag varit uppe någon timme längre ett tag. Jag har ju så mycket roligt att göra! Igår blev det t om för sent att skriva blogg.
Därför ska jag ändra på det och gå till sängs tidigare ikväll!

Jag skulle inte ha något emot det.......

 

Så blev det mitten av oktober, och nu tänker jag att det är dags att starta med min vintersäsongsfrukost!  Dvs havregrynsgröt med lingonsylt, leverpastejsknäcke och en kanna svart te med honung och mjölk. Det känns som en grundad start på dagen!

Jag är som bäst på frukost. Lunchen blir sällan av och middagen äter jag för sent och för mycket. Men det är skönt att få känna sig nyttig och nöjd en gång om dagen i alla fall.

Jag känner mig för övrigt nöjd av flera orsaker i kväll. Äntligen har jag vävt klart och klippt ned min väv med disktrasor i lin. Den är också krympt i tvättmaskinen och väntar nu på att klippas isär och kantsys.

Min poncho i alpacka, lin och med glaspärlor är färdigstickad, blockad och ihopsydd. Provat den ikväll, och den är riktigt varm, mjuk och skön.

Mitt broderi-projekt inför nästa års almanacka är i full gång, och det är så roligt att brodera fritt igen.

Ett stick-projekt är uppstartat, liksom ett sy-projekt. Och så har jag börjat planera för nästa väv. Vävstolen får inte stå tom för länge! 

Det ena föder det andra och jag får liksom nya idéer hela tiden, det är så roligt att hålla på. Egentligen vill jag vara hemma på heltid och syssla med mina hantverksintressen.

Ändå reagerade jag lite smått förolämpat, när två oberoende bekanta på ICA Maxi idag kom fram och förnumstigt sa; -Jaha du, det är tisdag igen!

Dom syftade på att alla pensionärer får 5 % rabatt på tisdagar!

Jag var tydlig med att direkt tala om att jag faktiskt bara råkar sluta tidigt från jobbet på tisdagar. Någon pensionärsrabatt får jag inte ännu. 

Även om jag inte skulle ha något emot det......

Allt bygger på gjorda val!

Vi gör många val under ett liv.

Ibland blir det rätt men ibland blir det fel. Vad är det som gör att vi har så svårt för att ändra på det som blivit fel? Är det p g a bekvämlighet och minsta motståndets lag? Är det av rädsla för ansträngning och obekväma beslut? Är det en rädsla för att såra? Men vem sårar vi om vi inte följer vårt hjärta? Oss själva! Och i längden även andra runtomkring oss, eftersom vi i princip lever med en lögn.

Tänk på det!

Fullmåne-söndag

Ikväll är det fullmåne. Den hänger på himlavalvet och lyser så stark och klar, och jag känner lite olust. Kanske är det bara för att det är slut på helgen och jag står inför en tung-arbetad måndag, eller så är det något annat.
Igår natt, strax efter midnatt, cyklade vi hem från goda vänner efter en trevlig kväll med god mat och rikligt med vin, och då lyste månen upp vår väg så vänligt.

Och vänlig har hela dagen varit! Vi har vandrat längs med Upplandsleden en bit, i Skattmansöådalen. Solen sken på vackra höstfärger och landskapet var så vackert. Vi hade kaffetermos med och kunde sitta länge och njuta i solen. Vi talade om att när vi blir pensionärer, kunna göra långa vandringar och bilfärder i höstlandskap.
 -Om din rygg och dina knän håller, sa maken. -Klart allt kommer hålla, svarade jag.

Men vad vet man?

Bara om detta nu. Att fullmånen hänger på himlavalvet, och imorgon börjar en ny vecka.

