När jag cyklade hem i vinterkylan i eftermiddags blev jag så sugen på att baka kakor! Sagt och gjort, efter att ha bytt om och satt på en tvättmaskin blandade jag ingredienser till småkakor och vispade ihop en morotskaka. Jag hade ju inte ätit sedan lunch så det slank en hel del smet i munnen. Intalade mej själv att; "-Man blir aldrig för gammal för att slicka kaksmet!" Nu luktar det gott i hela huset och jag sitter och äter nyttigare rotfrukts- och korvgryta. Kvällen tänker jag ägna åt att mangla lakan-och lite senare dricka te och smaka på det nybakade tillsammans med familjen!

Att säga rätt!

Jag vill så gärna säga rätt sak i rätt stund. Komma med kloka råd, tröstande och lugnande ord, kreativa ideér, uppmuntrande tillrop, positiva infallsvinklar osv. Visst lyckas jag med det ibland, men ofta låter jag mitt eget humör ta kommandot. Det händer när jag hamnar tillsammans med människor som gnäller och klagar över saker och ting. Tyvärr känns det som man alltför ofta stöter ihop med sådana människor. Det liksom suger min energi och jag blir till sinnesstämningen lätt vresig och jag hör mej själv säga fel saker. Alltför ofta svarar jag med samma mynt; dvs hittar något själv att gnälla över. Då tycker jag riktigt illa om mej själv!! I grund och botten anser jag mej vara en rätt positiv person, som försöker se ljust på det mesta här i livet. Och i mitt dagliga arbete får jag ständigt "trolla" med orden. När man arbetar med ungdomar som ofta är väldigt egocentrerade och säjer rakt ut vad dom anser om saker och ting så gäller det att "ha tungan rätt i munnen" och formulera sej "rätt"för att få dom "med på tåget". Men som med det mesta här i livet blir man bättre ju mer man tränar, så det är väl bara att kämpa på och tänka sej för innan man öppnar munnen. Och att försöka undvika "energitjuvarna", egentligen är det dom själva som far mest illa av sitt gnäll!

Kvalitetstid!

En skön långpromenad i solen och en fika vid köksbordet med äldsta dottern och efter det hämtade jag upp äldste sonen och vi var i en blombutik, på IKEA och på Citygross för lite inköp och småprat. Det kallar jag kvalitetstid; att få umgås med sina barn.
Så lyckligt lottad jag är som faktiskt har fått fyra stycken så fantastiska människor. Först känslan av att bära dom, känna sparkar, höra hjärtljud inne i sin egen mage. Sedan förlossningarna-det absolut mäktigaste jag någonsin varit med om. Och den totala lyckan när det lilla livet läggs till ens bröst, alldeles röd och kladdig. Sedan dagarna direkt efter. Det är nog den tid som jag verkligen, verkligen levt så precis i nuet. Sen få följa deras uppväxt.
Fast allt det där var ju några år sedan!
Nu njuter jag istället av mina fyra vuxna barn och gläds åt att få dela deras tid ibland. Fascineras av att dom sinsemellan är så olika. Det är så spännande att se vad dom väljer att göra med sina liv!!
Och nu blir det mer kvalitetstid, efter ett tufft spinningpass ska jag bada bastu tillsammans med maken som just kommit hem från skridskoisen. Sedan blir det lite brödbak och en god söndagsmiddag. Och snipp, snapp, snut-så var den här helgen slut!

That`s what friends are for....

Imorse låg jag och drog mej i sängen (en av mina favoritsysselsättningar) och filosoferade över livet. Jag provade att be en sväng, har en behjärtansvärd sak just nu som gäller en mej närstående person som jag inte kan släppa ur mina tankar, men det kändes lite konstigt att ligga där med knäppta händer och mumla. Min äldsta dotter bodde i Alabama, USA ett år, och den familjen bad stup i kvarten för allt möjligt. Jag kunde tycka att det lät lite fint, när man berättade om något tungt så sa dom helt enkelt till en; -jag ska be för dej! Som en snabbfix liksom. Kanske funkar det inte riktigt så, men man kan väl få drömma. Apropå drömma, så har jag en "drömlista". Det har jag läst att man ska ha! Och så ska man revidera den med jämna mellanrum och kolla, har det blivit uppfyllt? Nehej. Vill jag fortfarande få det uppfyllt? Nää! Alltså, man kan vilja olika saker vid olika tillfällen i livet och då kan man drömma om det och skriva det på sin drömlista. Men sen är det inte säkert att man fortfarande vill det efter ett halvår, och då kan man stryka det från sin lista och fortfarande vara nöjd. Andra saker ser man till att uppfylla. Jag började skriva min lista samma år jag fyllde 50 år. En hel del som stod på den listan har jag sett till att det gått i uppfyllelse, en del har jag strukit, en del har jag kvar, en del kommer till. Just i morse när jag kollade var jag ganska nöjd, jag har sett till att få en sak uppfylld i år och det var inget jag ville stryka, inget som kom till ännu.
Dagen har varit bra och avslutades förträffligt alldeles nyss när två av våra goda vänner åkte hem, vi har haft en jättetrevlig kväll tillsammans med prat och skratt, god mat och gott vin!

