Lite ledsen och lite glad

Att ångra tjänar ingenting till. Ändå är det en sak jag verkligen ångrar..

Precis på dagen idag, för elva år sedan, så dog min pappa. Jag hann aldrig upp till sjukhuset. Jag satt hos frisören, och skulle åkt upp efteråt, men jag hann inte.
Hade varit uppe någon dag innan och då sett honom i ett riktigt dåligt tillstånd. Förvirrad, halvnaken, sittandes i en rullstol på väg ut i korridoren. Han verkade inte känna igen mig och jag fick hämta sjukhuspersonal att hjälpa honom tillbaka till sängen. Det tyckte han inte alls om och han kämpade emot-han var så stark-så tre vårdare fick ta i. Jag satt bredvid och grät, och när han äntligen var i säng höll jag och smekte hans hand, och han somnade. Det är mitt sista minne av pappa.
Och det jag ångrar, är att jag inte åkte upp och tog farväl av honom när han var iordninggjord och hade fått frid. Men jag tordes inte då. Jag kan idag inte förstå vad jag var rädd för.
Det gör mig lite ledsen att tänka på.

Något trevligare att tänka på är att jag imorgon efter jobbet, ska ta tåget ner till Göteborg. Ska fira äldsta dottern som fyller år på lördag.

Och något annat som får mig att le, är den här bilden som jag hittade igår, när jag letade kiltbilder.

Enda kruxet är att vi i år bestämt att inte ha några julklappar till oss vuxna.

Men jag undrar om jag kan övertala maken att klä sig i kilt......