Trevlig helg

Kom hem från jobbet och hela hallen var belamrad med kartonger! Maken höll på att sortera prylar från sin f d jobb-lokal. Hittills har allt stått i garaget, men nu när det börjar bli kalla nätter så vill vi kunna köra in bilen. Förutom väggskåp och små bord så var det lådor med porslin, glas, tavlor, lampor och andra elektriska armaturer, ljus och ljusstakar, vaser mm.
Till en början var jag med och tyckte, men det blev ändå så att det som maken var tveksam om hamnade i en kartong som skulle upp på vinden och benämndes till: "Om vi får tag på en sommarstuga". Alltså där hamnade allt möjligt.
Jag ledsnade tillslut och korkade upp en flaska Cremant. Sen la jag mig i badet och maken fick fortsätta plocka, bäst han ville.
Jag njöt av det varma badvattnet, försökte sortera dagens händelser i huvudet samtidigt som jag försökte känna in att det var helg-ledigt. Sonen ringde och vi talades vid. Sen kom maken in och fyllde på mitt glas, det kändes trevligt.
Vartefter fredagskvällen led, så slappnade jag av allt mer. De flesta av prylarna är sorterade. Det betyder visserligen att förråden här hemma börja bågna, men det går ändå hyfsat bra att ta sig fram mellan rummen.
Tänk så mycket prylar det blir genom åren. Vad hände med "less is more".......
Men nu njuter jag av att det är fredag och helg-ledigt. I morgon kväll ska vi på middagsbjudning, så jag återkommer söndag.
Trevlig helg!

If it costs you your peace, it´s too expensive!

Varje morgon när jag läser tidningen till frukosten så tänker jag efteråt varför? ! I stort som smått så är det ju faktiskt mest om elände det skrivs, och det kickar inte direkt igång en med god energi.  Krig, olyckor, miljöförstöring, rån, mord, skjutningar, politiska oenigheter, ekonomisk brottslighet, naturkatastrofer, våldtäkter, klotter osv i all oändlighet. Varför börja dagen med sådant egentligen?
Har tagit upp med maken om att vi kanske ska göra oss av med dagstidningen, men för honom är det otänkbart. Man måste hålla sig allmänbildad, hävdar han, och pratar istället om att skaffa en till dagstidning när han går i pension.
Vem säger att man måste hålla sig allmänbildad? Varför? Blir man en lyckligare person då? Smartare? Men vem bestämmer om man är smart eller inte? Och på vilket sätt ?

Sånt där funderade jag över när jag en halvtimme senare tog mig över gärdena i Hågadalen till jobbet. Dimman låg som en grå fuktig filt över landskapet och det var magiskt vackert.

Jag tar hellre in sådant som är vackert och vänligt och ger goda energier.

Det kanske t om är det som är meningen med livet....

Att kunna skänka små överraskningar till medmänniskor i vardagen, känns värdefullt. Just med betoning på små, för de är egentligen de mest värdefulla. De där som kommer helt oväntat, när man minst av allt anar något. När man kanske som mest av allt behöver lite bekräftelse eller uppskattning.

Det behöver inte kosta så mycket pengar, det kan t om vara helt gratis, det viktiga är handlingen i att bry sig om. I att visa kärlek och uppskattning.

Det kanske t om är det som är meningen med livet......

Drömmar-Saknad-Möten

Ja vad ska man tro? När man drömmer så att det känns verkligt, och drömmen sitter kvar när man vaknar!?!
I natt drömde jag om min moster Inga, som varit död i flera år. Men i drömmen var hon i allra högsta grad levande.
Hon stod med sin klut runt håret (som hon alltid hade när hon skulle till ladugården)i  en blommig klänning bredvid vedspisen. Och vedspis hade dom i huset till slutet av 70-talet. Där stod hon och sjöng och gjorde grimaser och var så glad.
Så jag vaknade glad, med bara en gnutta vemod, över att det var en dröm.
Ikväll har jag suttit och googlat på vad den drömmen kan betyda. Så vitt jag får fram, så är det ren och skär saknad. Och visst saknar jag!!
Så många av de människor som inte längre finns med oss, saknar jag. Så många som man nu som vuxen skulle vilja prata med och ställa alla de frågor man aldrig visste att man hade som barn.
Men det går ju inte.
Kanske vill drömmen säga mig något annat? Något om att tänka på att ta vara på de människor som lever nu. Inte glömma bort alla viktiga mänskliga möten innan det är försent. Ta vara på stunderna och de tillfällen vi har att umgås.
Och jag gjorde faktiskt en möjlighet till ett sådant möte idag. Hoppas att den personen jag bjöd in tackar ja!