Jag vill också....

Hallå där! Vart tog min ljuva ungdom vägen? Ikväll stod mina vackra döttrar och sminkade sig och provade kläder till hög musik. Den yngsta skulle ut och äta med sina tjejkompisar, den äldsta skulle ut med sina kompisar på nation (för första gången). Jag stampade med foten och kved; -JAG VILL OCKSÅ VARA 19 ÅR OCH GÅ UT OCH DANSA!! Vart försvann den tiden?? Nuförtiden är det mjukisbyxor, rödvin och Skavlan som gäller. Herregud SÅ TRÅKIGT!! Kan faktiskt komma ihåg att jag tänkte det om mina föräldrar; -Hur kan dom bara sitta där och dra ut på middagen och prata, prata. Så ska jag aldrig bli! Nähä, och hur blev det?! Precis som mina föräldrar. Ikväll har jag suttit kvar länge vid middagsbordet och pratat med min make. Nu har han satt sej vid "På spåret", och jag diskar upp lite, fixar ett par "Irish coffea" och väntar in Skavlan. (Men jag måste väl medge att det är ändå rätt OK).

Prioritering

Igår på mötet på jobbet fick vi till uppgift att skriva en lokal pedagogisk planering, på en mall utgiven av Uppsala kommun. Den skulle skickas till ngn skolutvecklingsadress nu på fredag. Egentligen ska dessa pedagogiska planeringar skrivas in direkt i ett dataprogram men justeringar ska göras i detta så det är inte färdigt ännu. Alltså skulle vi skriva på en mall, för hand och lämna in med en dags varsel. Denna mall ska sedan inte användas eftersom alla kommer att bli ålagda att använda dataprogrammet.
Ibland undrar jag varför vi gör saker!! På vilket sätt tillför detta något som gör mitt dagliga arbete bättre? Jag skriver omdömen till samtliga elever två ggr per år, jag skriver informationsbrev till föräldrarna i min klass varje månad, jag skriver åtgärdsprogram till elever som inte uppfyller målen, jag dokumenterar och betygsätter elevernas arbeten, jag skriver planeringar med målbeskrivningar och betygskriterier. Jag skriver och skriver, jag arkiverar och arkiverar, det blir papper och papper.
Men idag fick jag nog! Nehej, jag tänker inte skriva någon planering på en mall som sedan inte ska användas. Jag väljer att göra något som kommer min undervisning praktiskt till gagn!
Alltså ägnade jag min undervisningsfria tid mitt på dagen till att varpa! En mattväv och en löparväv. Jag hann t om förskeda och göra iordning för pådragning i bägge vävstolarna. Och så nöjd jag kände mej efteråt. Här fick jag något som verkligen kan användas direkt. Jag SÅG VAD JAG ÅSTADKOMMIT!! Sååååå mycket skönare än att producera ännu ett papper att lägga i högen!

Ljuset är påväg tillbaka!

Idag kl 15.50 när jag släckte lysrörslamporna i lektionssalen för att springa iväg på möte i personalrummet såg jag det! Det svagt, kalla, blå ljuset som gjorde att det inte blev becksvart i salen trots att jag släckt lamporna! Och jag blev så glad-nu kommer det att märkas aningen mer för varje vecka att det återkommer. Det gör inget att det är kallt och snö bara ljuset återvänder, det ger energi och kraft!!

Finns det vita lögner?

