Mellan...

Jag heter Maria i mellannamn,  undrar egentligen varför?! Idag har jag haft namnsdag! Min äldste bror ringde faktiskt och gratulerade. Det var trevligt!

Annars har dagen passerat som en gråtrist mellandag med tvättning, städning, handling, bakning, sängklädningsbyten, matlagning, räkningsbetalning.

Och så en trevlig promenad med dotter, vovve och barnbarn.

Och en supergod Moussaka som förde tankarna till Grekland och längtan om att resa dit någon gång  igen. Tänker på den härliga vandringsveckan maken och jag gjorde på Kreta då jag fyllde 50.

Nu är jag i mellanålder...

Och imorgon börjar Mars!

Charmfaktor

Varje kväll innan sängdags, sitter jag en stund med min broderiläxa. Det tar tid att brodera, och det är en del av charmen med det! Dessvärre ser det ut som att jag måste ta upp mitt-delen på mitt broderi. Ca 8-10 timmars arbete. Jag är inte nöjd. Men jag känner att det är också en del av charmen. Tror inte maken tycker att det är lika charmigt, eftersom jag lagt hans skrivbord vid fönstret, i beslag. Mitt syrum är ju ockuperat och det är så skönt att ha allt ligga framme, så han får nog stå ut en stund till.

Har ändå gjort en paus ikväll och satt vid tv:n för första gången på veckor. Det var premiärprogrammet av "Let´s dance", och jag tycker det är så himla roligt att titta på. När jag ser det undrar jag varför jag inte blev professionell dansare, istället för syslöjdsfröken?!  Fast å andra sidan, när jag kommer in i en blomsterbutik, undrar jag alltid varför jag inte blev florist istället för syslöjdsfröken?!

Men som syslöjdsfröken får man så mycket annat "spännande" att rodda i..... Idag har jag t ex fått rådda i ett problem med elever som försöker få administratörbefogenheter på skolnätet.
Tack och lov att det är helg nu!!

I väntans tider

I väntans tider går sonhustrun. Lite drygt två månader kvar till förlossning med fogar som är i upplösningstillstånd. Plötsligt kan hon bara skrika rakt ut, då har hon liksom fastnat i en position och kan knappt komma loss.

I väntans tider fick jag sitta på lunchen då jag ringde försäkringskassans kundcenter och hamnade med könummer 149!! Det gick dock på 25 minuter och så fick jag framföra mitt ärende om att jag vill ta ut VAB-dagar för barnbarnets räkning. Ungefär två dagar i veckan kommer jag att vara hemma för "vård av barn", sonen arbetar ju ofta helg och är då ledig 1-2 vardagar. Det kommer att bli ett pusslande för att få det att gå ihop, Kommer  att få förbereda och efterarbeta med de klasser som (förhoppningsvis) får vikarie, men det får gå.

I väntans tider går också lilla vovven, som borde börjat löpa för länge sen. Det känns som att hon haft pms hur länge som helst. Hon är gnällig och rastlös om dagarna. Kan väl kanske också bero på att matte numera är borta väldigt mycket pga jobb och på konkurrensen på uppmärksamhet från lilla barnbarnet, som dessutom ofta vill störa henne när hon ligger i sin hundkorg och vilar.

Men nu väntar jag inte en sekund till på att krypa i säng!