Pustar ut när måndagen är slut!

Alltså lite så här känner jag mig kl 17 på måndagar!
Då har jag, fr kl 8 på morgonen, haft min klass med 30 elever på sk mentorstid, därefter fyra dubbelpass på raken varav de två sista passen är med extra krävande grupper, och därefter har vi ämnesmöte där vi läser in en bok om digitalisering i slöjdämnet och diskuterar ett kapitel i taget.
Sen är jag mer eller mindre död.....
Och resten av veckan känns som en västanfläkt i jämförelse, även om både onsdag och fredag har många lektionspass.
Men veckorna går snabbt, det återstår faktiskt bara 10 måndagar av den här terminen, sen kommer vårterminen att ha ett lite annorlunda schema, så det är bara att bita ihop och kämpa på.

Det jag saknar är att inte få röra mig som jag vill, eftersom träningen blir som en ventil för jobbiga dagar. När man tränar får man ut sin frustration och tröttheten försvinner och ersätts av endorfiner som skänker lyckohormoner. Men när jag cyklade hem över gärdet så drog jag in den kyliga luften i lungorna och tittade mot horisonten där molnen hängde blygrå mot öster och solen stod lågt i väster och kastade guld över åkrarna. Att vila ögonen på naturens omväxlande skådespel och färgprakt skänker också frid och ökar lyckohormonerna, och det får vara gott nog för tillfället!

Frieri på Kanelbullens dag!

I fredags kväll, precis när yngsta barnbarnet var nattat och jag var på väg in i duschen ropade maken på mig - Kom hit!  Jag trodde, bråkdelen av en sekund, att något hemskt hänt. Men det var något alldeles, alldeles underbart!!

Dottern och pojkvännen Face-timade och visade upp sina händer!

När dottern kommit från jobbet och kört in bilen på gården, brann marschaller på grindstolparna. Hon klev ur, till väntande pojkvännen och utbrast; - Vad fint!, när han pekade neråt trädgården, där massor av marschaller brann, uppställda dels runt huset, och dels som en allé ner i trädgården. Dottern följde gången för att i slutet  finna ett fång rosor och en flaska champagne på kylning. Sen friade han!

Och några timmar tidigare hade han tydligen ringt till maken och anhållit om vår dotters hand! Maken hade lovat att inget säga. 

Alltså jag dog en smula!

Sen upptog det där frieriet resten av natten!

Och natten bestod av många vaktimmar!

Först för att jag inte kunde somna. Ändå la jag mig med barnbarnet kl 21, lillebror somnade redan kl 19 och låg i en resesäng, medan de 3-åringen och jag låg i en dubbelsäng bredvid.

När jag äntligen kände det som att jag var på väg in i drömlandet, då vaknade 9-månaders bebisen med värsta hostan och jag tog upp honom och han fick ligga mot mitt bröst. Efter trekvart började han bajsa. Jag bytte blöja och satt med honom i famnen till han somnade 02.15. Hörde klockan slå halvtre, men sen måtte jag somnat. För att vakna 04.45 av att  bebisen började sparka på sängväggarna, jollra högt och glatt och tycka att det var dags att kliva upp.

Jo tack, nog fick jag "fånga dagen" alltid.....

Barnen blev hämtade av sina föräldrar och maken och jag tog bilen och hämtade upp min syster för att sedan bila till Stockholm. 

Vi fick en riktig höjdar-eftermiddag! Först varsitt glas vin på en bar, därefter en super-föreställning på Scala-teatern med Sissela Kyla. Tänkvärt, otroligt bra och galet roligt! För att inte tala om intensiva 80 minuter som gick så fort!  Jag säger bara; gå och se den om du har möjlighet!

Sen hade vi bokat bord på Tutto Bello, en liten italiensk kvarterskrog i Tegnérlunden.

Och så dagen idag!