Jag är nog en otroligt naiv och blågögd person. Jag tror nämligen på allt vad alla säjer. Tyvärr förstår jag dock att alla människor inte alltid talar sanning. Sådant kan göra mig fruktansvärt frustrerad.
Två exempel från den här dagen; några elever har plötsligt börjat lukta väldigt mycket cigarettrök, och ofta kommer dom ngr minuter försent till lektioner och just då luktar dom extra mycket rök. Idag tog jag dessa elever åt sidan och frågade dom om dom börjat röka. Men alla tre tittade på mig med de mest oskyldiga anleten och förklarade att det var deras kompisar på fritiden som rökte och att röken faktiskt satt kvar i kläderna. -Nej då, sa en elev, jag har kontrakt med mina föräldrar om att jag inte ska röka. -Nehej, vad konstigt, sa jag och kände mig nästan dum som anklagat dom, fast jag någonstans kände att dom inte var ärliga. Men dom rodnade ju inte ens....
Exempel två, ett möte förra terminen med föräldrar som ville flytta sitt barn till vår skola för att dom inte fick tillräcklig information från den skola barnet gick i nu. Eleven började och idag satt jag i möte med två lärare från den avgivande skolan och fick reda på att eleven och föräldrarna haft dubbla elevvårdskonferenser varje termin, dubbla utvecklingssamtal samt att klassföreståndaren varje vecka mailat hem information från elevens alla lärare om hur just den veckan gått i 1 1/2 år!! Men föräldrarna verkade ju så trovärdiga. Eller hade dom inte förstått informationen som gick hem?
Sådant där sätter griller i mitt huvud och jag kan inte riktigt sluta tänka på situationerna. Tror man faktiskt att man inte riktigt ljuger? Eller tycker man inte att det spelar någon roll?
Hoola Bandolas låt "Vem i hela världen kan man lita på"? dyker upp i mitt huvud.
Nej bättre då med den elev som kom och kramade mig när jag stod och gjorde mjölpasta till afrikansk batik och sa;-Jag behöver en kram för jag mår inte riktigt bra? -Jaså varför då, sa jag, har du sovit dåligt och har ont i huvudet? -Nää, jag mår jätteilla, har ont i magen och det känns som jag behöver kräkas!
Där snackar vi ärlighet!

Textila utsmyckningar

Jag arbetar på grundskolan med elever i åldrarna 13-17 år och undervisar i ämnet textilslöjd. Ett populärt ämne, de allra flesta lyckas hitta något att göra som de tycker är skoj.
Alldeles nyligen har vi gjort "grupparbeten" för att smycka ut trapphallarna på bägge sidor om textilslöjdssalarna. Här ovan ser ni resultaten!
Överst hänger "Kråkfåglarna" ett arbete av elever från särskolan, var och en fick sy en fågel i vadmal och sätta fast en näbb i plåt och två klädnypor som fötter (ide´n fick jag från sidan "365 saker du kan slöjda").
På de tre nedersta bilderna är det elever från årskurs 7 och 9 som jobbat. Sjuorna fick väva in trasor på hönsnät som jag böjt till och niorna fick sy ansikten i uppstoppade "strumpbyxbollar". Vi kallade skapelsen för "Flygfärdiga, färgstarka, fantastiska" som vår nye biträdande rektor satt som en passande devis för eleverna på vår skola!

Lång, lat (?) söndag

Ååå vad jag älskar sådana här söndagar. Jag sover ut länge och när jag slår upp ögonen vet jag att inget alls väntar! Lång lugn frukost tillsammans med maken och så lite tvättstugeplock innan äldsta dottern frågar om vi inte ska gå en långpromenad. Vi tar en tur och pratar om ditt och datt och så hem och fika. Sen grottade jag ner mej vid symaskinen och tog itu med lagningshögen som legat där länge samtidigt lyssnade jag på radio. Halvfem var det dags för ett spinningpass på Friskis&Svettis och därefter lite spakänsla i badrummet. Och nu spotifymusik, ett glas vin och matlagning. Sen blir det en lång skön familjemiddag där vi diskuterar veckans händelser. Kanske något tv-program och så dags att krypa isäng. Nöjd och belåten över att jag har det så otroligt bra!!!

Släkten är bäst!!

Tänk vad roligt det är att träffa nära och kära! Ikväll har min svåger och svägerska varit hos oss på fondue. Det är så mysigt och enkelt att umgås med människor som man har "gemensam historia" med!! Så mycket minnen man delat genom åren! Och nu är vi äldst, undrar om våra barn kommer att ha samma känsla när dom är äldst?? Men DET hoppas jag dröjer, jag vill vara äldst i många, många år till!