Kära dagbok

Arbetsdag med lektioner och konferens och så satt jag kvar och fixade lite på First Class. Det är forumet på nätet som folkhögskolorna använder sig av och där jag redovisar mina läxuppgifter från broderikursen och samtidigt ger feedback på andras arbeten. Att jag satt kvar och gjorde det på jobbet, beror på att vi skulle ha syjunta hemma hos en som bor alldeles nära skolan, och det kändes onödigt att bara åka hem och vända.
Jag hade med ett av mina läxarbeten och jobbade på innan fikat. Fikat har en förmåga att bli längre och längre för var gång vi ses!
Kom hem strax efter tio och satte mig och pratade med sonhustrun som varit på läkarbesök idag, hon har besvärlig foglossning och läkaren vill att hon avlastar sig med kryckor, men eftersom hon domnar i handlederna ska hon även få skenor för underarmarna. Så fick hon värktabletter på recept, men dom tänker hon inte hämta ut, säjer hon.  Hon får inte lyfta och gå bara korta sträckor utan belastning, dvs inte dra någon barnvagn eller dylikt.
Inget vidare ljust läge när man har en ett-åring som pockar på uppmärksamhet hela tiden!
Imorgon ska jag på medarbetarsamtal och tänker berätta att jag funderar på att bli farmor på heltid framöver. Sonen kan ju inte sjukskriva sig, eftersom han just tillträtt ett vikariat som butikschef! Får se hur min chef reagerar, men för mig har alltid familjen haft prio ett!
Maken som varit på tandläkarhögskolan i Huddinge, kom hem strax efter mig och stöp genast i säng, han snarkar redan.
Dottern hade lagt sig och jag satt en stund och pratade med henne och gosade med lilla vovven.
Och nu är det tyst i hela huset och även jag tänker krypa ner under täcket! God natt!
Detta blev som en gammaldags dagboksanteckning.....

Vardagens små glädjestunder

Det är väl kontrasterna i livet som gör det så fascinerande, eller......

Förra måndagen och tisdagen njöt jag på spa, den här måndagen och tisdagen är jag tillbaka i jobbvardagen. Det är kontraster! Om det är fascinerande....... nja......

Det är här vardagens små glädjestunder får grävas fram och dammas av!

Som att min cykel fått en ny kedja, så jag slipper trampa luft och får lov att stanna för att haka på kedjan, med oljiga fingrar som följd, minst 3-4 ggr i varje riktning påväg till och från jobbet.

Som att jag var på tebjudning hos en f d kollega igår eftermiddag.

Som att barnbarnet faktiskt tycker så väldigt bra om sin farmor, att han grät när jag gick till jobbet i morse.

Som att jag fysiskt fick avreagera mig på spinning efter ett vidrigt lektionspass (där bl a en elev proppade byxorna fulla med vadd för att "få en större kuk" och en annan kastade ut en kamrats lovikkanystan ur fönstret).

Som att jag gjorde semlor till kvällsfikat.

Som att nätanslutningen fungerar igen, så att jag kan sitta här och skriva.

Det är sådana små glädjestunder som kan göra att livet ändå känns helt ok.

Och som ett citat av Per Olov Enqvist jag läste på instagramsidan renpoesi igår;

En dag ska vi dö. Men alla andra dagar ska vi leva.

Peptalk

Oavsett vad som händer runt omkring dig - kom ihåg att det är din egen tolkning som skapar dina reaktioner. Försök inte förändra andra människor, det är helt meningslöst. Förändra din egen tolkning av andra människor, eftersom det alltid är tolkningen som ger dig en positiv eller negativ känsla. Det är vanligare att kasta bort sin energi på en önskan om ett bättre liv, än att verkligen göra något av denna önskan. Alla människor föds med unika gåvor, men väldigt få av oss utvecklar dessa gåvor till något riktigt stort. Fokusera på ditt unika syfte och sträva hela tiden framåt. Gör aktiva val som gynnar ditt syfte. Även små förändringar i rätt riktning skapar stora förändringar på sikt. Acceptera det som är just nu och sluta ödsla energi på att förbanna verkligheten. Genom att göra varje val till en medveten handling blir du inte slav under yttre omständigheter.
                                                          (läst på www.mentalkraftab.se)

Jag går vidare!

Det är ledsamt att man ska behöva bli så besviken på någon man trott varit så nära! Men nu har jag blivit djupt besviken tre gånger under ett antal år och jag tänker inte ta mera. Jag har försvarat det sagda orden med olika anledningar tidigare, men nu känner jag att jag inte längre vill försvara.
Jag går vidare.