Vi tog oss ut i skogen redan vid 9-tiden för att tillbringa förmiddagen med svampkorgarna på armen.

Och så mycket svamp vi fann!!

Eftermiddagen ägnades åt rensning.

Däremellan passade vi barnbarn och hund en sväng, när föräldrarna skulle på radhusvisning.

Och nu har vi avslutat den här helgen med skön bastu och god middag, där vi gjorde en riktigt smakrik svampsås till mört kött och hasselbackspotatis. Och korkade upp en Bordeaux som inte gick av för hackor.

Och jag är fortfarande euforisk över frieriet!

Tröst-äta

Den tid som blir över när jag idkar "aktiv vila" istället för att gå på träning (räknat ut att det är 5-6 timmar i veckan) ägnar jag åt att laga mat, baka och äta. Varje vardagmiddag blir som en helgmiddag. Jag häller upp ett glas vin, sätter på musik och lägger ner lite extra omsorg på matlagningen. Det är en väldigt trevlig sysselsättning.
Men alltså HALLÅ, det håller inte. Att ersätta träning med att äta! Var ska detta sluta liksom?

Jag kommer att få börja väga mig på det här viset.......

(Och med det sagt, gjorde jag ett uppehåll i skrivandet för att äta knäckig äppelkaka med vaniljssås till kvällsteet....)

Nåväl, det får vara på det viset ett tag framöver. Kalla det tröst-äta....

Imorgon är det fredag och vi ska ha barnbarnen här över natten.

På lördag åker vi till Stockholm för att roa oss.

Återkommer här på söndag.

Livet går sin gilla gång....

...... fast igår var första dagen maken var på plats på sin nya arbetsplats, en ganska stor omställning med nya lokaler och nya arbetskamrater, nya rutiner och nya arbetstider, efter 21 år som egen.

För dottern i Dalarna så var det hennes första arbetsdag på sin nya arbetsplats. Hon har fått ett vikariat på Leksands kommun som HR-assistent, mer mot utbildningen som personalvetare än jobbet hon hittills haft på kundtjänst på Clas Ohlsson.

Själv tragglar jag på som textillärare, och jag önskar inget annat, mer än att jag börjar se fram emot att få gå i pension!  (När jag läser det nerskrivet, så kan jag egentligen inte fatta mina ord. Hur är det möjligt att jag räknar ner till pensionen??!!)

Men som jag alltid tjatar om: Dagen idag den är min! Nu är nu och varje dag är värd att tas vara på!

Lite så blev temat till nästa års almanacks-omslag som jag skissade upp och tog fram material till nu ikväll!

Det är den typen av projekt som "lyfter livet" för mig!

Sista kvartalet

Har just suttit och tittat på ett You Tube-klipp #last90days-challenge. Amerikanskt så det förslog, men tydligen så är det jättemånga följare, och det har pågått ett antal år, just under sista kvartalet.
På sätt och vis inte så dumt. Att starta upp något motivationsfrämjande när ett år är påväg att ta slut, istället för som vanligast är, när ett år startar. När vi går in i den mörkare årstiden, så är det ju ganska lätt att bli lite låg.
Själv satte jag ju upp ordet ENERGI som ord för resten av året. Det tyckte jag gick bra ända till det blev ett fysiskt bakslag igen med knät. För fysiska bakslag gör mig låg och tär på energin. Det vet jag inte riktigt hur jag ska komma ifrån. Har skickat min frågeställning till en personlig coach som jobbar med Attraktionslagen, få se om jag kan få några nya ingångsvinklar att jobba med som gagnar mig.

Ett energiflöde för mig är i alla fall att arbeta praktiskt!
Och det är ju inte jättelångt till jul! (Även om jag bad eleverna i dag att sluta spela julmusik-tror inte att jag pallar det i tre månader!!)

Det här har jag åstadkommit i eftermiddag, och det ena brukar ju ge det andra, så nu har jag nya jul-idéer som jag ska ta tag i!

Fast nu ska jag göra som den lilla korsstygnsbroderade sköldpaddan; SOVA!!