Rimfrost

När jag cyklade till jobbet i förmiddags låg hela landskapet vackert täckt av rimfrost. Kom då att tänka på en planch av ett textilkonstverk av Ela Monssen som jag har hemma. Där står orden: Tar du opp i dig det onda du möter var dag så vissnar du. Gör du något för att se det goda, kan du en dag komma till att blomstra
Jag ville inte att gårdagens humör skulle komma tillbaka när jag kom till jobbet så jag tänkte på dessa ord medan jag cyklade. Och tänk att det fungerade-har haft en toppendag på jobbet. Alla elever har varit så glada och positiva, jag har haft fantastiska lektionspass med flitigt arbetande elever som småpratat och myst. (Nåja, en sprallig 15-åring smet ifrån sista lektionen, men lite svinn får man räkna med). Jag hann t om köpa 2 par skor på arbetstid.( Det kommer alltid en firma och säljer skor vår och höst).
Och nu sitter jag här i köket med ett glas vin och lyssnar på musik och väntar på att kycklingen jag lagt i marinad ska bli färdig att träs på spett och grillas. Jag blomstrar! Och ikväll får jag titta på Skavlan, det kan inte bli mycket bättre!!!

Varför vänta på din tid när du ständigt har den inom dig?

Tänk vad ilska suger energi ur mig. Och ilska föder liksom ilska. Har jag blivit irriterad och sur över något på jobbet, så blir det lätt att känslan sitter kvar och jag blir irriterad och sur lättare igen. För det mesta så rinner allt av mig och jag tror mig ha ganska bra tålamod-blir väldigt sällan öppet arg. Men så kommer en sådan där dag när någon elev gör något dumt, retar någon genom att säja något nedlåtande, kastar skräp på marken fast papperskorgen är 3 m bort, rispar med en sax i bordet eller klottrar, går upp en hel grupp ungdomar på Hemköp och snattar, spottar på golvet som städerskan just skurat, springer ut från lektionen för att snacka med en elev som går förbi på skolgården, struntar totalt i att lyssna när jag går igenom något för att sedan kräva att jag ska hjälpa bara honom/henne och surt snäsa -"du hjälper bara alla andra" osv listan kan göras längre. Idag var en sådan dag och jag var totalt slut i huvudet på eftermiddagen.
Skönt då att få ta ut sig i fysisk aktivitet på Friskis&Svettis!
Och skönt att läsa en sådan mening som rubriken här. Finns på en sida som heter Allenergi.
Och nu i köket med Tommy Körberg som sjunger Brel via Spotify, och champinjonerna som puttrar i stekpannan så börjar jag så smått tina upp igen!
Ta vara på din tid, akta den väl för nu är det din stund på jorden!!

Orkide´frossa

Lunch idag bestod av ett skivstångspass och jösses vad jobbigt det var. Har gjort ett ganska långt uppehåll från mycket träning pga en trasslande rygg, men nu skiter jag i värken och tränar på, ska bara dra ner lite på antal ggr/v.
Hade tid att åka hem och duscha innan jag skulle tillbaks till jobbet igen och  då svängde jag förbi blomsteraffären och plockade på mej 5 st vackra orkideer och 20  tulpaner. Den här perioden på året behöver iaf jag blommor i mitt hem. Nu njuter jag av alla mina vackra blommor. Jag som för 20 år sedan inte alls tyckte om orkideer, då ville jag bara ha "mormorsblommor", tyckte det passade mej bättre och att orkideer var "för tjusiga". Kanske är det latheten som slagit till på äldre dagar, eftersom orkideer är så lättskötta, står så himla länge med sina vackra blommor och ibland t om blommar om fast man glömmer bort dem bakom gardinerna. Jag har helt slutat plantera om och beskära krukväxter, det är ju så billigt att man lika bra kan kasta och köpa nytt, om det inte är ngt alldeles speciellt. Jag har faktiskt en novemberkaktus som är mitt skötebarn, den fick min äldste son när han slutade lekis av en mycket speciell lekskolefröken som inte längre finns i livet. Men blomman har vuxit sig stor och blommar vackert varje höst.
Ikväll blir det syjunta hos en kollega som gått i pension-det brukar vara väldigt trevligt med mycket prat om allt möjligt, te-drickande och så lite handarbete.

Mat är så gott!!!