Resumé över dagarna i Göteborg

Tillbaka i Uppsala efter fem fantastiska dagar i Göteborg hos min älskade dotter Karin! Tiden har flugit fram och jag kan nästan inte fatta att jag faktiskt varit där, nu när jag sitter med babymonitorn i knät. Kom nämligen hem till att vara barnvakt, hade lovat det redan innan jag åkte, eftersom son föräldrarna är bjudna på 30-årsfest ikväll/natt. Det är hostigt och oroligt, så jag får springa ner i källaren och trösta och stryka över ryggen, med jämna mellanrum.

Men en kort resumé över mina dagar i Göteborg, hade jag tänkt försöka få till här;

 

Vi började med två härliga spa-dagar på Arken Spa. Visade sig vara ett av de bästa spa-anläggningarna jag varit på. Det var smakfullt inrett med många små rum och olika avdelningar, baserade på de fyra elementen. Vi låg t ex på varma stenar i vackra kopparkärl, vi badade först varm citrongräsångbastu, därefter torr kanelbastu för att avsluta i isbastu där temperaturen var minus fyra grader och man skrubbade kroppen med isbitar. Det fanns bubbelbad och varma bassänger utomhus, en inomhusträdgård, fotbad med utsikt mot havet, himmelssängar, mörkerterapirum och min favorit

 

 

ljusterapirummet, där allt var vitt med ett klart ljus. Här satt jag vid ett par tillfällen och broderade. Vi gick på riktigt bra pass; Dynamic Flow, Pilates och Yin Yoga. Vi åt och drack som drottningar och njöt i fulla drag! Två dygn som gav total avkoppling och samtidigt blev en energikick. Avslutade våra dygn med varsina behandlingar som var jättesköna. Dottern tog en Aromamassage med kurbad och jag tog en Detoxkur med lerinpackning, ansiktsbehandling och massage. Det var riktigt svårt att lämna denna "skyddade värld" och bege sig ut i verkligheten igen, men onsdag, tidig eftermiddag, var vi tvungna.
Det blev spårvagn hem till lägenheten i Örgryte där vi efter matinköp bakade semlor och kokade soppa, kvällen avslutades med den svenska filmen "Hallonbåtsflyktingen".

Torsdagen blev det Delsjön runt. Ett vackert naturreservat med promenadstigar, alldeles nära där dottern bor. Vi gick 1,3 mil i rask takt!  Gott med lunch efter det och så var det dags för dottern att bege sig på anställningsintervju för ett sommarjobb som guide på Paddan-båtarna. Vilket är väldigt roligt, eftersom hon redan vid sin första resa till Göteborg, vid 8 års ålder, såg detta som ett drömjobb. Att få sitta på båten och berätta om olika platser efter vägen, och samtidigt ha en burk Coca-cola bredvid sig, det var himmelriket, enligt henne. Så nu återstår att hålla tummarna för att hon får det! Vi sågs efter intervjun  för ett glas vin, i Gothia Towers, på 23 våningen. Extra festligt eftersom det var fyrverkeri över stan just ikväll.
Idag hann vi bara äta frukost tillsammans, ta spårvagnen ner på stan för en kaffe, innan mitt tåg gick tillbaka till Uppsala.

Och nu har jag vyssjat hostigt barnbarn i två timmar och överlämnar till föräldrarna som kom hem. Klockan hann bli kvart i två, så nu säjer jag god natt!

Imorgon drar jag söderut!!

Väskan är packad och imorgon drar jag söderut.
Dock inte så långt söderut som förra sportlovet, när vi drog till Malaga, nej, det här året nöjer jag mig med Göteborg. Ska hälsa på äldsta dottern i fem dagar. Bl a  ska vi lyxa på spa ett par dagar.
Den yngsta dottern vill också, men eftersom hon nu har fått jobb och inte har ledigt, så går det helt enkelt inte. Dessutom har faktiskt hon och jag varit på spa två år efter varandra utan storasyster. Men det gills inte, säjer yngsta dottern, för då var samtidigt storasyster på långresor. Ena året Australien, andra året Asien. Sonen la sig i konversationen och menade att han aldrig någonsin blivit bjuden på spa av sin mamma.....
Hur ska man någonsin kunna vara hundraprocentigt rättvis??

