Det behöver inte vara gott för att det är dyrt!

I det bleka gryningsljuset gick jag ut i trädgården, med makens stora kängor och hans täckjacka över min morgonrock, för att fylla på fågelautomaterna. Sedan viltfågelblandningen tog slut och vi övergick till skalade solroskärnor-som var betydligt dyrare- behöver vi bara fylla på varannan dag. Dom verkar inte lika förtjusta i dessa frön.
Det kanske är som för mig, ostron är dyrt och exklusivt, men jag är inte särskilt förtjust i det.
Då äter jag hellre burgare.
Som jag faktiskt gjorde ikväll, på nyöppnade Saluhallen.

Jag cyklade ner direkt efter jobbet för att uträtta några ärenden, sedan hade jag stämt träff med en god vän. Blev lite tidig, så jag beställde ett glas rött och satte mig vid de vackra fönstren och skrev kort. Supermysig miljö, och maten var helt ok.
I den kyliga, svarta kvällen hade vi sedan sällskap hemåt; uppför universitetsbacken, över kyrkogården, genom Ekeby mot Flogsta där våra vägar skildes. Hon fortsatte mot Stenhagen och jag skyndade in i stugvärmen.