Gud vad jag älskar att äta middag! Första tuggan med alla smaker som blandas i gommen-mmm, jag njuter. Helst skulle jag ta ett glas vin till maten så gott som varje dag, men jag har bestämt att spara det till helgerna, om det inte är något alldeles speciellt. Det blir extra gott om man inte dricker jämt inbillar jag mej!
Lunchen kan dock göra detsamma, iallafall när jag jobbar. Miljön och stressen på jobbet gör att jag sedan en tid tillbaka dricker en proteindryck med linfröolja i, möjligen tar jag en frukt och en kopp kaffe också. Men hemma så njuter jag först av att laga maten och sedan att inta den, då kan jag koppla av och ta det lugnt. Äter gärna lite senare också, då har man liksom kommit till ro.
Idag blev det en riktigt pepparstark, tomat och olivsås med salamibitar och lök till penne. Mums!

En död räv

När jag cyklade till jobbet i morse passerade jag en död räv. Den låg i diket på gärdet mellan Flogsta och Eriksberg, lätt översnöad. Hade den blivit påkörd eller plötsligt fått hjärtsvikt? Den såg så hel ut där den låg. Lite sorgligt var det allt.
Måndagar är min kortaste arbetsdag och har därför blivit min veckohandlingsdag. När barnen var små började jag skriva veckomatsedel och så handlade jag efter den och det räckte med ett besök i mataffären per vecka. Det är bekvämt tycker jag. På så sätt behöver man aldrig fundera vad man vill ha när man kommer hem från jobbet hungrig, utan det är bara att sätta igång och laga. Till saken hör att jag tycker det är både roligt och avkopplande att laga mat.
Idag blev det strömmingsflundror med potatismos, det är så himla gott!
Snart ska jag byta om och åka på yoga, en av mina favorityogaledare har äntligen kommit tillbaks efter sin mammaledighet. Tyvärr har hon inga morgonpass som jag tyckte var så härligt förut, men ett kvällspass är bättre än inget pass alls. Det blir skönt att sen komma hem och duscha, dricka en kopp te och virka några varv. Jag vill gärna hinna handarbeta lite varje dag för att känna mig hel och tillfredsställd-alla har vi ju våra laster!

Ack du bleka, vackra januarisol!

Maken ville att jag skulle följa med på långfärdsskridskotur på Dalälven idag. Bara det att dom går upp så okristligt tidigt på söndagsmorgnarna och blir borta hela dagen, så jag tackade nej, sov till halvnio och låg kvar i sängen och läste. Håller på med en jättebra bok; "Högre än alla himlar" av Louise Boije af Gennäs, rekommenderas!
Vid frukostbordet ångrade jag ändå att jag inte följt med, den bleka januarisolen lyste vackert och det var alldeles vindstilla. Precis då ringde min äldste son och var skridskosugen och med en hast fick jag plocka ihop all utrustning, brygga kaffe och plocka upp honom i bilen och så for vi till Fjällnora där vi slöt upp med några av hans vänner som också var där-tillsammans med massor av annat folk. Isen var så fin, alldeles blank, med bara lite, lite snö här och var. Det var underbart att dra iväg med långa skridskoskär på den svarta isen med den vackra, bleka januarisolen som knappt orkade upp över grantopparna. Perfekta förutsättningar och vi skrinnade runt hela sjön innan vi slöt upp med Gustavs goda vänner och drack kaffe vid lägerelden.
Nu ska jag sätta surdegsbröd på jäsning och dra iväg på ett spinningpass. Efter dusch är det lagom att baka ut limporna och medan dom jäser ska jag laga moussaka till middag. Det blir en perfekt avslutning på en perfekt dag!

Lördagsfrid

Vaknade i morse av en ljuvlig kaffedoft! Jag älskar den morgondoften, trots att jag aldrig dricker kaffe till frukost. Maken höll på att göra matsäck och packa skridskoryggsäck för att ge sig ut på rek-tur med friluftsfrämjandet inför morgondagens ledarledda turer.
Själv låg jag kvar i sängen tills jag såg att det började ljusna ute då jag pallrade mig ner i köket och åt frukost och drack chai-te och läste tidning.
Dagen fortsatte med städning, det var riktigt längesedan jag gjorde det. Veckorna före jul behövde yngsta dottern extrapengar så då var det hon som stod för städningen. Jag tycker faktiskt att det är rätt trivsamt göra, man hinner tänka bra när man går där med dammtrasan och dammsugaren.
Mitt på dagen cyklade jag ner på stan för att fixa till mina naglar med något som heter shellak. Jag trodde att det var båtfernissa, men det finns tydligen som nagelförstärkning också. Har en nagel som alltid spricker den här kalla årstiden och nu har jag bestämt att unna mig att göra något åt det. På hemvägen hade jag sällskap med äldsta dottern som varit och städat på tandvårdsvinden, sin pappas jobb. Vi gick hem i snålblåsten och gräddade våfflor och drack kaffe.
Gick på Friskis&Svettis och löste nytt årskort och passade på att delta i ett "core-pass".
Efter dusch har jag nu satt igång med middagen, följer ett recept från systembolagets hemsida. Där finns massor av bra recepttips med vinförslag därtill. Man kan söka på ett vin man redan har hemma och hitta passande recept, eller så söker man efter goda recept innan man åker och handlar.
Nu brinner det ljus på flera ställen i huset och jag har satt på en cd med Norah Jones så lördagsfriden har infunnit sig och jag bara njuter av livet just nu!