Dagen har bjudit på ett underbart vårvinterväder. Jag tog barnbarnet och vovven och gick ut på förmiddagen. Det blev pulkaåkning och så lekparken. En fröjd att sätta honom i en gunga, han tjöt av skratt!!
På eftermiddagen fick vi fikagäster, som hjälpte till att äta upp den fantastiska Allahjärtansdagstårtan från igår.
Jag tog också itu med att plantera om blommor och sätta skott på pelargonerna.
Maken kom hem från Malmö, där han varit över helgen, och så samlades hela skaran till söndagsmiddag.

Imorgon ringer väckarklockan 05.45 - och tänk att jag såååå ser fram emot det!!

Mer alla hjärtans dag än någonsin!

Valentines day, eller Alla Hjärtans Dag, är för mig ett tämligen nytt påfund. Maken och jag har t ex aldrig någonsin uppmärksammat denna dag, det har varit "träffsdag", förlovningsdag och bröllopsdag som firats. Men sedan ett antal år tillbaka, verkar det bli större och större. En handlarnas möjlighet att tjäna lite extra kosing, såklart.
Det började redan i morse, med att sonen skulle fixa små överraskningar till sin Annika, så jag tog barnbarnet och lilla vovven ut på en morgonpromenad.
Därefter tillbringade jag dagen på Älvsjö-mässan och "Syfestivalen", tillsammans med en kollega och en f d kollega. Ja, så var det några tusen andra tanter förstås. Fick med mig lite broderigarn och en yllekjol.
När jag kom hem så hade jag fått blombud! En bukett med 40 stycken röda tulpaner och texten: "Be my valentine? Inget namn, ingen signatur, ingen hint överhuvudtaget, om VEM det kommer ifrån.
På vardagsrumsbordet stod nästa bukett med fantastiska tulpaner och ett kort från Annika, hon hade dessutom gjort marängbottnar. Och på bilden ser man vad det blev av dom!
Nu ligger jag till säng, med magen i fyra hörn, och ska försöka smälta tårtan, och sova!

Lär oss att leva för de levande!

 

 

Hjälp oss i vår sorg, och lär oss att leva för de levande, den tid vi har kvar!

 

Hon sa så, prästen i Årdala Kyrka idag, när min kära moster Inga begravdes.

Det var en fin ceremoni, vacker musik och bra tal från prästen, Jag blev dock mer berörd än jag trott. Det kom upp så många minnesbilder och jag tänkte på min mammas begravning och allt som är bakom oss.

 

Moster Inga blev 88 år, precis som min mormor Tekla och som min mamma Eva.

Kan man hoppas på det för egen del tro?

 

Jag känner mig känslomässigt utmattad, men innan sängen ska jag lyssna till denna vackra;

Den framfördes i kyrkan idag

 

http://youtu.be/k0s9OBza0FM

 

 

Balance is something you create!

 

Och just nu känner jag mig väldigt välbalanserad! Nybadad och insmord, harmonisk efter kvällens yogapass och med vetskapen att jag nu inte behöver tänka på skolan förrän om tio dagar. Det är visserligen arbetsdag imorgon, men jag har tjänstledigt, eftersom vi ska på min mosters  begravning.

Jag tror nog att jag är ganska bra på att få balans i mitt liv.  Försöker sova lagom mycket, äta varierad och nyttig kost, njuta om jag äter och dricker lite onyttigt, skratta, beröra, röra på mig, blir bättre och bättre på att inte oroa mig, inte ta åt mig av dumheter, vara tacksam för saker osv.
Men visst får jag jobba på det ibland, när jag t ex faller i gnällfällan om jobbrelaterade saker. Har ju bestämt att så länge jag inte gör något åt saken och byter jobb, eller slutar, så ska jag inte gnälla över saker som har med jobbet att göra heller. Gnälliga människor är så fruktansvärt tråkiga, och det vill jag ju inte vara!

På yogan var jag i balans i Kråkan, en kort, kort stund idag. Däremot gick det sämre med Örnen, där var jag tvungen att ha tårna kvar i golvet.

Men som sagt, det är jag själv som skapar balans!!

