Inte stor i käften!

 Nej, ingen kan beskylla mig för att vara stor i käften!

För det första så är jag en ganska så försynt och timid person, hellre tystlåten än pladdrig, lyssnar innan jag säger något, avbryter sällan, överröstar inte andra. Dessutom har jag en liten mun, smala läppar och små käkar. Numera endast 22 tänder.

Men; HALLELUJA, jag kan numera gapa, nästan alldeles normalt! Jag kan bita av en smörgås, jag kan tugga en mandel, jag kan vissla!

Med tanke på den senaste månadens "tand-trauma" så är detta verkligen en befrielse och lycka! Och jag tänker att, det är fantastiskt att leva när man får fungera normalt och slippa dras med värk! Jag sover på nätterna och vaknar på morgnarna med nästan ett leende på läpparna och ser fram emot dagen som komma skall!

T ex så har det blivit så mycket roligare att laga mat och baka, när man har lust att äta och smaka på saker. Vilket jag totalt tappade lusten för under månaden som gått. Med den tappade jag också 6 kilo, men nu är jag på banan igen, så dom ska väl snart vara tillbaka!

Idag har jag t ex bakat kanelbullar, gjort granola och svängt ihop en knäckig äpplepaj med vaniljsås. Kokade en soppa till middag också, men så kom maken plötsligt ihåg att han var bortbjuden på en "säsongs-avslutning" för skridskoledarna med middag, så vi spar soppa och paj till imorgon. 

I mitt lyckliga tillstånd så blir jag alls inte irriterad över det, bara mild och god! 👼

I