Fredagen den trettonde....

Jag älskar fredagsmorgnar! Klockradion går på strax efter kl 06.00 och jag stiger upp och sätter på mej myskläder och tar bilen till Gottsundabadet. Simmar i bara några lampors sken och till lugn musik mina 50 längder bröstsim, sen in i bastun där jag gör några yoga/stretch-övningar innan dusch. Sen åker jag hem och lagar till smoothie, kokar ägg, sätter på tevatten och brer ett par smörgåsar och så blir det en lång, lugn frukoststund med tidningen! Det inger en skön helgkänsla innan det är dags att åka och jobba 6 lektioner.

Introducerade idag ett nytt arbetsområde för särskoleklasserna. Vi ska sy vykort så att jag kan få in fritt broderi i undervisningen. För mej är textilslöjd ett stort smörgåsbord av olika typer av textila tekniker, jag tror att varje elev ska kunna hitta något som dom kan få bli duktiga på och förhoppningsvis tycka är roligt.
Eleverna fick börja med att skissa upp två förslag på kort-innan hade vi pratat om olika typer av kort och deras fantasi var stor. Det blev påsk-, födelsedags-, allahjärtansdags- och tackkort med olika motiv. En del av eleverna hann välja tyg och föra över sin bild. Sen ska vi spänna upp i ramar så att det går lättare att hålla tyget spänt. Man väljer stygn efter förmåga och större partier kan man även få trycka med schablon om man vill ha en annan färg. Jag lägger upp bilder på färdigt resultat här på bloggen!

När klockan var halvfem cyklade jag hemåt i stark motvind med snöflingor virvlande i luften. Jag har lagt en flaska vin på kylning och nu ska jag plocka bort allt julpynt; det är ju tjugonda knut idag! Tänker laga lax med pressad potatis och ädelostsås till middag. Sen blir det Skavlan och virkning ikväll-jag håller på att virka små studenter till vårens examensuppvaktningar! Vet att det är en stund dit-men jag har några stycken att göra så det är bra att börja i tid!

Min mamma dog för 1 1/2 år sedan och hon pratade de sista åren om att hon så gärna ville bjuda sina barn med familjer på en resa. Hon köpte trisslotter och hoppades på vinst, i övrigt sparade hon och gnetade för att få vardagen att gå ihop på sin ynka lilla pension. Unnade sig aldrig något för egen del. Hon sydde om och lagade kläder, hon åt på sprucket porslin-lät det nya och hela vara till gäster, hon tog tillvara på allt; snörstumpar, presentpapper, diskade ur plastpåsar och förpackningar och återanvände till att frysa in bär och frukt  som hon plockat och bröd som hon bakade själv. Jag tänker att hon var miljömedveten utan att vara medveten om det!
När hon dog och vi sålde huset fick vi en summa pengar som jag och mina tre syskon fördelade mellan oss. Så fel och konstigt det kändes med dessa pengar som jag så lättvindligt fick fast det vara mamma som borde fått göra något roligt för sig själv med dem!
Men det var då jag bestämde att göra det som hon velat, nämligen att göra en resa.  Så jag bokade två veckor i Thailand för hela min familj (7 personer) och för tre dagar kom vi hem därifrån. Vi fick fira in det nya året tillsammans och när jag såg alla dessa vackra lyktor som tändes och flög för vinden över havet, tänkte jag att mamma såg oss ifrån sin himmel och log! Själv känner jag mig aldrig så rik som när jag har alla mina barn omkring mig, inga pengar i världen kan mäta sig med det!
Så 2012 fick en fantastiskt bra start och nu är jag redo att ta itu med vardagen.