Hundens horoskop

Det kinesiska nyåret infaller idag, och jag roade mig med att läsa horoskopet för år 2015. Jag är född i Hundens år.
Det står att jag är en hårt arbetande perfektionist med öga för detaljer. Nja, stämmer väl sisådär......
Jag kommer med största sannolikhet att få ett glädjefyllt år med högst prioritet på familjeliv, kärleksliv och ekonomi. Det låter väl bra!
Jag kommer att åka på nöjesresor och knyta nya kontakter! Så roligt!
Det är troligt att jag blir befordrad! Å nej, jag vill varken bli förstelärare eller rektor...
Jag avråds från att ta impulsiva beslut! Äsch då, jag som har haft som mål att bli mer spontan...

Dessutom står det att jag inte bör ha någon relation med fåret, det blir inte bra. Maken är född i fåret, som också är årets horoskopdjur......

Ja, ja kanske ska man ta allt med "en nypa salt"?!

Fick i alla fall bra utdelning efter ett spontant mail jag skickade till rektor och biträdande rektor igår. Vi skulle ge respons på läromedelsbudgeten, som var det sista vår avgående rektor gjorde innan hon lämnade skolan. Den var katastrofal! Vi fick vår budget sänkt från 50 kronor per termin och elev, till 16 kronor per termin och elev. Och då ska den summan dessutom täcka in symaskinsreparationer och abonnemang av slöjdprogram på dator. Först trodde vi att det var fel, men när vi ombads lämna respons via mail förstod vi att det var ett seriöst förslag.  Jag skrev ett ganska långt mail med en rätt kylig men saklig ton rakt igenom.
Idag på niornas lektion kom både biträdande rektor och rektor upp och titta runt i klassrummet och pratade med eleverna och med mig om vad vi gjorde, och sen bad dom att få tala med mig i enrum. Nja, det får bli kort, sa jag , eftersom jag hade fullt upp på lektionen. Ja, en sekund, lovade dom.
Dom påstod att det måste vara något fel på budgeten, att den inte skulle innefatta material, så ombads jag skriva ner exakt elevantal från de olika "skoldelar" som har slöjd hos oss, så skulle dom se över förslaget.

Vi får väl se vad som händer. Men i alla fall, så var väl det ngt spontant som ändå hade något gott med sig?!

Den där känslan....

.... när det inte blev som man trott. På ett positivt sätt!!
Tisdagar är min värsta jobbdag. Har åtta lektioner på raken. På förmiddagen två fulla grupper, en årskurs åtta och en årskurs sjua, med trevliga men osjälvständiga och pratglada, högljudda elever. Efter lunch har jag en liten grupp med blandade årskurser, bestående av sex pojkar och en flicka, där två av pojkarna får mig att, efter bara en liten stund, se rött.  Dom går i liten grupp av en särskild anledning, men jag har bra kontakt med alla utom de här två pojkarna. Här når jag överhuvud taget inte fram och deras beteende och dåliga attityd lockar fram mitt sämsta humör! Den här dubbellektionen hinner mycket otrevligheter hända. Sedan de sista två lektionerna som är elevens val, blandat årskurs åtta och nio. Vi håller på till klockan 16, och där har jag en elev som alltid vill jobba över. Positivt såklart, men inte självklart att jag ställer upp, efter den här långa dagen.
Så när alarmet går på tisdagmorgnar, brukar jag ligga kvar och dra mig både fem och tio minuter.

Men idag blev det alltså inte som jag trott!
Första dubbellektionen jobbade nästan hela klassen otroligt självständigt och koncentrerat. Andra  dubbellektionen var knappt halva klassen borta, sjuka och lediga, riktigt manfall. Alltså fanns det gott om tid att hjälpa de elever som var kvar, och allt flöt på lugnt och behagligt. Efter lunch, med lilla gruppen, dök först bara flickan och assistenten upp. Det hade varit en incident med eld på förmiddagen, så klassläraren skulle prata med pojkarna en och en. Dom började droppa in en efter en med tio minuters mellanrum. Två av pojkarna hade blivit hemskickade och alla utom en skötte sig bra. Den som inte skötte sig bra fick assistenten ett utbrott på, medan jag hjälpte en annan och inte behövde lägga mig i.  Och så sista passet där vi hade riktigt trevligt, eleverna och jag, och flickan jobbade bara över fem minuter idag.
Till råga på allt så stod solen fortfarande på himlen då vi slutade, det var ljust och fågelkvitter och jag kände att jag hade ork och energi kvar till kvällen!

