Härliga hundar!

Så är det en hund mindre i huset.

 

Medan son och sonhustru åkte på en minibröllopsresa till London, har deras hund Massimo fått bo hos oss. Han är stark som en björn, skuttig som Tiger i Nalle Puh, skäller så man får klena nerver och fiser så man måste vädra hela huset. Men han är alldeles, alldeles underbar! Så söt och gosig och faktiskt en riktig fegis. Han är rädd för allt. Tyvärr artar det sig ibland så att han plötsligt kan göra utfall mot en cyklist, skidåkare eller gångtrafikant som passerar, och vi har skrämt upp åtskilliga stackare dessa dagar. Vi får hoppas att det är något som går att träna bort.
Dotterns lilla vovve är ju också en liten fegis och kan börja skälla högt och gällt om hon blir rädd. Dock är det inte lika många som blir rädda för henne, som för Massimo. Hon blir mer utskrattad, stackarn. Inget vidare för självförtroendet det inte!
Hundar har verkligen olika personligheter dom med! Har varit spännande att få lämna och hämta på hunddagiset, och jag har blivit lite kompis med några andra hundar där. Och så får man sköna promenader, även om det inte lockar att gå ut på kvällen när man börjar bli lite trött, det är becksvart ute, termometern visar på minus fem grader och snön yr runt husknuten. Men efteråt är det ju så skönt! Ikväll blev det lite extra lång promenad, eftersom vi lämnade hem Massimo och kom precis samtidigt som det nygifta paret anlände med taxi från Arlanda.
Som jag längtade efter hund, då jag var tolv-tretton och framåt!! Nu känner jag mig ändå rätt nöjd, jag har fått hundar runt omkring mig, men slipper ha fullt ansvar för någon!