"Den där känslan" är alltså väldigt behaglig!

Och nästa tisdag är det sportlov!!

Hur kan man INTE VETA vem Ingemar Stenmark är??!!

På middagen berättade jag exalterad att Ingemar Stenmark ska ställa upp i Let´s Dance, danstävlingen i tv 4, den här säsongen.
Yngsta dottern tittade upp, smått ointresserad, och sa; -Vem är Ingemar Stenmark?
Herregud, jag blev nästan upprörd! Hur kan man inte veta vem Ingemar Stenmark är??!!
Maken och jag tittade på varandra, och så insåg vi båda att Ingemars storhetstid var på 70-talet, dryga 25 år innan dottern föddes......

Märklig tanke, allt stort som hände är totalt ointressant för våra ungdomar, dom har inga kopplingar till hur det var. Hur allt stannade upp, när Ingemar körde,  hur alla samlades runt tv-apparaterna. 

Lite senare, vid disken, sökte jag på spotify upp gamla låtar från barndomen, bara för att göra en riktig nostalgifrossa.
Jokkmokks Jokke med Gulligullan

 

Thore Skogman med Plättlaggen

 

 

 

Nåväl, det var väl inte direkt några "stora händelser", men en del av min uppväxt, och totalt ointressant för den yngre generationen!

Vinden i ryggen, solen i ansiket...

 

... skön temperatur och perfekt skidföre!!
Längdskidor i Hågadalen och mot Hammarskog, tillsammans med maken och äldste sonen.
Tja, tillsammans och tillsammans..... Männen skidade så mycket snabbare än jag och låg ständigt flera 100 meter före. Det gjorde inget, jag skidade på i min egen takt och bara njöt!

Fick förhoppningsvis en liten dos av D-vitamin på naturlig väg och massor av endorfiner.
Det här bådar gott inför sista arbetsveckan före sportlovet. Nu räknar vi bara ner.

Och avslutar veckan med en film som ger hjärtklappning "Unknown", så här på sena söndagskvällen!

 

Spänningar i luften och kalas

Husmorstipset; innan du stryker linnedukarna; stänk dom fuktiga och stoppa in dom i frysen ett par timmar!
Gick superlätt att få släta fina dukar efter den förbehandlingen! Det var min bästa vän från Norge som tipsade mig, förra helgen!
Det var ju bröllop då. Idag var det 1-årskalas.

Och idag kände jag så igen mig, ifrån för sisådär 30 år sedan!
Hur man hade skapat sig en bild över hur perfekt det skulle vara. Första barnet fyller ett år, vi har bjudit hem folk och förväntas ha färdigt med fikat, pottan, dukning och själv är man nyduschad, finklädd och lagom avslappnad!
Verkligheten blir en annan;
Pappan vill se en viktig fotbollsmatch, mamman gör tårtor. Det ska dukas för 16 personer, bäras stolar, strykas dukar, vikas servetter, tas fram ljus, pyntas med ballonger och serpentiner. Det ska kylas dricka, fixas något salt tilltugg och så ska de vardagliga rutinerna med ett-åringen skötas.
Vaniljkrämen bränns i kastrullen, tårtfyllningen flyter ut, grädden blir för hårt vispad och grynar sig, födelsedagsbarnet vaknar lite för tidigt från middagsslummern och är lite smågrinig, mamman hinner inte göra sig iordning förrän första gästerna börjar anlända, fotbollen står på och alla manliga gäster bänkar sig plötsligt vid teven.
Stämningen är lite spänd!

Men det blev kalas, ett härligt kalas med sång och hurra-rop. Med paketöppning och smaskigt fika. Och huvudpersonen gillade skarpt all uppståndelsen och alla paketen som han fick öppna själv.

Efter kalaset  tog jag  med mig vovven på promenad till kyrkogården och tände ljus i minneslunden för pappa Arne, som skulle fyllt 94 år idag. Å, vad han skulle älskat lille Eric 1 år!!

Stickat

Jag har haft stickningar på gång sedan i somras.
Det började med den första "Pytt i panna-sjalen" då vi var på semester i Hunnebostrand, sen fortsatte det med ytterligare två sådana sjalar, fast i olika garn.  Alla dessa sjalar blev till julklappar, men jag blev så förtjust i synnerhet i den blå, att jag tänker sticka mig en sådan till mig själv. Och så blev det fyra par tofflor till äldsta dottern.  På bilden är de två senaste, som jag tog ur tvättmaskinen ikväll. De två första fick äldsta dottern i julklapp. Dom har så kallt på golvet, i sin källarlägenhet i Göteborg, så jag kom på att det vore bra att ha några gäst-tofflor i hallen, så att folk fick ha varma fötter, medan dom var på besök. Dottern ska alltså få även dessa par, jag ska ta med dom när jag åker till Göteborg.

 

Det är nu vetenskapligt bevisat att stickning har en lugnande inverkan på utövaren, så stickning är faktiskt nästan som en form av yoga.

Och med det fortsätter Februari att vara fridfull!!

Fridfull februari

Ringde till äldsta dottern nu ikväll. Idag var hon nämligen på intervju på Liseberg, för ett sommarjobb. Hon berättade att 7 500 människor sökt till 5-600 platser. 1200 hade kallats till intervju. Vilka mängder med människor, och vilket jobb att intervjua och ta ut de bäst lämpade. I mitten på Mars räknade man med att lämna besked, så nu är det bara att hålla tummarna!

Yogapass ikväll! Så skönt och välbehagligt!!

 

Och jag kunde faktiskt lyfta båda fötterna, en kort stund, i Kråkans position!!

Härliga hundar!

Så är det en hund mindre i huset.

 

Medan son och sonhustru åkte på en minibröllopsresa till London, har deras hund Massimo fått bo hos oss. Han är stark som en björn, skuttig som Tiger i Nalle Puh, skäller så man får klena nerver och fiser så man måste vädra hela huset. Men han är alldeles, alldeles underbar! Så söt och gosig och faktiskt en riktig fegis. Han är rädd för allt. Tyvärr artar det sig ibland så att han plötsligt kan göra utfall mot en cyklist, skidåkare eller gångtrafikant som passerar, och vi har skrämt upp åtskilliga stackare dessa dagar. Vi får hoppas att det är något som går att träna bort.
Dotterns lilla vovve är ju också en liten fegis och kan börja skälla högt och gällt om hon blir rädd. Dock är det inte lika många som blir rädda för henne, som för Massimo. Hon blir mer utskrattad, stackarn. Inget vidare för självförtroendet det inte!
Hundar har verkligen olika personligheter dom med! Har varit spännande att få lämna och hämta på hunddagiset, och jag har blivit lite kompis med några andra hundar där. Och så får man sköna promenader, även om det inte lockar att gå ut på kvällen när man börjar bli lite trött, det är becksvart ute, termometern visar på minus fem grader och snön yr runt husknuten. Men efteråt är det ju så skönt! Ikväll blev det lite extra lång promenad, eftersom vi lämnade hem Massimo och kom precis samtidigt som det nygifta paret anlände med taxi från Arlanda.
Som jag längtade efter hund, då jag var tolv-tretton och framåt!! Nu känner jag mig ändå rätt nöjd, jag har fått hundar runt omkring mig, men slipper ha fullt ansvar för någon!

Födelsedagspresenten

Nu har jag färdigställt 1-årspresenten till barnbarnet. Tänk att det har gått ett helt år sedan han föddes! På fredag är den stora dagen, men vi ska fira med kalas på lördag istället, då pappan är ledig och det kan komma lite gäster.
Såklart måste barnet få något hemknåpat av farmor! Knyckte idén av min svåger och svägerska som till sina barnbarn gett en pärm med fotografier på sig själva, sitt hus, sin bil osv. Som en väldigt personlig bilderbok.
Ville göra pärmen lite extra fin och personlig, så jag sydde ett omslag, och en räv fick pryda det. När pappan, dvs yngste sonen, var liten, satte en förskolefröken upp en bild på en rävunge på hans klädhylla. Hon tyckte att det fanns en sådan likhet mellan den lilla söta rävungen och vår Johan! 

Nu är det bara att fylla pärmen med laminerade bilder, så kan Eric själv bläddra och titta. Blir spännande att se om den uppskattas!

Bröllopet kvar i mina tankar!

 

Har man nu råkat hamna i en familj där mamman/svärmodern är textilnörd så får man räkna med hemgjorda gåvor.

Egentligen var vår gemensamma gåva ett bidrag till bröllopet, men jag måste såklart få ge något som jag knåpat ihop.

Av någon anledning tycker jag kuddar är bra bröllopsgåvor, det har jag gjort och gett till flera nygifta, trolovade eller förlovade. Den här gången skrev jag ut foton på tyg och sydde ihop med lappteknik och frihandsquiltning. På baksidan sitter bilder med Paris-tema, ifall dom tröttnar på att se sig själva, är det bara att vända på kuddarna.

 

 

 Så här fina blev de minimuffins som min blivande sonhustru Annika, dekorerade till brunchen!

 

Även en brud måste kissa då och då! Här får vackra bruden Madeleine hjälp av sina brudtärnor, med att hålla upp allt rysch och pysch i brudklänningen från toastolen!

Bröllop, brunch och baksmälla!

En magisk dag igår. Gustav och Madeleine fick varandra och dom fick sitt vinterbröllop. Vinter med besked, eftersom snön fullkomligt vräkte ner.

En så fin vigselceremoni i Helga Trefaldighetskyrkan. Alla våra fyra vackra barn var med vid altaret. Döttrarna var tärnor, en son brudgum och en marskalk som också läste bibeltext. Vacker musik och stora ord från prästen. Inte ett öga var torrt. I varje fall inte makens och mina!

 

 

Utanför fortsatte snön vräka ner men det skymningsgrå ljuset lystes upp av sprakande tomtebloss!

 

Fina festen hölls i de ståtliga lokalerna i Norrlands Nationshus. Fantastisk fest, så välorganiserad och rolig. Äldsta dottern agerade tillsammans med en annan tjej, toastmadame, och det gjorde dom fantastiskt bra, så allt flöt på och sittningen på fyra-fem timmar flög fram med trolleriunderhållning till cellospel och mängder av roliga, bra tal! Själv hade jag skrivit text med kloka ord inför äktenskapet, till melodin "Folk och rövare i Kamomilla stad", i refrängen bytta jag ut "men annars så tar vi så lite vi kan både Kasper och Jesper och Jonatan" mot "men annars så gör ni så gott som ni kan både Gustav och Madde och Massimo!"  Tack vare att min duktiga bror kompade på piano, lät det riktigt bra när alla klämde i.

Så var det bröllopstårta, brudvals och dans halva natten. Det var fullt ös och så vansinnigt roligt!

 

Somnade in vid fyra för att vakna två timmar senare med en lätt huvudvärk...... Kunde inte somna om, utan låg och upplevde hela bröllopet i minnet om och om igen.

Klockan åtta steg jag upp och gick ut och gjorde snögubbar i trädgården. Grannen kom ut för att hämta tidningen och funderade om jag stod och lekte alldeles för mig själv....

 

Vi hjälptes åt att färdigställa brunchen för 26 gäster som började välla in halvtolv. Det blev högljutt, glatt och intensivt i drygt två timmar. Sedan skjutsades brudparet till Arlanda för en minibröllopsresa till London. När de övriga gästerna droppat av och vi röjt undan, satt vi och halvslöade i soffan. Vi hade övernattningsgäster från Norge som skulle skjutsas till Arlanda senare på kvällen.

Och nu ska vi väl försöka krypa ur vår bröllopsbubbla och återgå till vardagen. Om vi nu vill det.....